Prioritering

Livet handlar ju oftast om att prioritera, på nån nivå. Idag när vi kom hem ställde Noomi och jag upp agilitybanan och tränade en stund och eftersom en svag vind svepte genom rastgården passade vi på att hänga där hela familjen, en lång stund. Borde dammsuga och borde vika tvätt, men vinden höll bort det värsta av myggen som finns uppe i skogen, så det kändes som väl investerad tid. En stund efter att vi kommit in började det regna och nu ska det tydligen ösregna hela dagen imorgon – alltså helt rätt val! Imorgon kväll finns nog gott om tid för innepyssel verkar de som.

Börjar med två härliga bilder på mitt hus – en fin vän fixade flygbilder över mitt hus och träden runt, och så hundgårdarna förstås. Jättekul att se allt uppifrån, och så får ni ser lite mer hur jag bor, alla ni som undrar. Bakom huset ser man hundhuset och hundgårdarna, samt vedboden och de andra små uthusen. Längst till vänster på tomten syns en brunaktig yta, och där hoppas jag snart kunna anlägga en fin agility- och hundträningsplan. Ännu längre till vänster glittrar Luleälven, en fin granne sommar som vinter.

Hundhuset, hundgårdarna och så en del av rastgården. Den sträcker sig ju vidare in i skogen. Nalle sitter på sin utkiksplats, i den högra hundgården. Hundarna ja, just nu fäller de flesta av dem enorma mängder päls. Alla tre killarna ser riktigt tufsiga ut och man skulle nog kunna borsta i hur många timmar som helst…

Insåg förra veckan att jag inte hade nån regnjacka, den måste ha försvunnit i flytten, och det passade riktigt bra att jag köpte en lång regnrock med huva, så lång att man kan sitta torrt på den. Får ju säkert nytta av den imorgon med för hundarna vill ju rasta sig och få mat, även om regnet öser ner. Däremot är fällande päls och regn ingen bra kombination! =/

Torrt och fint är det däremot på mina inglasningar, vilken bra grej de är! Dessutom doftar det himmelskt gott av den rosa blomman jag fick av mina grannar, extra mysigt att komma hem till!

I helgen fick jag lust att fota lite, så det blev ett test, hade fjärren på vift så självutlösaren fick jobba (och alltså även mina fossingar). Tror det här ska få bli en liten bildserie sen i höst när mörkret börjar smyga sig på och ljuset från ljusen blir mer påtagligt. Tänk så mycket roligt man kan göra med en kamera och lite tankar! Tror det går att göra en massa roligt av detta, med olika miljöer och avstånd mm.

Nåja, avslutar med lite bilder från kvällens agility med Noomi. Lilla Noomi som nu börjar bli ganska vuxen och klok ibland, visst syns det till och med på bilden?

Det var länge sen vi tränade agility så det blev lite enkla hinder bara för att lägga om grunden. Svinkul tyckte förstås den lilla snabba hunden och det ska bli riktigt kul att fortsätta träningen nu i sommar nu när hon är vuxen och halvt lydig i övrigt.

Nä, dags att kvällskissa lillhunden och sen krypa till kojs. Natti-natti världen! Jo just ja, ska tömma regnmätaren innan jag somnar också.

Myshelg

Helgen på Kläppen har varit riktigt mysig på alla sätt. Gott om tid till pyssel och bra arbetsväder och så mys med alla 11 hundar förstås. De två extrahundarna som kom i fredags morse kände sig aldrig helt hemma på hundhotellet, så igår morse fick de åka hem till sin egen hundgård och bli ompysslade där istället. Det var vår reservplan ifall de inte riktigt skulle trivas, och ibland är det ju bra att ha en sån, så nu är det ”bara” 9 hundar här igen ett par dagar till, och 2 att sköta på ”distans”.

Igår fick hundarna förstås leka i rastgården en sväng och Nalle visade ännu en gång att han är en dramaNalle! Han och Rossi krockade och Nalle råkade springa med bakdelen rakt in i hörnet på en hundgård, men inte i speciellt hög fart. Nalle började dock skrika, ungefär som om han skulle dö, och de andra hundarna började direkt fundera på vad han höll på med. Han kastade sig på marken och fortsatte skrika även när jag kom dit och kände igenom honom och konstaterade att det förmodligen inte var nån fara alls, precis som jag misstänkt. Nalle blev dock lite ynklig och ville sitta i mitt knä en stund för att återhämta sig sen…hihi

Sen blev det promenad i Åkerholmen med Veronica, och lagom med godis i fickorna för att se lite gravid ut. Rossi, Giela och Noomi följde på en promenad som är just under en mil om jag minns rätt.

Idag blev det istället dags för lite kroppsarbete igen, stabbning med grannen Danne och en annan granne. Bara tunnare bräder och reglar den här gången, så det var inte lika tungt som senast men det blev ändå några timmars jobb och tänk – jag börjar kunna bedöma tjockleken med ögonmått hyfsat bra (även om det fortfarande blir fel ibland). Roligt pyssel och kul att kunna hjälpa till! Dessutom fick jag tips om en bra groddamm så snart åker macro-objektivet fram…hihi

Sen har vi pysslat kring huset och tittat på djur. Både en av tranorna och ett av rådjuren har spankulerat omkring på åkern utanför idag, vilket Noomi tycker är jättekul! De är ganska orädda och bryr sig inte om att hundarna skäller eller att det rör sig i huset eller på tomten.

