Högt och lågt på kvällens träning

Idag efter jobbet åkte Noomi och jag till hennes uppfödare för lite trimhjälp och tips. En kunnig och hjälpsam uppfödare är verkligen guld värd och att ha henne så nära dessutom är ren lyx! Noomis päls fick sig en genomgång inför utställningen på lördag och så fick vi en massa bra tips att ta med oss på vägen. Guld!

Noomi är rolig, en äkta Cairn kan man nog säga, att vara stilla och trimmas är tråkigt och ibland blev hon lite arg och sur. Sekunden hon kom ner på marken igen var allt bortglömt och hon var superglad över att få träffa Greta, studsade som en liten boll! Kändes absolut som att Noomi kände igen henne fastän de inte setts på två månader och det tråkiga på bordet var helt bortglömt.

Sen åkte vi snabbt hem för att lasta in gänget i bilen för lite träning med träningsgänget. Kvällen innehöll verkligen både högt och lågt. Det började med att Therese fick låna Mintu för att få plocka lite lös päls från honom. Ungefär då gick jag iväg för att prata med en kompis och glömde att stänga spännbandet kring burluckorna.

Silva pillrade upp haspen till luckan och vips var hon, Kaela, Rotax och Giela ute på vift på en fotbollsplan just i utkanten av Boden. De drog några ärevarv och ingen lyssnade speciellt bra, taggade och ”rymda” som de var, men alla rymlingar var infångade på nån minut och ingen skada skedd. *pust* Även om mina huskies inte är såna som rymmer iväg ”bara för att” så är jag rätt säker på att de inte hade klarat störningar av typen ”promenerande person med hund” eller ”springande hare” utan att dra iväg på en liten större lov. Som tur var hade vi inga såna saker i sikte.

Noomi fick träna lite på att springa till sin target och skötte sig fint men det märktes att hon var lite trött efter eftermiddagens besök och frisering.


Targeten (den röda), Noomi och bollen

Sen fick huskygänget en rallylydnadsbana, en av de längsta vi gått hittills och den innehöll en hel del ”transporter” av olika typ vilket många av mina hundar har haft svårt för. Skyltarna var i ordning:

1. Start
2. Sitt framför, vänster ingång, framåt
3. Sitt, gå runt
4. Dubbel slalom
5. Spiral höger
6. Sitt framför, vänster ingång, sitt
7. Helt om vänster
8. Sväng vänster
9. 1 steg bak, 2 steg bak, 3 steg bak
10. Helt om höger
11. Sitt framför höger ingång, framåt (här körde vi vänster ingång istället)
12. 270 grader höger
13. Mål

Många ganska lika skyltar och som sagt var en hel del transporter och svängar. Saker som ”ligg” och ”stå” har vi inte infört ännu eftersom så många av hundarna inte riktigt kan det ännu. Till min stora glädje var hundarna jätteduktiga! Rossi skötte sig jättefint, Giela var riktigt duktig, Rotax jobbade fint och Nalle som brukar ha stora problem med störningarna var mer fokuserad än nånsin. När han låste sig på annat så gick det snabbt över och han sökte spontant kontakt och kunde hålla kontakt i flera sekunder i sträck. Silva var lite disträ men Mintu hade gjort stora framsteg även han. De allra flesta hundarna hade faktiskt nästan ”flyt” genom större delen av banan! Bra jobbat huskygänget! Dags att ta fram filmkameran igen snart!


Rossi, så himla duktig nu ikväll!


Nalle, den som utvecklats mest sen i våras!


Fina Liz, vår träningskompis


Rolex jobbar

Flera av mina hundar fäller ju nu (Mintu, Rotax, Nalle, Kaela) och jag har några kompisar som ääälskar att plocka päls. Medan jag körde rallylydnad så fick de som ville välja en hund att gosa med och plocka  lösa tussar från och Rotax njöt förstås av varje sekund av uppmärksamheten. När det dessutom kom fram en boll och han fick jobba lite för den blev han ännu gladare, älskade killen är verkligen inte som en ”normal” sibbe men väldigt rolig och trevlig och han älskar verkligen alla uppdrag han får. Jag tror att han fick sig en liten fan club!

Kaela blev också plockad och hon tyckte nog att det var en liiiten aning läskigt men samtidigt älskar hon ju uppmärksamhet och gillar att gosa och mysa så det blev helt enkelt lite nyttig träning för henne. Söta lilla tjejen var dessutom riktigt duktig på rallylydnadsbanan. På slutet lekte nån med ett pipdjur en bit bort och då blev det svårare, men vi överkom även det!


