Idag tog vi med oss Giela och Noomi och åkte upp till vårt blivande hus för att utforska omgivningarna. Säljarna var på plats för att städa ur lite så vi hann hjälpa till med lite möbler samt småprata lite. Jättetrevliga människor och nu börjar det kännas att det är på riktigt… detta fina fina hus ska snart bli vårt hem! Underbart!
Om man går ut från tomten och tar vänster så kommer man rakt in på en liten skogsväg. Jätteskönt! Vi fortsatte åt Bodenhållet längs den gamla vägen. Asfalterad men nästan överväxt och inte använd för biltrafik längre.
Det fanns gott om avsticksvägar och stigar och många möjligheter till promenader av det vi kunde se. Giela och Noomi stortrivdes och Noomi hade väldigt bråttom hela tiden. Framåt framåt FRAMÅT! Giela såg mest nöjd och glad ut.
Längst bort går den gamla vägen ihop med byavägen så där vände vi ”hemåt” igen, men nu längs byavägen. Härligt att bo vid en grusbyaväg. Inte så mycket trafik och mysigt att promenera efter. Den uppmärksamme ser även en transformator på vänster sida. Det är den som matar vårt hus som ligger längre fram till höger!
Blivande ”hemma” sett från byavägen
Noomi – just a little more bite!
Giela spanar efter sork!
Efter 3-4 km promenad kändes det lite magiskt att ha kommit till starten av ”vår” uppfart och börja vandringen upp till vårt blivande hus – för första gången till fots och stora delar av familjen samlad. Ett lite magiskt ögonblick när vi gick där hand i hand med fåniga leenden.
Nu börjar det faktiskt vara nära! På riktigt! =D
När vi kom hem var det dags för huskisarna att få sig en cykeltur. Kaela och Silva var först ut och det visade sig finnas en del snö kvar på travrundan. Tur att jag började med de små tjejerna, de må ha bråttom men de är ju inte så tunga att bromsa. Det märks att vinterkonditionen ligger kvar för Silva ville springa snabbt och aldrig sluta!
Vätskepaus
Avslutningsvis svängde vi in på vår kära lilla gata. Gatan som varit vårt hem i snart åtta år! En fin liten gata som jag kommit att tycka mycket om på många sätt, men jag är ju ingen ”villakvartersmänniska” och även om vårt lilla villakvarter ligger väldigt lantligt till, så ska det bli skönt att få mer yta kring huset och tomten. Vittjärv har varit en väldigt trevlig by på alla sätt och jag rekommenderar det verkligen – en trevlig by med mycket natur kring men ändå så nära in till stan! Samtidigt känns det helt rätt nu att flytta längre ut. Vi har pratat om det i många år och nu är det dags!
Sen var det dags för Rossi och Rotax. Lite lugnare tempo och Rotax överraskade positivt med att styra klockrent när det krävdes. Rossi kan höger och vänster men vågar inte ta några såna kommandon själv i skarpt läge. Rotax har tidigare gått med andra ledarhundar men sällan behövt tänka helt själv som nu. Kul att nåt fastnat! =)
Nalle och Mintu hade mer bråttom och bra med styrka också förstås. Detta var tredje och sista rundan och mina fingrar började tappa känseln. Att det ska vara så himla kallt att barmarksträna! Tror knappt de varit så kalla på hela vintern! Lera upp till midjan (speciellt rumpan förstås) och lite stänk i ansiktet, grus mellan tänderna… ja nu känns det verkligen att vintern är över. Ska ge hundarna mat och sen duscha innan jag lägger mig i sängen. Annars blir det inte Noomi som grusar ner där utan jag själv…!
Nukutvi huskies, hundar & hästar 