Jackis älskade kennel cab, vintertäcke, matskål och klövjeväska.
Igår kväll plockade jag fram Jackis gamla saker, efter nästan 5 år. Även om jag har plockat fram dem ibland så var ju det här första gången på den här tiden som de fick komma fram på riktigt. Lilla matskålen (där det står RABBIT och inte DOG för den är så liten) fick diskas, den rosa gamla fällen för kennel caben tvättades osv.
Tvätt av arkeologiskt hundfiltsfynd
Den fällen fick Jacki när hon var bara liten liten så den är alltså över 19 år gammal! Nu insåg jag även att jag nog aldrig tvättade den efter hennes bortgång, kanske kändes jobbigt och blev något som sköts på framtiden och sen glömdes… Det blev flera rejäla omgångar med såpa men till slut kändes den fräsch igen. Att kasta den i tvättmaskinen kändes som att utmana ödet lite väl…luden som den var.
Kennel caben står nu inne i sovrummet och jag hoppas lilla valp gillar den lika mycket som Jacki gjorde. När det blev för varmt under täcket så hoppade hon alltid ner från sängen och kröp in där så dörren hänger mest med för att jag inte ska tappa bort den.
Sen åkte vi ut för att spåra. Det var varmt och nu har myggen börjat komma på riktigt. BLÄ! Jag svor lite åt att jag gjort rutor och klurigheter där hundarna stannade och jobbade medan jag fick stå still och freda mig från de små blodsugarna, men det var förstås värt det ändå. Marken är snustorr!
Mintu var först ut oc jag började fundera om jag verkligen gått något spår eller bara kastat ut snitslar i skogen? Han var lätt förvirrad och disträ men kissade 13 gånger under spåret…! En bedrift i sig!
Gång 9
Spåret gick genom öppen tallmark och över en grusplan. Grusdelen klarade hundarna med blandade resultat, men för de flesta gick det ändå rätt bra!
Nalle var hund nummer två och jo – det fanns ett spår där! Han gav mig hoppet åter! Duktiga lilla Nallen som är så ivrig och lite flamsig i vissa lägen är faktiskt duktig på att fokusera näsan i spåret.
Långa kvällsskuggor
Även Nalles spår blev dock förvirrat mot slutet och jag förstod att vi inte alls var riktigt på rätt plats. Jag kliade mig i huvudet (till stor del pga. myggen) och försökte minnas hur jag gått. Med tanke på kvällens allmänna förvirring, t.ex. ställde jag in Gielas nyfyllda vattenskål i kylen och lät den stå där tills hon började gnälla och efterlysa den, så kändes det som om det urprungliga spåret aldrig mer skulle återfinnas, eller alla snitslar för den delen.
Då kom brudarna in på banan och visade var skåpet ska stå! Kaela tog slutet helt perfekt och plötsligt kände jag igen mig igen. Duktiga små tjejerna var helt klart bäst ikväll och förgyllde sommarkvällen lite extra. =) Här kommer bilder på fem söta hundar som väntar på sin belöning! Mintu och Giela glömde jag att fota…
Nalle ser lite missnöjd ut men det är nog skenet som bedrar för alla blev trötta och nöjda. Just före tio började vi åka hemåt och sen var det skönt att landa i sängen. Idag verkar det bli ritkigt varmt så jag gissar att hundarna kommer att slappa i solen för allt vad de är värda. Att vara hundgårdshund är nog inte så dumt en dag som denna. =)