På dagens rastgårdshäng fick kameran följa med. Så här ser bygget ut just nu, och det tydligaste är väl att altanen än så länge saknar trallgolv, och det kommer den nog att få göra ett tag till. Nu har jag ju en hängmatta att hänga i… =)

Hängmattan är grymt skön att lägga sig i en stund ibland medan hundarna busar, och Noomi vill oftast komma upp i mitt knä och gunga lite. 99:- ren njutning från COOP!

Rossi har bott inne senaste dagarna eftersom det varit så många extra hundar där ute, mysigt tycker förstås hon! Noomi var också med ut nu när löpet är slut, och som vanligt rusade hon runt och såg ut att tro att hon är en husky bland andra.

Mintu och Nalle, och så en bild med Noomi också bara för att hon är så söt!

Noomi har ju lite mer ”hjärna” än de andra och fick söka en pinne som jag kastade ut i skogen. Hon äääälskar ju att använda näsan och hämtar precis rätt pinne varje gång, bara för att det är roligt! Här sitter hon och väntar på att jag ska kasta och ge frikommando… på helspänn! Förra sommaren blev ju som den blev, känslostormar hit och dit, och personsöksträningen hamnade ju i vänteläge, men nu skulle det vara riktigt kul att komma igång med den igen när livet landat igen.

Giela är lite kär i Jämthunden Brasse och ville helst umgås med honom. Brasse har dock bara fått vara själv i rastgården, känns säkrast så och som man ser på bilderna har han bra fart när han kommer!

Silva ville leka lite och sen gräva. Rastgården är verkligen guld värd på så många sätt. Våren har börjat komma på riktigt och snart måste gräsmattan klippas. Nu är den i alla fall helt färdigkrattad, dvs. alldeles tillräckligt bra!

Nedanför gräsmattan ligger ett fd. potatisland som vuxit igen. Min plan är att anlägga en gräsmatta på den här ytan och hägna in den och använda den som träningsplan för lydnad och agility. Det är lite av ett långtidsprojekt för just nu är den igenvuxen och väldigt ojämn, men jag tror att det kan bli riktigt bra.

Djurlivet kring mitt lilla hus är supermysigt. I vintras fanns där nästan inga fåglar alls men nu är där massor, och det blir kul att se om även de tre fågelholkarna jag satte upp igår kommer att bosättas. 7 stycken finns nu o jag räknat rätt, så vi hoppas på ett rikt fågelliv. Medan jag monterade uttag på glasaltanen gick även ett av rådjuren förbi, inte alls långt ifrån vägen, och tittade bara lite förvånat när Noomi skällde och spanade inifrån.

Avslutade kvällen med grillmiddag från kåtan och kunde äntligen tända de små färgglada lamporna nu när nya uttagen kommit på plats. Blev mysigt! En dusch på det å så krypa ner i en nybäddad säng, ett helt perfekt slut på en väldigt bra helg helt enkelt!

En perfekt avslutning på kvällen

Avslutade kvällen med 3 dragturer. Körde huskisarna 3+3 för att spara lite tid. 70+ kg hund på 12 tassar suger till rätt bra framför en MTB!

image

image

image

En kort vattenpaus blev sorkjakt! Rossi,  Rotax och Silva var först ut. Sen Mintu,  Nalle och Kaela. Körde bara 3 km-rundan å det verkade räcka för att hundarna skulle få rusa av sig lite.

image

Slutligen var det Noomis tur. Giela fick vara hemma för hennes rygg har en lite sämre period nu och vill nog inte cykelmotionera. Jag tänkte först låta Noomi trava vid sidan men efter lite uppvärmning galopperade hon längst fram och kämpade jättefint! Duktiga lilla tuffing! Jag cyklade själv eftersom vi inte riktigt tänkte dragträna,  men det gick riktigt snabbt. Småtassarna hade bråttom bråttom! Kul!

image

Idag började min uppfräschade satsning i gymmet på jobbet. Bättre regelbundenhet och klarare mål! 20kg i bänkpress var inga bekymmer å sambon sa att jag klarat 45 eller 50 en gång i tiden. Dags att börja öka på lite efter vinterns rätt lugna grundträning. Dags att öka ett snäpp i springandet också. Ska försöka springa hem från jobbet på onsdag,  dvs 8 km ungefär. Yes I can!!!

Världens längsta sökpass

Dagens sökträning kan vara världshistoriens mest tidskrävande. Redan innan jag åkte hemifrån var Linda ute och körde runt för att hitta ”ruta nr 2” eftersom vi än så länge tränat i stort sett bara i en ruta. Jag anslöt och vi körde vidare. Och försökte framkalla minnen av platser och miljöer där det passade att köra sök och gärna fanns en mittstig att använda.


Här var vi, men här hade den bästa skogen avverkats.

