Giela och jag promenerar och jag kommer att tänka på Gakkon. Snart två år har gått sen hon lämnade oss. Om hon levt hade hon gått här med Giela och mig nu. Hon hade varit nästan nio år gammal och halvpensionär. Åh vad jag önskar att hon hade fått bli gammal. Med sin enorma envishet och charm hade hon blivit en fantastisk hundpensionär. Hon var som klippt och skuren för att bli gammal och bortskämd. Idag fäller jag en tår för min första egna ledarhund, som fick ett alldeles för kort liv. Min Gakkon.