Ute med tekniken

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/a.jpg

Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.

Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto  #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/b.jpg
Rotax

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/c.jpg
Xuper

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/d.jpg
Silva

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/e.jpg
Mintu och Kaela

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/f.jpg
Nalle och Xuper

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/g.jpg
Silva och Rotax

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2016/0109/h.jpg

Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.

Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)

Annonser

Gott Nytt ÅR!!! =)

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/a.jpg

Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)

Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/b.jpg

Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/e.jpg

3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/c.jpg

En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.

Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.

Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas  osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.

Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…

Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/d.jpg

Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/f.jpg

Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och  hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!

Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)

Skoterspår under tassarna!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1226/a.jpg

Vi har haft en lugn och stillsam jul, totalt avkopplat egentligen. Noomi löper så för att få plats med alla hundar ute i ”hotellet” får Rotax bo inne. Han är ju kastrerad och bryr sig föga om Noomis envisa uppvaktningsförsök. Än så länge är det helt lugnt att ha dem tillsammans under översikt. Xuper däremot tycker att Noomi är supersöt, så han får bo ute med Silva och Kaela, och så Nalle, Mintu och Rossi i den andra hagen.

Idag körde vi släde i dagsljus – och för första gången i år på riktiga skoterspår! Hundarna var helt tokiga i början och sprang som dårar, tror de längtat efter riktiga spår lika mycket som jag. Vi körde nog inte mer en än en mil, det blåste en del och trots hundra ullfrottetröjor hann jag bli riktigt kall, men det var fint ändå och på vägen hem såg vi början till några vackra pärlemormoln som tydligen blev riktigt stora och lysande senare under dagen. På bilden syns det inte alls, men de skiftar svagt i pärlemorfärger – jättefina!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1226/b.jpg

Imorgon utlovas finväder, så det blir fler tröjor på, nyladdade kamerabatterier och så ska jag prova fästet till GoPron som är en slags hundsele där kameran kan sättas framme på bringan eller kring manken. Om allt vill sig väl blir det alltså en slädfilm! =D

Tajming!

Mycket i livet handlar ju om tajming. Att fånga ögonblick och chanser. Senaste veckan har varit otroligt vacker här hemma, månljus och snö på de höga tallarna och granarna som ramar in huset och hundgården. Vyn från skogen där har varit jättefin, så jag skyndade mig att låna lite fotogrejor av en vän och hann med en liten fotosession före jobbet, när månen stod på precis rätt plats och nattmörkret ännu låg kvar.


Fisheye – först en testbild! =)


Vy från rastgården mot hundgårdarna och huset med stjärnor och måne

Idag fick jag ett bra sms just när jag skulle äta frukost efter att ha matat och rastat alla djuren – Della ville komma ut och bli riden igen – ännu en omgång tajming! Det blev en supersnabb macka och istället för slädtur i dagsljus blev det ridning och benet där hon haft ett sår verkade helt ok nu. Superkul! Hann även få fika med trevligt sällskap sen, å jättegoda kakor – mums! =)

Det hann bli mörkt innan Noomi å jag promenerade vår mil, men det går ju lika bra det, och Noomi syns bra med sin röda lilla lampa. Jätteskönt! Hon var helt flipprig när jag åkte till stallet, hoppade på mig och hämtade alla leksaker hon kunde hitta, så långpromenad kändes extra skönt och behövligt just idag.

Avslutade kvällen med en slädtur här hemifrån i mörkret. Plötsligt hade himlen klarnat upp och stjärnorna var så vackra, tjockt med snö på alla träd och tunnlar under de bugande björkarna, vissa bitar fick jag sitta ihopkrupen bak på släden och bara blunda för att inte få snö överallt. Tur att hundarna är kloka och kan jobba på egen hand. En liten snöbild blev det i alla fall, en light-version!

Efter körningen fick alla huskisarna umgås i rastgården igen, lugnt å fint! Jag gick ett varv på insidan stängslet med alla hundarna kring mig men när jag hunnit ungefär halvvägs var plötsligt alla hundar borta. Eftersom de ännu inte känner varandra riktigt genade jag genom skogen tillbaka till hundgårdarna, och där blev jag tvungen att skratta. Medan jag gick runt i skogen för att hundarna skulle få nosa och springa lite, så hade de joggat hem istället.

Nalle och Mintu stod i sin hundgård, Rotax i sin med Rossi just utanför, Silva hade också gått i där, och Xuper gick just in till sig. Behövde bara flytta Silva in till Xuper, och så ropa på Kaela, och stänga dörrarna. Alla utom Silva brukar ju gå in i rätt hundgård direkt jag ropar in gänget från skogen, men det här var första gången de sprang ända in i rätt hundgård medan jag var kvar i skogen, hihi.

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!

Dagar av själavård!