Slutligen hittade vi en hyfsad ruta som i alla fall hade användbar terräng och något som liknade en mittstig. Jobbet att sen göra en symmetrisk ruta på 50×100 meter med en stig rakt igenom, ja det kan låta enkelt men det var fruktansvärt invecklat och jag insåg snart att min Runkeeper absolut inte går att lita på när det gäller den typen av avstånd. Pust! Kändes som om jag gick runt i Bermudatriangeln!


Här slog vi till!

Bängla var först ut och här kommer hon rusande och har precis lokaliserat mig. Torrt och fint att ligga i riset och jag såg inga läskiga spindlar utan bara några enstaka myror. En bra dag att vara figurant!

Sen var det Noomis tur. Helt ny plats. Ny ruta för första gången. Och jag insåg att figuranten i hörnet nog inte var 50 meter bort utan snarare 60 eller mer… Jag riktade in den ivriga lilla terriern och släppte samtidigt som jag gav kommandot – ”Figge!”.

Noomi sköt ut i skogen i ett rakt och snyggt skick och försvann snart bakom en stor sten så att jag inte längre kunde följa henne. Hon slog lite längre ut och jag börjar uppskatta den egenskapen allt mer, att hon börjar rakt ut och sen slår lite eftersom det nog är mindre risk att hon missar en figge då. Figgen hade vinden från sidan och Noomi plockade nog upp den när hon sprang på ovansidan. Svepte förbi och tog rullen och kom rusande tillbaka. Snabbt och effektivt och sååå snyggt! Matte växte flera centimeter! Ett så djupt skick utan retning å i en ny ruta – å så fixade hon det galant! Wow!

När hon sen skulle visa figuranten gick hon en omväg och blev lite vilsen, men till slut hittade vi Linda under kamouflagenätet i en liten grop.

Stolt å nöjd var jag! Å så körde vi nästa skick åt samma håll och då utbröt anarkin… Noomi sökte av rutan på egen hand (men höll sig inom rutan och sökte, sökte sökte!!!) och struntade totalt i mina inkallningar. Jag var för långt bort för att hinna få tag i linan dessutom… å efter en massa rusande hit å dit hittade hon Linda och blev så glad att hon nästan inte hade tid att springa iväg med lösrullen! Inte riktigt lika fantastiskt skick och matte var snabbt nere på marken igen…

Att visa gick bättre men var fortfarande lite vimsigt. Noomi var målmedveten och kämpade utåt men gick helt enkelt fel. För högt upp i rutan. Mmm… där bröt vi sökandet för dagen och lilltjejen var klart trött i benen men glad förstås!

En bra sak med nya rutan är i alla fall att den ligger vid en jättestor grusplan som man även kan träna lydnad på, så det passade vi på att göra.


Bängla apporterar

Huskygänget fick ett hårt spår med fyra små apporter. Årets första hårda spår. Silva var först ut och hon skötte sig fint – spårade noggrant och hittade 3/4 apporter. Missade en liten pärla men hittade en hårsnodd, en tops och ett litet suddgummi. Duktig liten tjej!

De andra spårade med varierande framgång. Mintu hittade 2/4 apporter och spårade bitvis fint men hade bråttom och vimsade en hel del. Nalle var bitvis noggrann men missade alla apporter. Rotax förstod ingenting. Hårda spår med huskygänget är alltid lite av ett äventyr men trötta blir de i alla fall ändå!

Avslutade med lite lydnad med Noomi. Dagens roliga:

-Tränade apport över hinder och Noomi rundade hindret på vägen in. Jag sprang runt för att ”tvinga” henne att ta hindret innan hon fick lämna av apporten och det blev en liten jaktlek runt hindret. Efter ett par svängar blev Noomi arg och sprang runt med apporten i munnen och morrade på mig! ”Stanna då! Jag ska ju lämna av den här till dig!!! STANNA!!!” Inte en tanke på att släppa apporten eller ge upp – fighting spirit helt enkelt! Å till slut blev det rätt! *skrattar ännu*

-Jättefin attityd i fria följet och fina ”läggande under gång” och ”stanna”.

Dagens sämre:

-Stadga = NOLL! Lade henne plats och fick fela flera gånger på rad (lagd hund ligger och hund som reser sig får gå tillbaka till utgångsplatsen och börja om utan belöning) innan hon förstod att det inte fanns någon genväg till belöning genom att resa sig. Kändes nyttigt även om det hade varit snyggare om hon legat pall förstås… Hon har fin attityd i övrigt och allt känns bra, men när vi börjar träna utomhus och öka tiden så har hon börjat ”prova” att resa sig. Är ganska säker på att det bara är en period vi ska ta oss igenom.


Belöning!

Efter rätt många timmar ute på äventyr var alla äntligen nöjda och glada och ruta nr 2 är ett faktum. Nu är den redo att vallas och användas även nästa gång! Vår plan är att fixa en tredje ruta också så att vi kan variera lite.

Jag är så himla nöjd med min hundbil nu, praktisk på alla sätt! I solen blir den rätt varm men så länge man står still finns bra vädringsmöjligheter. Har satt in en termometer i skåpet så att jag kan se från förarplatsen hur varmt det är. Skulle dock helst öppna ett hål så att man har bättre kontakt med hundarna och kan se dem.