Mitt gäng

Förutom att Noomi fick ett litet frispel och drog ett kort ärevarv även hon, samt huskisarnas ärevarv, så hade vi en riktigt bra träningskväll med många framsteg, främst hos huskygänget. Jättehärligt att de flesta nu kan jobba och fokusera så fint även med andra hundar i närheten och störningar omkring sig. De har verkligen vuxit enormt sen vi började med detta i våras. Tidigare år har vi ju bara pysslat på hemma eller med våra allra närmsta vänner och det blir ju en helt annan sak. Älskade små troll!

Avslutar dagen med en bild på Noomi, lite mer än 16 veckor gammal. Här är hon okammad och inte ”stylad” men visst är hon rätt söt ändå? Att stå fint kan hon ganska bra nu men vi måste träna mer på att gå snyggt. Vi tränade lite idag kring de andra men hon var lite för trött för såna ”krävande” övningar. Att både trava och titta uppåt är inte så lätt som man kan tro! Blir mer sån träning i veckan, nu väntar sängen. Kommer att sova gott med stolta tankar om huskygängets framgångar.

Filmer på Noomi samt tankar om Gielas ”valpdom”

Ni som följer oss på Facebook har redan sett lite av det som kommer här, men det får ni stå ut med! Först en bild på Noomi där nääästan all valppäls tagits bort. Eftersom sambon var borta försökte jag ta en bild med självutlösaren, det gick väl…sisådär! Söt är hon i alla fall, kamerans klickande var jätteintressant!

Tassarna och lite av benen kvar samt nån tofs här och där. Blir jättekul att få se henne i sin ”riktiga” päls sen! Idag anmälde jag oss till vår allra första utställning, Terrierklubbens utställning i Måttsund den 10/8! Förhoppningsvis hinner betalningen in i tid så att vi kommer med – var nog ungefär 17-18 år sen jag sprang runt i ringen senast så lite nervöst blir det – men skoj! Hennes uppfödare har lovat att hjälpa oss att snygga till frisyren i förväg och det känns tryggt.

Noomi och jag har börjat lite på ”stanna”. Jag har inte bestämt hur vår platsliggning ska se ut ännu så vi väntar med den biten. Jag använder ”plats” som kommando där, och ”stanna” betyder att hon ska stanna i den position där hon är. Efter att ha följt lite diskussion kring platsliggning förstod jag att det finns många olika sätt och metoder, men jag tror att vi tänker träna ganska likadant som jag gjorde med Jacki. Ordet ”plats” används enbart vid plats och därifrån blir det aldrig nånsin inkallning eller sånt, alltid belöning på plats. Gillar också att nästan överdriva störningsträningen, innan vi är klara så ska hon ligga tryggt även om jag springer framifrån och hoppar över henne, kastar bollar rakt framför hennes näsa eller gör tokiga lekinviter. Så här ser det ut just nu.

Så, en video från igår kväll. Noomi fick ett tokryck i vanlig ordning men nu fastnade det på film. Hennes kvällsryck brukar vara intensiva men inte lika ”tokiga”, inte tokspring utan mer bara BIT BIT BIT. Först tänkte jag att det inte skulle bli mycket sova av på en bra stund, men vips så slocknade hon under sängen.

Nu ikväll har vi börjat skapa intresse för spårpinnarna. Jag måste efterforska lite mer kring HUR en spårpinne ska hanteras, kanske nån snäll vän som kan förklara? I alla fall, vi började med att kampa lite med en pinne och det tyckte Noomi förstås var jätteskoj. Sen kastade jag iväg den en gång så att hon fick hämta den och mer kamp.

Efter det så kastade jag den när hon inte såg så att hon fick ”hitta” den i gräsmattan av en slump. Varje gång blev hon jätteglad, hämtade den direkt och kom till mig för att kampa en stund. Känns som en bra start – hoppas jag! Jag känner mig enormt lyckligt lottad med hennes stora vilja att ta alla roliga saker TILL mig och leka MED mig. Visst har vi tränat med fokus på det redan från start men att det går så bra nu är nog en kombination av det samt trevliga gener… =)

Slutligen en liten händelse från idag. Noomi åt sin mittersta måltid och Giela stod bredvid och tittade. Morgon och kväll äter de ju samtidigt men mitt på dagen är det ju bara Noomi som får mat. Giela kastade längtansfulla blickar jag och utan att riktigt tänka sa jag:
-Giela det är för att hon är en valp! Du fick också extra mat när du var liten!

