Början av midvinter

Många klagar på december, januari och februari och säger att det är mörka hemska månader. Jag har alltid tyckt tvärtom – detta är ju årets absolut vackraste tid! I alla fall om snön får ligga och solen tittar fram. Idag körde vi ungefär en timmes slädtur bortanför Storklinten vid 12-snåret och trots klart väder kom solen aldrig så högt upp att den träffade hundarna. Mer snö vill vi förstås ha – men redan nu börjar det vara riktigt vackert ute.

Hundarna ja, pigga som tusan först men sen lite vimsiga å den kalla pudersnön bildade iskakor i tassarna på både Mintu och Kaela så jag fick värma och plocka loss. Hade ju tänkt prova GoPron och nya ”fästa på hunden”-fästet men struntade i det. Vill ha vackra skoterspår till nästa filmprojekt, så det blir på riktigt på en gång för när jag väl filmar så vill jag ju gärna kunna filma MYCKET på en gång och göra något roligt av det.

När vi kom hem släppte jag ihop alla hundarna igen, nu med lite snöpuls i benen men en stunds biltur och återhämtning efter det, och det fungerade bara fint. Skönt! Det känns allt mer som att Xuper börjar vara en i gänget även om vissa säkerhetsrestriktioner kvarstår ett tag till.

Nä, när man haft roligt en hel helg å bara ridit, kört hundspann och promenerat och gosat… då måste man väl till slut ta tag i tvätt, disk och matlagning… hihi… trevlig söndag allihop!

Tajming!

Mycket i livet handlar ju om tajming. Att fånga ögonblick och chanser. Senaste veckan har varit otroligt vacker här hemma, månljus och snö på de höga tallarna och granarna som ramar in huset och hundgården. Vyn från skogen där har varit jättefin, så jag skyndade mig att låna lite fotogrejor av en vän och hann med en liten fotosession före jobbet, när månen stod på precis rätt plats och nattmörkret ännu låg kvar.


Fisheye – först en testbild! =)


Vy från rastgården mot hundgårdarna och huset med stjärnor och måne

Idag fick jag ett bra sms just när jag skulle äta frukost efter att ha matat och rastat alla djuren – Della ville komma ut och bli riden igen – ännu en omgång tajming! Det blev en supersnabb macka och istället för slädtur i dagsljus blev det ridning och benet där hon haft ett sår verkade helt ok nu. Superkul! Hann även få fika med trevligt sällskap sen, å jättegoda kakor – mums! =)

Det hann bli mörkt innan Noomi å jag promenerade vår mil, men det går ju lika bra det, och Noomi syns bra med sin röda lilla lampa. Jätteskönt! Hon var helt flipprig när jag åkte till stallet, hoppade på mig och hämtade alla leksaker hon kunde hitta, så långpromenad kändes extra skönt och behövligt just idag.

Avslutade kvällen med en slädtur här hemifrån i mörkret. Plötsligt hade himlen klarnat upp och stjärnorna var så vackra, tjockt med snö på alla träd och tunnlar under de bugande björkarna, vissa bitar fick jag sitta ihopkrupen bak på släden och bara blunda för att inte få snö överallt. Tur att hundarna är kloka och kan jobba på egen hand. En liten snöbild blev det i alla fall, en light-version!

Efter körningen fick alla huskisarna umgås i rastgården igen, lugnt å fint! Jag gick ett varv på insidan stängslet med alla hundarna kring mig men när jag hunnit ungefär halvvägs var plötsligt alla hundar borta. Eftersom de ännu inte känner varandra riktigt genade jag genom skogen tillbaka till hundgårdarna, och där blev jag tvungen att skratta. Medan jag gick runt i skogen för att hundarna skulle få nosa och springa lite, så hade de joggat hem istället.