Grejer för drag, spår, lydnad, rallylydnad, sök mm. =) Brukshindret ryms till och med utan att man plockar isär det – kanon! Sen fick alla huskisarna gå ut i hundgårdarna och sola vidare.


Nalle


Nöjd Rossi

Å inne i huset, en riktigt trött och nöjd liten Noomi. Ikväll tar vi det lugnt och myser på för husse är förkyld! Imorgon 12.00 är det dags för ett sista möte med mäklare och säljare och sen får vi nycklarna till vårt nya hus och kan börja flytta in! Superhäftigt! Imorgon kväll ska sambon basta i vår nya bastu och så tänkte vi göra hamburgare i grillkåtan. =)

En hel vecka i ett inlägg

En hel vecka har gått och mycket har hänt! Detta blir alltså lite av ett mastodontinlägg…så som det lätt kan bli. I början av veckan åkte jag till Gävle med fyra fina kollegor för elnätsmässa. Superintressant och väldigt trevligt. Jag är så glad och tacksam över mina underbara kollegor, ett gäng duktiga, roliga, härliga och underbara människor med hjärtat på rätta stället. Vi hade riktigt trevligt även om jag förstås saknade hussen och hundarna.

Under veckan som gått har vi även tagit ett lite känslosamt beslut. Lillsläden, den lilla släden som Veronica och jag köpte från Storforsen (där den stod bakom ett uthus i skogen och inte hade pysslats om på länge) för 10 år sen – har sålts! Denna lilla släden var den allra första jag körde, då med Sälka, Giela och Miksi, och det var också den vi körde första tiden när vi började ge oss ut på äventyr med vårt gemensamma 5-spann. Sen började den kännas för liten och efter en upprustning har den mest stått i garaget som ”back up”. Nu ville en bekant köpa den och det känns jättebra att den får ett bra hem! Vemodigt på ett sätt – men mest av allt bara bra! Nu får den susa fram över vidderna igen dragen av ett gäng ivriga settrar!

I torsdags var det 24 grader varmt men jag var sugen på en löptur och tog med mig Noomi för allra första gången. 24 grader är VARMT och jag skulle aldrig ta med huskisarna ut i sån värme. De jobbar för hårt och riskerar att gå varma. Noomi må vara en liten galning men hon klarar värme bra och springer inte lika fokuserat framåt utan är duktigare på att micropausa. Jag springer ju inte heller så snabbt. Vi stannade för paus och svalka vid bäckar och vattenhål och det fungerade jättefint. Tungan var inte längre än vid promenaderna och lilltjejen var jätteduktig för att vara första gången. Tror bestämt att Noomi ska få bli min nya lilla löpningskamrat för hon behöver börja bygga lite kondition inför söket!


Vill hämta pinnen…men når inte riktigt!

Huskisarna fick en vilokväll eftersom värmen varken tillät drag eller att sitta i bil och vänta på sin tur att spåra riktigt. I fredags däremot blev det spår och vi hann precis klart innan regnet började bli mer intensivt.


Solglasögonen innanför vindrutan

Igår var det dags för dragträning för mulet väder och 15 grader kändes som en chans vi inte ville missa! Så här ivriga blev mina små vänner:


Systrarna Silva och Kaela springer oftast tätt ihop men inte här!

För bara 1,5 månad sen hade vi slädföre och kring en meter snö på vissa ställen, men nu börjar det vara ganska grönt och i dikena ligger grodyngel och gottar till sig. Det går verkligen snabbt mellan årstiderna här uppe!


Ett blommande träd bakom vårt hus


Blommor kring husknuten


Trötta å nöjda huskisar

När huskisarna fått springa åkte jag in till stan en sväng och trängdes med alla andra. Oj så mycket folk där var! Köpte lite tuggben till hundarna och så lite nya träningskläder till mig själv. jobbigt att dra favoritera mellan jobbet å hemma nu när utesäsongen är igång och det inte bara blir styrketräning på jobbet. Fyndade lite!

Sen fick Giela och Noomi en promenad runt träsket på närmare två timmar. Giela har fått tätare laserbehandlingar på senaste tiden och jag tycker att hon verkar piggare i ryggen igen. Skönt att tant fortfarande följer med på långpromenader och stortrivs med det.


Kallkällvägen

Giela har alltid älskat att plaska och bada och om det finns vatten så går/springer hon helst igenom det. Noomi gick istället runt på sidan. Hon är väldigt fascinerad av vatten men vill mest undersöka och gräva, inte gå så långt ut.

Vi har bott i nästan åtta år här i Vittjärv och jag måste säga att vi har trivts väldigt bra. En mysig by med lite lantlig känsla och nära till skog och natur, samtidigt som stan finns bara 10 minuter bort. Många fina ställen och promenadvägar (och skoterspår förstås!) som jag kommer att sakna ibland!