Precis när jag sagt sista kom jag på mig själv. Det vet jag ju faktiskt inget om. Giela var valp hos en helt annan person. Hon var ganska precis 1,5 år när jag köpte henne och åt då helst makaroner enligt förra ägaren. Stressen och rädslorna gjorde hennes mage extremt känslig och hon fick lätt problem med den samt hade dålig aptit. Jag minns att jag fick med en halv säck torrfoder av ett märke jag inte minns. Billigare torrfoder går i alla fall knappast att gräva upp. Enligt tabellen skulle lilla Giela på 16kg äta 1 LITER varje dag! Hon som knappt ville ha en enda kula… =( Det bytte vi ut snabbt som attan.

Så nä, jag vet inte om Giela fick ett gott mål med mat mitt på dagen när hon var 3 månader gammal. Vet inte om hon fick kramar och mys och chansen att känna sig älskad och duktig. Nu ikväll fick hon några extra kramar min älskade Giela. Nåja, nu har hon ett stort gäng kompisar och även om hon inte är den som äter mest och snabbast så tömmer hon alltid matskålen och gillar att äta. När stressen och rädslorna gav med sig så blev även magen normal och nu tål den det mesta. Precis som en vanlig hundmage alltså.


Giela i mitten av sitt gäng

Noomi testar hundgårdar samt spårkväll

Idag har vi hängt i hundgården tillsammans, allihop! Så underbart! Noomi fick vara i den nyaste hundgården och umgås med utvalda kompisar. Rossi har börjat löpa och känns lite knepig så hon fick vara i sin egen hundgård längst bort. Rotax fick träffa Noomi för första gången men han var lite ivrig när gallret inte var mellan dem och verkade vilja leka. Eftersom det inte är nån bra idé riktigt ännu (han leker gärna rätt ivrigt) så fick de bara träffas en kort stund under sträng översikt. Genom gallret hälsade han lugnt och fint.


Noomi utforskar en koja med en Mintu i

Mintu tycker fortfarande att Noomi är lite jobbig och läskig men han är väldigt snäll och går undan när det blir mycket. Som tur är kan han ju hoppa upp på ställen dit Noomi än så länge inte tar sig.


Utforskar ett vindskydd

Samtidigt passade jag på att själv vara i den mellersta hundgården och borsta killarna som alla fäller rejält nu. Främst Rotax faller det drivor ifrån! Hoppas det finns några bolösa fåglar kvar som vill ha bomaterial, tyvärr är vi väl ute i senaste laget på den fronten. Gissningsvis regnar det snart ihop till en grå matta och så får jag kratta bort det i slutänden ändå…

Noomi tyckte i alla fall att det var jätteskoj ute i hundgårdarna, även när jag var i andra hundgården. Hon kunde ju gräva, slita i gräset, titta vad kompisarna gjorde, springa runt runt…osv… Kul att det gick så bra! Tidigare har jag alltid lämnat henne inne hos husse, eller ensam, när jag gått ut till hundgårdarna eftersom jag inte har velat låta henne träffa alla hundar genom galler. En valptass som åker in genom gallret kan ju faktiskt fastna i en stor huskymun om det vill sig illa och sånt vill vi absolut inte vara med om!

Att bara ”hänga” tillsammans så här är väldigt bra träning för gruppen, även om man har ett galler mellan, och dessutom är det härligt att kunna mysa med alla samtidigt även om vi fortfarande (och säkert ett rejält tag till) vill ha några galler här och var. Här kommer en liten film från vårt hundgårdshäng idag:

På kvällen åkte jag iväg och spårade med Sofie och Szune. Huskygänget fick ett rekordkort spår, jag hade visserligen lite tidspress men spåret blev mycket kortare än jag tänkt mig. Dock tror jag att alla blev rätt nöjda ändå, eftersom de haft en liten kompis som underhöll dem under timmarna före.

Rossi som löper fick sitta själv där framme i bilen. Myggnätet hoppade hon igenom två gånger. En gång när jag gick ut huskisarnas spår. Andra gången skulle jag ropa på Kaela med sa Rossi och hon kan mycket väl ha hört det fram bakluckan så egentligen var det ju faktiskt nästan mitt eget fel. Resten av tiden skötte sig fjant bra och satt fint på sin plats.