Nalle och Mintu stod i sin hundgård, Rotax i sin med Rossi just utanför, Silva hade också gått i där, och Xuper gick just in till sig. Behövde bara flytta Silva in till Xuper, och så ropa på Kaela, och stänga dörrarna. Alla utom Silva brukar ju gå in i rätt hundgård direkt jag ropar in gänget från skogen, men det här var första gången de sprang ända in i rätt hundgård medan jag var kvar i skogen, hihi.

Norrsken och tunga björkar

Senaste veckan har jag lyckats kombinera några av de roligaste sakerna jag vet, teknik och ställverk, ridning och hundspann. =) Igår kväll red jag på en fin nordsvensk som heter Kickan, Kicki på Kickan, hihi. Vi red bara inne på ridplan vilket kändes bra i mörkret med en ny häst, och jag måste säga att jag faktiskt är överraskad själv över hur pass bra det känns med ridningen nu. Jag har faktiskt betydligt mer koll på läget än vad jag hade väntat mig efter så otroligt många års uppehåll och bara mediokra kunskaper i baggaget. Att rida är till och med ännu roligare nu än vad jag minns det, så det känns superkul att ha kommit igång efter några års suktande. Svinkul! =)

Efter ridningen fick Noomi lite lydnadsträning här inne. Jädrar vilken fart det är i lilla dåren, å hon gleeed över parkettgolvet när jag körde inkallning med ställande, hihi, för hon har ju bråttom och golvet är halkigt. Har fuskat lite med regelbunden träning senaste tiden, så där måste vi bättra oss. Däremot börjar jag känna allt mer att vi kanske aldrig kommer att tävla. Noomi har absolut kapacitet, hon är svinrolig att träna, men det handlar nog mer om att jag själv inte tycker att det är så lockande. Det är ju inte därför jag tränar hund. Jag gör det ju bara för att det är så himla kul å det räcker för mig. Å andra sidan hade det varit roligt just för att visa vad en Cairn kan! Det finns ju Cairn som tävlar men inte så värst många. Ja, det visar sig väl hur det blir.

Nu ikväll har jag kört snöslungan för första gången och jädrar vad duktig den är! Det var superkul en bra stund men ungefär när jag kört av nästan hela gården så var jag faktiskt rätt nöjd, hihi. Sen fick draghundarna en tur på ca 5 km, ett lagomt fyspass nu med lite snö att pulsa i och mattbromsen nere hela tiden som motvikt. Duktiga små trollen jobbade hårt och fokuserat och det var jättefint ute, snötungda björkar som vek sig långt in över spåret och skapade tunnlar och vackra formationer. Fick tyvärr ingen bild på det riktigt fina…så ni får fantisera!

När vi kom hem släppte jag in alla 7 i rastgården tillsammans, andra gången Xuper hänger med gänget, och det fungerade jättefint. Vi gick ett varv runt rastgården och allt kändes helt lugnt, jätteskönt! Det är en härlig känsla att ha hela gruppen samlad, och jag har ju varit enormt seg med att föra in Xuper i gänget fullt ut men det är ju så här jag vill kunna göra. Släppa ihop ett gäng nöjda och trötta hundar så att man skapar bästa möjliga odds för bra umgänge och det känns ändå som att det har varit värt att vänta på.

Förutom att en vacker stjärnhimmel gjorde mig sällskap vid kvällssysslorna lyste ett rejält norrsken upp i ett band över hela himlen – snyggt! =) Blev tvungen att gå en extra sväng ut i mörkret med Noomi. Nu känns det faktiskt som att vintern är på gång och förhoppningsvis kan vi köra släde regelbundet från nu och nästan till slutet av april. Månader av kul framför oss! =) Godnatt världen! =)

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!

Is ute å vatten inne

I tisdags åkte jag ner till Umeå Universitet för att vara med på ett möte gällande en högskoleingenjörsutbildning på distans inom elkraft som vi bidrar till via jobbet. Vi fick även en liten rundtur till ellabbet de använder – mumsigt! =) Det känns i alla fall kul att allt fler i branschen börjar engagera sig i rekrytering och utbildning, för behovet av kompetens i framtiden är enormt och det finns så otroligt många spännande jobb för den som väljer denna inriktning – nya spännande utmaningar livet ut!