Nu får vi snart ge oss ut på nya upptäcksfärder i Rågraven och hitta nya guldkorn där. Tänk så underligt det blir att köra släde på ett ställe där hundarna å jag inte hittar nånstans! Nu är jag ju van vid att hundarna kan alla spår och att jag egentligen knappt behöver be dem svänga. Ska bli kul att utforska allt nytt! Jag gissar att den första vintern mest kommer att gå åt till att köra närmare byn även om jag redan spanat in ett par längre turer som kan passa oss bra (på Eniro.se finns skoterledskarta nämligen!!!)


Nytt bad för tant, Noomi hänger vid kanten…

Trots att vi haft över 20 grader flera dagar och även riktigt varmt på nätterna finns det fortfarande snö kvar här och var. Längst in efter Leåkersvägen töar det alltid långsamt.

Noomi är verkligen jätteduktig på att hålla sig nära. Hennes normala aktionsradie är inom 10 meter från mig och längre bort än 20 meter är hon aldrig. Hon håller koll själv och jag behöver ytterst sällan ropa på henne (men vi tränar förstås ändå).

Vi passerade också ett gammal ödehus med ett enda rum som vi tittade närmare på. Giela och Noomi gick in men jag väntade i dörren. När vi skulle gå vidare ropade jag på Noomi och jag blev tvungen att skratta när hon inte kom ut genom dörren utan kastade sig ut genom ett öppet fönster på baksidan istället. Helt klart snabbaste vägen vidare!

Noomi må vara ”fullt ös medvetslös” men hon sitter fint stilla när man vill ta en bild. Tant Giela är ju också rätt fartig för att vara snart 14 år, men hon är nästan omöjlig att fotografera med en långsam kompaktkamera. Hon steppar omkring, trampar, slänger med huvudet, pratar lite och skuttar lite till. Jag fick försöka mååånga gånger och Noomi blev alltid fin…

Till slut fick jag i alla fall den här bilden:


En smutsig och glad tant!


Nästan hemma

Husse är i Umeå på miniracingtävling så hundarna å jag har haft huset för oss själva i helgen. Tomt men ändå mysigt. Jag har skrivit lite mer på boken (snart 95 000 ord) och städat och stökat lite. Nu har vi fått klartecken från mäklaren och på fredag 12.00 får vi nycklarna till nya huset och projektet ”storflytt” kan börja. Än så länge har vi inte packat en enda pinyl men det känns rätt bra. När det väl drar igång så finns ju liksom ingen återvändo. Kaoset kommer att komma när det är tid och jag har ingen brådska in i det.


Lite av kvällens goda mat

Nu ska jag gå ut och köra några varv med gräsklipparen och sen ta en långpromenad med Giela och Noomi. Vad huskisarna ska få göra idag har jag inte riktigt bestämt. SMHI hade ju lovat en dag med kompakt regn så jag hade ingen färdig plan. Istället är det soligt och blåser lite lätt. Blir ingen dragträning men kanske spår lite senare?

Utställning i Sjulsnäs

Idag har Noomi och jag varit på sommarens första utställning. Samma utställning i Sjulsnäs som jag besökte för två år sen när jag träffade Noomis mamma för första gången och började hoppas allt mer på att kunna få en egen Cairn igen. Känns väldigt länge sen nu när Noomi finns här hos oss!

Idag var det oväntat långt mellan Boden och Sjulsnäs och jag kom fram i sista sekunden med stridspilotpuls och bråttom! När vi sökte sekretariatet blev vi utskällda av diverse hundar och Noomi såg lite smått låg ut. Hon är inte van att trängas med stökiga hundar sådär! Vi hittade i alla fall rätt och Noomis svans åkte snabbt upp igen. Vi kom fram till ringen en kort stund innan det var dags och hann precis komma iordning.

Dagens bra:
-Noomi var hyfsat lätt att visa
-Noomi står säkert och försökte aldrig sätta sig
-Noomi står själv även på bordet, ja man kan nog ställa henne var som helst egentligen, svansen i topp!

Dagens mindre bra:
-Svansen ja… svansen var lite fööör glad idag och åkte fram över ryggen vilket domaren förstås gav oss kritik för. I efterhand kunde jag nog ha skippat krovbitarna vilket ev hade hjälpt lite…
-Fick även kritik för framdelen, rörelser och byggnad, men för en 1-åring är det ju inte hela världen
-Matte kom i efterhand ihåg en massa smarta handlertips som hon heeelt glömt i ringen… vi får väl säga att detta blev träning helt enkelt!

Lika snabbt som vi kommit dit, lika snabbt åkte vi sen ut! Fick VG och hyfsad kritik men svansen och framdelen gillade han inte riktigt. En tvåa i konkurrens (säger man så ännu?) och sen ägnade vi resten av tiden åt att hälsa på Noomis coola och härliga pappa Frans som var på plats, samt hennes bror Jack som det gick riktigt bra för idag!

Superkul att träffa alla trevliga Cairnmänniskor och extra roligt att träffa pappa Frans och få veta ännu mer om honom. Det verkar vara en riktigt härlig kille och dessutom har han ju haft en riktigt fin utställningskarriär bakom sig. De har helt klart många gemensamma drag! Här kommer några bilder på Frans och Noomi – visst är de söta! Noomi sitter lite snett bakom så därför ser hon extra liten ut.