Spårandet gick väl sisådär, varken katastrofdåligt eller speciellt bra kan vi nog säga! Kisspauser, kikpauser mm var frekvent men då påverkar ju löp i gruppen rätt mycket och Rossi som gick först hade dessutom ägnat stor del av spåret åt att söka toalett, ännu en gång, så det fanns en hel del slingor att utforska för de som kom efter. Alla blev i alla fall riktigt nöjda och det är ju vårt fokus. Tyvärr verkar det ha kommit en massa flugor för middagsmaten fick inte vara ifred! =/ Hundarna bryr sig nog inte så mycket, men jag tycker det blir lite äckligt att servera hundmat med flugor på.

Stilige Szune fick ett spår och en pinnstig där jag konkurerrade lite med honom om pinnarna. Vilken skillnad det är på Cairnmun och Rottismun, ja huskymun också för den delen, Szune kunde ju nästan krossa pinnarna i munnen på en gång när han ville! Både Giela och Noomi gillar Szune väldigt mycket!

Nomnom ja, hon KAN faktiskt se knasig ut på bild – här är beviset! *s* Noomi fick ett litet personspår själv och det gick väl sisådär. Det kändes som att hon visste att hon hade ett uppdrag i skogen men hon tappade fokus ibland och hittade flera roliga saker längs vägen. Nu har vi kört två spår denna vecka med blandat resultat och jag tror att vi ska ta en paus i några veckor framåt faktiskt och låta henne mogna lite till för att förbättra oddsen för att det blir rätt. Vi har ju faktiskt ingen brådska.

När vi kom hem var nog lilla Noomi lite trött! Öronen hängde långt ner på sidorna, först ännu mer än på bilden, och hon liknade en liten Gremling när hon blinkade med trötta ögon. *s* Sötnöt! Efter ett vanligt kvällsryck där matte och husses skrikit AJ flera gånger sover hon nu gott i soffan och vi ska strax släntra iväg till sängen efter en härlig dag.

Nu har Noomi bott hos oss i en månad och äntligen är steg 1 i att samla gänget avklarat! Avslutar med rådande Noomi-kompis-status:
Giela och Noomi – 99,9% dvs jag litar så mycket på Giela som man kan lita på en hund
Silva och Noomi – 80%, känns lugnt men jag lämnar dem inte ensamma ihop
Kaela och Noomi – 40%, känns lugnt men jag vill vara nära när de träffas
Mintu och Noomi – 50%, känns lugnt men jag vill ha koll så att inte Mintu blir trängd
Nalle och Noomi – 20%, här vill jag vara precis bredvid hela tiden om inte gallret är med
Rotax och Noomi – 20%, här vill jag vara precis bredvid hela tiden om inte gallret är med
Rossi och Noomi – 10%, just nu iaf (löp?) tittar Rossi konstigt och jag ser ingen orsak att
låta dem ses nos mot nos. Rossi har dock accepterat att hon
flyttat in och ser lugn ut när Noomi är med. Kändes lugnare
innan löpet så det lägger sig nog.

Slutet av Blaikenhelgen + kennelbesök

Vädret fortsatte att sura lite mot oss under resten av helgen. Småblött till och från och grått på himlen. Inga snygga solnedgångar att fota denna gång även om det förstås är väldigt vackert ändå.

Pappa ville förstås lägga ut nät så jag, Lars och Noomi följde med ut. Det var första gången hon åkte båt och självklart var det spännande och roligt! Alla våra andra hundar är vana att åka båt och kliver runt i båten som om de var på torra land. Lilla Noomi däremot är ju bara valp så henne höll vi hårt i, vill inte riskera att hon tippar över bord på djupt vatten. En liten valp har ju inte lika mycket ”vett” som en vuxen hund alla gånger och dessutom har hon än så länge inte gjort mer än att plaska i vattenbrynet.