Hundarna har ätit mer älgben och kött i veckan, och Silva fick ett stort köttstycke som hon inte ville äta direkt utan spara en stund. Då är det ju riktigt praktiskt att ha en extra hundgård, så nu kunde Silva få ha kvar sin köttbild och bo själv helt enkelt. Även morgonen efter så låg hon kvar i vindskyddet och ville inte ens gå ut i rastgården med de andra, hihi, men kvällen efter var käket slut å Silva ville hänga med kompisarna igen.

I onsdags skulle vi ha gjort en slutgilitig drifttagning av en av våra sektioneringsbrytare på jobbet men vår konsultexpert satt fast ute på Nordsjön i dimman, och kunde helt enkelt inte komma sig hem till Sverige pga. dåligt väder så det ställdes in. Vi hann i alla fall göra lite andra reläskyddsinställningar inklusive provning, och nu ska selektiviteten vid intermittenta jordfel ha blivit snäppet bättre, dvs. om den typen av fel uppstår i en viss del av elnätet så ska färre personer drabbas av elavbrott! =)

Vi hann även vara med om ett annat intressant fenomen under veckan som gick. En riktigt stor transformator 400/130 kV (dvs. på den spänningsnivån som matar el ut till väldigt stora delar av Norrbotten) kopplades in i ett ställverk en bit utanför Boden och inkopplingen skickade ut så mycket ”skräp” på elnätet att flera av våra kunder påverkades genom elavbrott.

Just sånt här är ju en orsak till att elkraft är så otroligt intressant, de dynamiska och komplexa förloppen som uppstår. Det här felet ligger helt utom vår kontroll, men vi fick förstås tillsätta en liten utredning ändå för att kunna se hur just Bodens elnät faktiskt påverkats, och nästa steg blir förmodligen att trycka på så att de som äger den här delen av nätet så att de åtgärdar problemet.

Under veckan har jag även börjat fylla på med fiskar i akvariet, 20 neontetror, 7 rödmunstetror, 5 fläckiga pansarmalar, 2 mosaikgurami och 2 ancistrus. Det ska flytta in ett gäng scalarer också men jag har inte hittat riktigt den storleken och färger jag vill ha så det får vänta.

Om ni jämför med bilden från i måndags så har ju växterna längst bak i mitten (vet faktiskt inte alls vad de heter) verkligen skjutit i höjden! De är riktigt vackra nu med sina små korkskruvar. En bakgrundsplansch med stenmotiv har också kommit dit. Fiskarna förtjänar väl också en liten presentation, så bra som de nu kunde fångas med bara kompaktkameran.


Fläckig pansarmal


Magen på en ancistrus


Mosaikgurami


Neontetror


Rödmunstetra

Fredagkvällen skulle ju innebära hundkörning, men underkylt regn gjorde även grusvägarna riktigt hala så det fick vi ställa in. Blev soffmys med Noomi istället. =)

Fruset och halt även nu på morgonen, huskisarna halkade nästan runt i sina hundgårdar. Lite surt att inte kunna träna nåt nu men det kanske hinner bli lite varmare snart?


Halka på sand = halt på riktigt

I skogen var terrängen bättre så Silva och Xuper lekte en stund. Nä, dags att ta tag i lite hushållssysslor som fått stryka på foten för akvariefix och annat skoj. Ikväll är det halloween-fest här i byn så lite utklädningskläder måste jag hitta också… Avslutar med en bild på jordnötterna som mina utefåglar äter – inte vilken skit som helst! =)

 

 

 

 

Magiska månsken

Kalla nätter och en fantastiskt vacker fullmåne – å nu är vi igång med den riktiga höstträningen med lite tyngd bakom spannet, som ger så mycket mer än att bara cykla. Har kört hela 7-spannet några gånger nu och det fungerar superfint, Xuper smälter in bra i gänget och jobbar riktigt bra, inget strul eller trassel, ja han är inte bara trevlig till vardags utan i selen också!