Så, rent resultatmässigt blev det ju ingen höjdare för oss och med tanke på vilken fas Noomi är i nu så gissar jag att sommarens två andra utställningar kanske säger något likande. Nåja, vi får träning på att ranta runt i ringen och så får vi träffa trevligt folk. Det är inte fy skam det heller! Å om det inte blir nån utställningsstjärna av Noomi så är det ju faktiskt inte hela världen heller, det var ju inte därför jag ville ha Cairn igen i första hand. Skulle det gå bra i ringen så är det bara en bonus!

Förutom pappa, brorsan och en kusin var förstås även halvsyster Margot på plats. Många fina Cairnar att hälsa på och många svansviftningar blev det! Skoj! Avslutar med två bilder på Noomis snygga kullbror – trevlig, snygg och vansinnigt sött ansikte!

Nu ska jag ta Noomi med mig till sängen. Hon sover bredvid mig på soffan just nu och är trött och lugn. Har jag tur så är hon trött även när vi kommer till sängen och sover vidare där. Har jag otur så hinner hon vakna och tycker att vi ska brottas lite först… vi har nu en återkommande kvällsrutin där jag tar en halvvild Noomi (hon är oftast som vildast just på kvällarna) och lägger henne mot min mage med huvudet på min ena arm samtidigt som jag lägger andra armen över/runt henne så att hon inte kan ”fly” och så täcket över. Då landar hon snabbt och somnar ofta nästan direkt. Varmt – men mysigt!

 

Det drar ihop sig till MH…!

Ikväll är det dags för MH, det första för både Noomi och mig! Jag hade tänkt hinna sätta mig och gissa var kryssen hamnar men har inte haft tid och egentligen känns det inte så viktigt heller. Jag har ju ändå en liten känsla för vad hon kommer att göra och det ska bli kul att se hur många överraskningar det blir – säkert flera!

För er som inte känner till MH så handlar det om ett standardiserat test där man utsätter en hund för olika situationer som testar dess sociala intresse, lust att jaga/leka/kampa, reaktioner vid plötsliga ljud eller hot mm. Man får helt enkelt en beskrivning på vilka egenskaper ens hund har och även om även dagsformen förstås spelar in lite så ger det i stort en bild av vad man har ”i kopplet” och hur hunden hanterar att utsättas för viss mental press. Vi gör MH för att kunna tävla i sök senare i Noomis liv, eftersom det är ett krav, samt för att det är roligt om så många som möjligt i rasen gör MH så att man får lite bild av hur en ras ser ut mentalt.

Det sociala tror jag inte blir några problem, det jag tror hon kommer att reagera mest på är nog skramlet, överraskningen (när en overall väldigt snabbt ”flyger upp” sig från marken) och så eventuellt skotten. Hon är inte skottberörd i övrigt men höga ljud har ju en tendens ibland att sätta igång ”larmfunktionen” på en Cairn. Jag tror inte att hon kommer att bli rädd men kanske skälla ut dem? Ja det återstår att se. Oavsett hur det går så är det ju samma Noomi jag kommer hem med som jag åkte dit med.

Jag kan tycka att det ibland går lite för mycket prestige i MH och ibland hör man ju till och med om folk som förbereder sig och tränar hunden… Då har man ju missuppfattat syftet rätt grovt – ett MH är ingen tävling utan en avelsutvärdering! Visst, en väldigt rädd hund kommer inte att göra ett snyggt MH oavsett hur mycket man tränar i stort sett, men för alla hundar i gråzonen kan det säkert göra skillnad om de är vana att springa till folk i vita dräkter osv. MH känns som ett typiskt sånt ögonblick när man ska ta ett steg tillbaka och se sin hund med objektiva ögon för en stund, samtidigt som man som man måste ha kvar känslorna som man kom dit med – oavsett hur det går är det ju samma älskade hund som får följa med hem!

Tyvärr är det inte så värst många Cairn som gör MH men de finns och det ska bli kul sen att kunna jämföra lite. Jag har sett några diagram tidigare å de flesta Cairn jag hört som gjort MH verkar ha haft skitskoj! Ungefär så tror jag att Noomi kommer att reagera också – kul som tusan!

Sök och spår – Noomi gör framsteg!

Igår blev det lite snabb sökträning och Noomi fick 3 skick med fullt djup. Senaste gångerna ha vi ju kortat djupet för att få mer effektiv träning på rullhantering och lite lydnadsbitar och gör man det för länge riskerar man ju att tappa djup.

Första skicket var fulldjupt med figurant under kamouflage och en ljudretning innan skicket. Noomi rusade rakt ut men slog en lov ungefär halvvägs, passerade mig istället för att komma in till sidan (hrmf…) men fortsatte sen rakt ut i rutan och hittade figurant utan ytterligare hjälp. Dåligt med inslag av bra alltså…

Skick nr två var jättefint, körde med en ljudretning även då och Noomi sprang rakt ut och skötte allt riktigt snyggt. Tredje skickade passade jag på att filma och då körde vi helt utan retning men jag visste förstås ungefär i vilken riktning figuranten låg. Noomi sprang inte superrakt men terrängen är lite bökig just där. När hon kommit kanske 30 meter ut så började hon bukta åt vänster å jag blev rädd att hon skulle vända men istället gjorde hon ett stort slag vidare utåt i rutan och försvann sen ur mitt synfält bara för att några sekunder senare komma rusande med den röda lilla lösrullen i munnen. Hon är så jäkla söt att se i skogen! Terrierns stora hjärta och kämparanda kommer verkligen till sin rätt i söket!