Igår gjorde vi ett primärt jordfelsprov på jobbet, ruskigt roligt och dessutom viktigt. Provet görs för att man ska kunna säkerställa att jordfelsskydden faktiskt fungerar som de ska och kopplar bort en linje om ett jordfel uppstår, alltså en ren säkerhetsfunktion egentligen. Många andra typer av skydd kan man testa ”på låtsas” och ändå vara säker på deras funktion, men riktade jordfelsskydd bör provas och denna dag testade vi dessutom ett speciellt sorts jordfel som så att säga ”kommer och går” fast väldigt snabbt. Som tur var finns hela äventyret på film, så här har ni ett par minuters elnördsporr att njuta av, hihi. =)

Imorse steg jag upp vid sju för att mata/vattna hundarna och sätta bilen på värme. Ett par timmar senare lastade jag in hundarna i bilen, men sidodörren hade frusit fast och jag fick brottas med den en stund, den behövs ju för att komma åt burarna där 6 av de 7 hundarna brukar sitta… Sen kom vi ut till startplatsen några kilometer hemifrån och då hade istället bakdörren frusit ihop helt så Xuper fick jag smuggla ut genom sidodörren och spännbanden som håller fast släden låg fastfrusna i is så det tog en stund innan vi var redo för avfärd. Jag måste helt klart tina upp min värld!


Mintu har blicken på vägen och Kaela blundar och visualiserar!

-9 grader kändes kaaallt idag, märks att man inte är van vid kylan, och jädrar vad kallt det hann bli om nästan hela kroppen trots storslädskorna (fast inte kall om fötterna förstås!), fast det var riktigt fint ute även om skoterspår förstås är roligare än små vägar. Pigga glada hundar och ren njutning för själen!


Rotax full i frost

Vanlig mössa var svinkallt idag, hög tid att välja öronlappsmössan istället eller så måste man dra upp huvan direkt! Hade helt klart underskattat kylan, dags att gräva lite djupare i garderoben inför turen imorgon.

Vi körde ungefär 8 kilometer utan att möta en enda levande själ, och jyckarna skötte sig jättefint. Det är faktiskt ganska skönt att ha ett medelålders spann, alla har rutin och vet vad de ska göra och det händer inte så himla mycket tokigt. Praktiskt den här tiden på året när man inte har så mycket bromsfäste eller ankarfäste heller.

Sen kom då den där jobbiga saken, delen av slädturen som jag alltid bävar för…huvva… å jag menar förstås stunden när man kommer tillbaka till bilen, jättekall om händerna som just idag, å så ska det selas av, spännas loss, och värst av allt – släden ska spännas fast uppe på taket med isiga spännband och värkande korvfingrar. Mmm…det går ju att förebygga med handvärmare och sånt där men…inte ska man väl behöva slösa på såna när det är -9 grader ute? ;-P

Hundarna är i alla fall söta för de är alltid lika nöjda när vi återvänder till bilen och har bråttom in för att få vila och mysa. Nästan lika kul att ha sprungit som att få springa, hihi. Nu laddar jag värme för en ridtur om en liten stund, och mer kläder behövs ju helt klart!!!

Rastgården

Höstmörkret är verkligen mysigt, och ljus och lyktor gör sig som allra bäst nu. Efter en rolig helg med många mysiga besök började arbetsveckan om med bland annat möte med ett gäng otroligt duktiga tekniker och problemlösning på hög nivå – superroligt! Alltid lika roligt att få hoppa i varselkläderna, och extra kul är det ju när ett gäng experter pratar kluriga saker å man faktiskt känner att man både kan hänga med, ställa vettiga frågor samt nästan bidra ibland! Otroligt roligt! Helt sjukt att jag får betalt för detta! *nypa arm*

Spröjsen borta och bilder har efterfrågats, så här kommer en bild från köket – där ängen och skogen kom mycket närmare, å sen en bild utifrån, där allt ser lite mer naket och omålat ut…hihi… men jag tänker att jag trots allt ser mitt eget hus mest inifrån så då är det väl därifrån det helst ska se bra ut? Hihi!

Fastän det verkligen börjar kännas som höst fortsätter blommorna vid dörren att växa och må gott, snart går jag svårt att få loss kvasten, hihi… =) Ikväll har Noomi fått en långpromenad och huskisarna har fått rastgårdstid och kloklippning, full fart under tassarna och trots att Silva och Kaela borde vara kring höglöp nu i dagarna så är det väldigt lugnt i gruppen. Även Xuper sköter sig jättefint, verkligen en otroligt lättsam och trevlig hund!


Nalle, Rotax, Mintu, Kaela och Silva


Nalle


Mintu och Rotax

Kaela och Silva… Kaela som kan vara lit trög men ändå alltid vill göra rätt, och Silva som just nu är i en period där hon alltid funderar lite över om hon verkligen vill gå in i hundgården igen… Gruppen känns lugn och sansad nu men Rotax hade lämnat spår i sin hundgård (han är granne med Xuper och Rossi nu) som visar att ”nån” ändå gått och spänt sig lite…

Avslutar med lite bilder på en glad Xuper som springer i skogen, och uppvaktar tjejerna lite… =)

Nu har jag kompletterat med sista sakerna som behövs till hundhusbygget, på riktigt denna gång hoppas jag, och snart är belysningen uppe där inne också. Imorgon kväll blir det hundkörning igen, och nu hoppas jag att vi slipper vurpa…hihi… =) Dags att sova, Noomi har redan somnat på sängen och verkar tycka att det är natt.