Kvällens tur blev ca 3,5 km, lite mjukstart ännu, men jag gissar att vi har ett par veckor på oss ännu innan släden ska ut ur garaget så vi har ingen brådska. Hellre kort men lite tungt än långt men för lätt. Släden ja… den är faktiskt inte ihopknuten ännu fast det går ju i ett nafs, och så funderar jag lite på ifall jag borde beställa nya belag i förebyggande syfte. De gamla har ju hängt med ett par säsonger så, jo det får nog bli så. Belagen som sitter på metallskenor är verkligen supersmidiga, lätt att byta och väldigt funktionella. Jag brukar beställa från Oinakka, blir roligt att vänta på paket! =)

Mintu och Kaela gick i led ikväll igen, bakom dem Nalle och Rossi, sen Rotax ensam och Silva och Xuper längst bak. Än så länge sätter jag in Xuper sist i spannet, och tar ut honom först, men det behövs nog knappt egentligen. Det märks i alla fall tydligt att han älskar sitt jobb, eller vad tycker ni?

Riktigt kul också att se skillnaden mellan att köra hela spannet eller bara två åt gången, för det känns som att hundarna tycker att det är både roligare, och mer på riktigt, och tar jobbet på betydligt större allvar när de står där alla tillsammans.

En jättehärlig men kall kväll ute i månljuset och sen är det alltid lika mysigt att komma in till ett glatt litet skägg som vill mysa lite i soffan.

Avslutade kvällen med äppelpaj och glass, å just ja – har startat upp ett konto på Instagram igen. Egentligen har det varit otroligt skönt att ducka undan från alla sociala medier, jätteskönt faktiskt, men några kompisar tjatade lite för att vi skulle ha en gemensam mötesplats på nätet, så jag passade på att lägga in en ny widget här på sidan för jag gissar att det kommer att komma en hel del bilder på galna slädhundar, söta småskägg och så kanske lite elkraft å sånt också där. Känns lika bra att använda kontot om det ändå ska finnas så att säga. Mums å god natt! =)

Jobb, jobb, jobb!

Börjar med en lite oskarp bild på en Sorgmantel som jag stötte på under en promenad med Noomi förra helgen. Den var trött och långsam och satt så fint på mitt finger och visade sina vackra färger ibland. Jag fick sätta ner den i gräset för att kunna gå vidare till slut. Tidigare på sommaren är dessa rätt svåra att hinna fånga på bild. Hade hemskt gärna haft med macroutrustningen förstås…!

I veckan har det blivit mycket fokus på jobb i olika former, och för en elnörd har vi pysslat med några riktigt roliga projekt. Att sitta och tänka på kontoret i all ära – men att vara ute i fält är verkligen otroligt roligt och lärorikt! Här arbetar vi med att driftta en Recloser som ska minska antalet drabbade kunder längs en sträcka där vi tyvärr har en del problem med avbrott. Regnet slog följe med oss och stor del av dagens arbete fick utföras under paraply…

I torsdags var det till och med grillfest på jobbet, riktigt trevligt! Jag var chaufför men innan jag samlat ihop alla som ville åka hade klockan blivit mycket och jag rullade in på min lilla gård först 02.45 på fredag morgon…pju! Så lite trött har jag varit även nu i helgen, men det var det värt! Eftersom veckan förutom jobb mest bestått av regn har hundaktiviteterna legat rätt lågt, men Xuper fortsätter att fungera jättefint här och han bor nu med Kaela.