Lite slarv med rullen på väg in (hon tappade den) men i övrigt kände jag mig riktigt nöjd. Oftast så har hon faktiskt riktigt raka skick utåt så detta var ju nästan lite av ett undantag, å även om det inte var rakt så var det nog rätt effektivt sätt att söka av för en liten nos nära marken. Det kändes absolut inte som ”dumspring” utan en liten hund med en plan!


Trött och nöjd liten terrier som ligger med bakbenen rakt ut!

Sen var det huskisarnas tur för lite spår. Gick kanske 3-400 meter med lite olika klurigheter. Det är lätt att det går slentrian i spåret men jag har märkt så många gånger att det är värt att lägga lite tid och tankemöda på klurigheter och svängar. Hellre klurigt än långt om man måste välja som aktivering. Hundarna tycker att det är så mycket roligare att få anstränga sig lite! Dessutom får jag lite mer tanketräning själv för numer snitslar jag aldrig utan försöker minnas hur jag gått, å eftersom 7 hundar går samma spår så måste jag nästan minnas lite rätt om jag vill vara säker på att även sista hunden följer spåret och inte bara en virrig huskykompis…


Min utrustning i skogen, älgklöv samt en yxa att dela det halvtinade färskfodret med


Nalle

Nalle kan både vara noggrann och ordentlig eller lite virrig och ha bråttom. En sak är i alla fall klar – han älskar att spåra! I slutet av spåret låg hundarnas frukost i form av en bit färskfoder. Ibland är de så uppspelta när de kommer till slutet att de måste samla sig några sekunder innan de börjar äta. Kul och spännande med spår!

Gamla tant Giela gillar också att spåra!


Nöjda och trötta huskies!

Efter sök- och spårträningen gick vi alla ut i hundgårdarna för kloklippning, borstning och mys. Nu har ju marken kommit fram och flera av hundarna tycker att det är kul att gräva lite här och var. Här syns alla utom Rotax och Giela på bild. Silva har fortfarande märken i pälsen från selen och vinterns äventyr. Ett litet minne av allt kul vi hunnit med liksom! Flera av hundarna har börjat fälla mer eller mindre – för en gångs skull i ”rätt” tid och inte mitt i vintern eller mitt i sommaren.

Noomi älskar att vara ute i hundgårdarna med sina huskykompisar. Hon lekte lite med Rotax och även om han är ivrig och lite bufflig så är han en duktig lekfarbror och låter henne jaga honom. Han ser nästan ut att le när han rusar omkring med lilla terriern efter sig! Alla huskies fick sina klor klippta och sen myste vi förstås lite också. Rotax är en riktig krambjörn och han älskar verkligen att kramas. Helst ska man knosa ihop honom och krama honom jättehårt och rejält! Då flåsar han lite och kommer och sätter sig ännu närmare och ville ha MER!

Efter att hundarna fått sitt åkte jag och Noomi till Råneå och hämtade ett vitt skåp som vi fick från Paula på Hundhälsan när hon skulle rensa ur lite. Jag har ingen färdig plan men tänkte att ett vitt skåp med hyllor alltid kan komma till nytta i vårt nya hus där vi får ungefär dubbelt så mycket ”husyta” som vi har nu. Jättesnällt!

Vi har inte börjat packa något ännu men väntar spänt på att få hem papper från banken så att vi kan skriva klart allt om lånen (tydligen måste dessa papper ordnas nån annanstans än i Boden och sen skickas till oss) och sen få träffa mäklare + säljare och göra klart det sista. Vi har inget klart datum för inflyttning, i kontraktet står det 1/6 men jag tror nog att det kan bli tidigare… Vi längtar massvis och kan nästan inte tro att det är sant! Ska bli så himla bra att få göra en riktigt bra anläggning till hundarna och ha så mycket yta både ute och inne!

Så, det vita skåpet ligger kvar bak i min skåpbil ovanpå hundburen. Jag tänker att om jag har tur så kanske jag får ställa av det i vårt nya hus i slutet av veckan istället för att behöva ställa det här i Vittjärv först…kanske…!

Nu blommar det!

Nu börjar det blomma lite ute i naturen! Ligger snöhögar kvar här och var men det börjar även titta fram lite gräs. Igår kväll åkte huskisarna ut för att spåra direkt efter en snabb kvällsmat. Vi hittade även denna brända ”stubbe” ute i skogen… undrar just hur detta gått till?

Efter spåret tog jag med Noomi ut till Brukshundklubben för medlemsmöte inför Hundens Dag på lördag och fixardag, gräsklippning mm. Efter mötet hann vi träna lite lydnad och attityd och fokus var helt OK med tanke på att det var en ”ny” plats. Detaljerna satt väl inte perfekt men det jobbar vi på. Fokus och attityd är prio ett!