Husse och Noomi

Mamma har fortsatt trimma/strippa Noomi och snart var halva hunden klar! Noomi har varit lite busig och bitig men verkar ändå ha funnit sig i att bli trimmad väldigt bra. Hon har legat i mammas knä och pysslat på med lite av varje medan pälsen fallit i drivor. För er som aldrig provat en trimras så är det inte i närheten av att dra päls från en vanlig hund. Jag kan säga att Nalle piper och skriker mer när jag borstar honom (han är extremt håröm) än vad Noomi gör när hon trimmas, hon bryr sig inte alls. De flesta håren på kroppen kan man slita bort i små knippen helt utan att hunden reagerar det minsta. På ett par ställen är hunden lite känsliga så där får man tänka sig för och vara lite försiktigare, men för hundarnas del är det nog mest trist att behöva vara stilla så länge, själva hårborttagningen är oftast inga bekymmer.

Under valppälsen har Noomi en härlig ljus brindle-päls och flera av de nya täckhåren som redan är på väg upp är sandfärgade! Blir väldigt spännande att se hur hon tänker se ut som vuxen, med tanke på hur det ser ut nu så gissar jag att hon inte tänker vara lika mörk som tidigare, även om allt det ljusa man ser nu förstås till stor del är underullens färg. Häftig är hon i alla fall nu – brindle fram och så går det över i en svart bakdel och svans – snyggt! På tisdag hoppas jag ha tid att fortsätta triminingen så att vi inte hamnar i otakt. Pälsen som dras bort först hinner ju även växa ut och bli lång först så det blir knasigt om vi väntar allt för länge med resten.

Imorse när vi tog upp näten låg sjön nästan blank och stillsam. Noomi och jag följde med pappa ut och vi fick en harr som sen blev lunch.

Först ville Noomi undersöka den och tvätta den och försöka bita på den. Jag blev tvungen att freda den döda fisken…! Noomi är verkligen ett litet matvrak, hon märker direkt om de andra hundarna spillt mat t.ex. i gräsmattan, och allt ätbart fångar direkt hennes uppmärksamhet. Praktiskt för framtida träning!

På vägen hemåt idag svängde vi förbi Ljusvattutjärns kennel som har Siberian huskies. Förutom att vi har gemensamma bekanta sen förr så har två valpar därifrån flyttat upp till Boden nyligt, en av dem till en hundträningskompis till oss och så går ju en samma valpkurs som Noomi och jag. Därför kändes det extra skoj att hinna med ett snabbt besök och hälsa på de fina hundarna samt surra lite hund förstås.


Här är två söta kullsyskon till sibbekompisarna vi har här i Boden.

Tyvärr fick jag ingen bra bild men denna kille hade så otroligt vackra ögon, väldigt väldigt ljusa, nästan gula! Coolt!

Sen packade vi in oss i bilen igen. Nu idag åkte Noomi i sin lilla plastbur ovanpå hundburen där bak. Är nog bekvämare för henne att sova där än att ligga i husses knä eller på golvet, och hon verkade nöjd. Riktigt praktiskt att kunna packa saker ovanpå huskisarnas bur och riktigt smidigt att Noomis lilla bur rymdes där också. Hon sover ju bara i den när vi är i bilen men hon verkar känna sig trygg i den och trivs bra. Praktiskt att ha ett mobilt ”hem” på det sättet.

Nu är vi hemma igen, gräsmattan klippt, disken diskad, tvätten vikt, hundgårdarna städade… kvar är bara att mata hundarna och kvällskissa lilla Noomi. Sen väntar sängen igen. Just ja – har en rolig sak att invänta – skylthållarna till vår rallylydnadsskyltar är på väg hit! Blir så himla skoj att kunna börja göra banor och träna, mest för Rotax skull men även för de andra som ska få börja lära sig sånt. Längtar!

Ett annat bra inköp gjorde jag under helgen. Min kära moster som haft flera terriers tidigare ville sälja bort sina McKnife trimknivar så jag köpte hela  höger, blå, gul, orange och grön och både lång och kort av nån modell. Jag hade en liknande uppsättning medan Jacki levde men sålde bort den då hon blev gammal och grå och vi började klippa pälsen istället. Den får betydligt sämre kvalitet men det går snabbare, dvs. det kändes vettigt med en gammal pensionär men skulle nästan vara en katastrof att göra med en ung hund som ska vara ute i väder och vind i många år till. En klippt päls blir fjunig och klarar inte väder och vind lika bra alls. När den väl klippts så är det så att säga klippt!

Att trimma länge blir lätt enahanda och det kan vara skönt att kunna växla mellan att köra barhänt och att använda trimkniv så det var skönt att hitta en bra uppsättning så enkelt. Nu återstår bara att ordna trimbord också – det måste vi ha!