Nalle och Mintu skäller gärna lite när Xuper springer ut i rastgården så vi jobbar lite på deras förhållande redan där. Om det är OK att skälla ut nån varje dag så skapas ju lätt en lite negativ vinkling på relationen redan där, även om det inte ligger något allvar bakom det idag. I ett sånt läge är det viktigt att tänka på hur man själv beter sig, ifall man väljer att höja rösten och säga ifrån eller helt enkelt att vara den sinnesstämning man vill skapa, lugn och ro. Som med alla saker man vill lära in kan det göras på många olika sätt, och även om de olika sätta kanske ger ett liknande resultat så ger de oftast även olika små bieffekter, och här vill jag ju verkligen att alla hundar ska känna sig trygga och lugna kring varandra, och även känna att jag gör det.

Så än så länge har de inte träffats utan galler, magkänslan säger att jag skulle vilja trötta ut dem rejält (och samtidigt) innan vi testar, men vi jobbar på att vara avslappnade å alldeles lugna på var sin sida gallret och det fungerar fint. Att dra ut på introduktionen har ju faktiskt sina nackdelar, väntar man för länge så kan det i sig skapa en slags distans mellan individer också, men jag vill inte heller jäkta. Snart är alla löp avklarade i alla fall, tycker det ylas titt som tätt där ute nu, och det ska bli skönt med lite vardag i gänget igen. Avslutar med en bild på Xuper och Silva från gårdagens dragträning.

Jo just ja – innan sovdags ikväll ska kameran göras redo – inatt blir det uppstigning och månfotografering då månen ska vara både stor och röd, och det vill man förstås inte missa! Hoppas natthimlen fortsätter vara klar och fin.

Rastgården

Höstmörkret är verkligen mysigt, och ljus och lyktor gör sig som allra bäst nu. Efter en rolig helg med många mysiga besök började arbetsveckan om med bland annat möte med ett gäng otroligt duktiga tekniker och problemlösning på hög nivå – superroligt! Alltid lika roligt att få hoppa i varselkläderna, och extra kul är det ju när ett gäng experter pratar kluriga saker å man faktiskt känner att man både kan hänga med, ställa vettiga frågor samt nästan bidra ibland! Otroligt roligt! Helt sjukt att jag får betalt för detta! *nypa arm*

Spröjsen borta och bilder har efterfrågats, så här kommer en bild från köket – där ängen och skogen kom mycket närmare, å sen en bild utifrån, där allt ser lite mer naket och omålat ut…hihi… men jag tänker att jag trots allt ser mitt eget hus mest inifrån så då är det väl därifrån det helst ska se bra ut? Hihi!

Fastän det verkligen börjar kännas som höst fortsätter blommorna vid dörren att växa och må gott, snart går jag svårt att få loss kvasten, hihi… =) Ikväll har Noomi fått en långpromenad och huskisarna har fått rastgårdstid och kloklippning, full fart under tassarna och trots att Silva och Kaela borde vara kring höglöp nu i dagarna så är det väldigt lugnt i gruppen. Även Xuper sköter sig jättefint, verkligen en otroligt lättsam och trevlig hund!


Nalle, Rotax, Mintu, Kaela och Silva


Nalle


Mintu och Rotax

Kaela och Silva… Kaela som kan vara lit trög men ändå alltid vill göra rätt, och Silva som just nu är i en period där hon alltid funderar lite över om hon verkligen vill gå in i hundgården igen… Gruppen känns lugn och sansad nu men Rotax hade lämnat spår i sin hundgård (han är granne med Xuper och Rossi nu) som visar att ”nån” ändå gått och spänt sig lite…

Avslutar med lite bilder på en glad Xuper som springer i skogen, och uppvaktar tjejerna lite… =)

Nu har jag kompletterat med sista sakerna som behövs till hundhusbygget, på riktigt denna gång hoppas jag, och snart är belysningen uppe där inne också. Imorgon kväll blir det hundkörning igen, och nu hoppas jag att vi slipper vurpa…hihi… =) Dags att sova, Noomi har redan somnat på sängen och verkar tycka att det är natt.