Visst ser hon snäll och oskyldig ut?

Dock blir det blodutgjutelse ibland när vi kampar och leker. Småtänderna träffar inte alltid rätt och lite småsår kan uppstå…

Idag har Giela och Noomi följt med på en långpromenad på stan med Veronica och Flinga efter jobbet. Lite över en mil på blygsamma 2,5 timmar. Fint promenadväder- torrt och fint och inte blåsigt heller!

När vi gått närmare 2 timmar började Giela se lite stel och trött ut och gick vid min sida. Vi tog en paus vid Hedenbron och gick ner för att dricka och vila lite. Noomi skällde på bilarna som passerade över oss och dundrade lite, och tant återhämtade sig så att även resten av vägen gick bra. Dags att boka in fler laserpass för hennes rygg för de gör stor skillnad!

En härlig kväll!

Planering av hundgårdsbygge

Idag åkte vi ut i sökskogen igen, nu  med en figge som var ny för Noomi. Vi körde med långlina och figuranter ganska nära stigen, inga påvis utan bara fokus på hantering av rulle och nån slags start till skogslydnad och allt som allt kändes övningen riktigt bra. Vi fick träna på att skicka åt båda hållen och hennes skick var oftast hyfsat raka även om hon hade svårt att glömma figgen hon sett röra sig på andra sidan rutan ibland (å ville springa snett bakåt istället).

Dock – hyfsat bra på att lyssna gällande inkallningar och liknande, hyfsat bra hantering av rulle, stor glädje, bra arbetsiver och allt som allt en lyckad dag. Tror bestämt att vi ska jobba på precis samma sätt även nästa gång. Långlina måste vara en av världens bästa uppfinningar! Noomi fick alltså ha en sele på sig under söktäcket och så en spårlina som hängde efter henne. Ibland fick hon kämpa lite med att ta sig fram i skogen med den på släp – men det gick ändå bra – hon är ju en terrier!

Perfekt att kunna nödstoppa om det blir fel, hindra att hon självbelönar sig eller drar ärevarv osv. Efter söket visade det sig att min bil dragit ur batteriet… men vi lyckades starta den genom att knuffa ner den i stora backen och sen åkte vi iväg för att köra lydnad. Vi åkte till parkeringen vid I19 och jag var hyfsat nöjd med Noomi. Några fina ögonblick, lite förvirring, inte så värst störningskänslig men all stadga var som bortblåst. =/ Nåja, vi behöver träna mer på ”nya” ställen helt enkelt efter en vinter med bara inomhusträning. Snart är vi på banan igen! Allt hon kan ”finns” ju där, vi måste bara plocka fram det även i de nya miljöerna och det tror jag kommer att gå rätt snabbt när vi kommer igång med mer regelbunden lydnadsträning ute ”i fält”.


En nöjd och nästan lite trött tjej vid sitt brukshinder.

Huskisarna fick ett viltspår som vanligt och vi gick i ett område med många små bunkrar och liknande. Jätteintressant tyckte hundarna! På dessa platser får man hålla koll så att man inte går in i taggtråd eller vassa föremål.


Nyfiken Giela


Nyfiken Silva


De ivriga som väntar på sin tur

Härligt med en bra dag med hundträning där alla fått jobba. Speciellt Noomi, hon var faktiskt trött och nöjd nu på kvällen (efter att hon rusat av sig sitt ”ska snart sova så nu är jag galen”-rus). Vi passade även på att åka upp till huset och mäta lite där vi tänkt bygga hundgårdarna. Planen vi hade fungerade nästan. Med lite revideringar borde den bli bra.

Så här tänker vi nog bygga. Det blir en dörr in utifrån och den leder till en korridor mellan hundgårdarna där varje hundgård har egen utgång till rastgården. Tre ungefär jämnstora hundgårdar (två hundar i min storlek behöver minst 24 kvadratmeter hundgård enligt Jordbruksverket) med ingång till varmt rum i hundhuset och så en fristående hundgård med bara koja. Mintu och Nalle får nog husera där, båda två har ju rejält med päls och fryser aldrig. Skulle gärna ha ingång i garaget till alla men det går inte att göra på något vettigt sätt så lösningen blir nog ungefär så här. I dagsläget har ju bara en av hundgårdarna ingång till värme så att det blir tre blir ju ännu bättre! De flesta av mina hundar ”behöver” det nog inte men om de fäller mitt i vintern eller liknande känns det ändå bra, å med värme där ute kan ju även tant Giela vara ute på dagarna.

Dessutom är vi inte så långt efter materialmässigt heller, 5 sektioner och 2 dörrar behöver inhandlas samt lite virke till 2 plank… och säkert en massa mer virke till ”smått och gott”, men ändå, utedelen borde kunna byggas för under 5000kr med lite tur. Sen när vi kommit på plats blir det dags att bygga kojorna i garaget som måste vara klara till hösten. Fram tills dess så får hundarna nog nöja sig med sina vindskydd men det tror jag kommer att räcka bra. Projekt ”hundgårdsflytt” känns stor men ändå överblickbart nu när vi har en plan…