Tänk om…

Giela och jag promenerar och jag kommer att tänka på Gakkon. Snart två år har gått sen hon lämnade oss. Om hon levt hade hon gått här med Giela och mig nu. Hon hade varit nästan nio år gammal och halvpensionär. Åh vad jag önskar att hon hade fått bli gammal. Med sin enorma envishet och charm hade hon blivit en fantastisk hundpensionär. Hon var som klippt och skuren för att bli gammal och bortskämd. Idag fäller jag en tår för min första egna ledarhund, som fick ett alldeles för kort liv. Min Gakkon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s