När jag bestämde mig för att börja träna personsök med Noomi så var det både för att jag själv tycker att det är väldigt rolig träning (även på den superlåga nivå jag tränat med tidigare hundar) men också för att Noomi har många egenskaper som jag tror skulle passa i söket. Hon älskar folk, är modig och framåt, älskar att använda näsan i sökövningar och har ett riktigt ”jävlaranamma” att koppla på när det behövs.
Under kvällens sökträning fick jag bli extra glad för det känns så himla rätt. Hon tycker att det är skitskoj och en tävlingsstart i oktober känns inte alls omöjlig. Under kvällens träning blåste det rätt rejält från vänster och ganska rakt in mot stigen. Jag placerade ut figgar på båda sidorna. Vi började med ett skick mot Linda i vänster hörn, med kamouflage över sig. Noomi fick tag på vinden (nu måste vi snart börja träna mer riktat på att springa rakt för hon kringlade lite mycket!) och hittade henne snyggt! Tog lösrullen direkt och rusade till mig. Väl där så vände hon och gjorde ett ärevarv för att kolla att figgen mådde bra under sitt kammonät! Sen kom hon tillbaka – lek – påvis och så mer lek.
Sen gick Noomi å jag tillbaka till stigen och skickade åt andra hållet, alltså med vinden i ryggen. Tomskick känns inte aktuellt just nu och att gå ut helt utan vittring kändes också lite väl tufft ännu, så Pernilla fick hojta till och vifta lite och sen gömma sig längst bak i rutan. Noomi sprang rakt ut utan att tveka och tog rullen direkt hon fick chansen. Direkt tillbaka till mig – lek – påvis och så lite mer lek.
Sen gick vi ut på stigen igen och skickade en gång till på Linda som nu gått fram till bortre vänstra hörnet. Gick jättefint även det. Första gången vi kör med två figgar och använder båda sidorna av rutan, och det kändes riktigt bra. Kul att det fungerar så fint med lösrullen nu, även om hon tar nåt ärevarv med den ibland. I grunden känns det som att hon förstått helt vad hon ska göra med den och hon är sjukt söt när hon rusar genom skogen med rullen i munnen.
Vi har mycket mer att jobba på men vi har kommit en bra bit på väg och det känns som att vi har en väldigt bra grund på många sätt. Just nu känns det inte alls så jobbigt att vintern faktiskt är över. Sökträningen känns som något av det roligast jag gjort med hund faktiskt! Blandningen av samarbete och självständigt arbete där man försöker läsa sin hund, våga låta den jobba själv och samtidigt styra ibland – ja det är så skönt på nåt sätt. Jättekul!
Huskisarna fick ett lite klurigt och roligt spår efteråt och alla tyckte att det var riktigt spännande. En 45 graders vinkel som gick ner i en sluttning, balansering på en mur samt lite spår på grusväg utmanade nosarna lagom mycket.
Vi avslutade kvällen med lite lydnad i källaren för Noomis del. Spegeln som jag köpte på Dollarstore fick bekänna färg och den var verkligen superbra! Jag har ställt den mot en vägg och kan lätt se om hon sitter rakt, lägger sig snabbt osv. utan att behöva snegla alls. Guldgrej! Jag köpte den största jag hittade å den var inte alls jättestor, men det räcker långt, speciellt med en liten hund. Dock har lydnaden fått ett annat fokus nu… känns mer aktuellt att träna mot appellen än lk1 kanske… Det mesta är ju å andra sidan gemensamt å vi får se om det blir nån lydnadsstart också i höst. Borde nästan bli av… eller så går vi ut hårt och gör vår allra första tävling med både skogsmoment och lydnadsmoment och budföring på samma dag som det är i brukset. *s*
Dags att sova och fundera på saken.
Nukutvi huskies, hundar & hästar 