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.


Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.


Kaela och Rotax



Silva och Xuper


Xuper


Mintu, Nalle och kamerauppställningen


Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.


-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 

Rastgårdskväll

Igår kväll när jag gick ut på gården för att låta Noomi kvällskissa så såg jag stjärnorna för första gången sen i våras. Ja det är första gången jag tänkt på det i alla fall, tidigare har jag nog antingen gått isäng för tidigt, eller så har det varit mulet… men nu lyste de helt klart där uppe! Alldeles underbart! Ett kärt återseende som bär så mycket längtan och framtid med sig! Här uppe i norr ser man ju faktiskt aldrig till stjärnorna under ett par månader på sommaren, och på nåt sätt är det lika härligt att ha ljuset där om nätterna, som att se mörkret återvända sen igen.

Imorse låg dimman tät ännu en gång, och skogen i rastgården var mysigt mystisk.

Ikväll har vi hängt i rastgården alla åtta, kloklippning, borstning, lek och mys. Rotax, Nalle och Rossi fäller ju drivor just nu, och Mintu, Silva och Kaela är lite tofsiga också. En snabb koll avslöjade också att Nalle är i lagom form med övriga faktiskt hunnit bli lite småtjocka under sommaren…hihi…nåja, om en draghund nån gång ska vara lite tjock så är det ju nu, när fysträningen snart ska börja och muskler ska byggas!

Noomi sökte ivrigt efter kottar och pinnar som jag kastade iväg, och ibland ville även Silva och Nalle vara med. Spana in Silvas blick! VILL HA PINNEN!

Mintu passade på att hitta ett ben i bajstunnan…bläää… man kan ju tycka att man inte borde vilja äta nåt som legat i ens eget bajs nån dag, men det är tydligen inte så noga. Vips hördes benkras från en av kojorna och där inne låg Mintu med ett älgrevben och tuggade glatt (å nä, förutom att han är lite tjock hade han faktiskt nyss fått middag också och var INTE utsvulten!).

Sista biten lämnade han och den tog Silva, efter att under en lååång stund försökt smyga sig dit trots att jag strängt förbjudit henne att gå nära. Både Kaela och Nalle var lite nyfikna, men samtidigt lite artiga när de befann sig precis sådär i närheten. Hundar säger ju enormt mycket till varandra med kroppspråk och blickar.

Kaela har ju ofta kallats ”supertjuven” och hon har en otrolig förmåga att få komma nära de andras godbitar, oavsett vem det är eller vad godbiten är. Så här nära Silva och ett ben går ingen annan i första taget, men för Kaela var det inga problem. Som synes på Silvas kroppsspråk är hon inte helt avslappnad, men ändå, inga morrningar eller surheter heller.

Mintu bjöd på ännu en galen blick och när jag ser hans blå ögon uppspärrade och lite tokiga, så tänker jag förstås direkt på slädkörning och härliga äventyr. Min kloka duktiga ledarhund, det ska bli kul att börja vår andra säsong här i byn och jag hoppas verkligen på en lång och rejäl vinter så att vi hinner utforska ordentligt.

Päls ja, hann borsta bort ett par hundar ungefär…

Slutligen dags att återvända från skogsäventyren och gå isäng för ikväll. Rastgården har nu varit i drift i ungefär ett år, och slitaget har redan varit hårt. Stora delar av undervegetationen har försvunnit och några rejäla hål har de hunnit gräva. Om ännu ett år kanske rastgården börjar likna en öken?

Avslutar med kvällens vätskepaus, minst går först! Skönt med en mysig kväll med hundarna i all enkelhet, inga måsten eller tider att passa, och en titt på väderleksprognosen ser lovande ut inför stundande höstträningen. Kommer regelbundet på mig själv med att sitta och fundera över möjliga träningsvägar i närheten, både för cykel och sen de första slädturerna förstås… =)