Jobb, jobb, jobb!

Börjar med en lite oskarp bild på en Sorgmantel som jag stötte på under en promenad med Noomi förra helgen. Den var trött och långsam och satt så fint på mitt finger och visade sina vackra färger ibland. Jag fick sätta ner den i gräset för att kunna gå vidare till slut. Tidigare på sommaren är dessa rätt svåra att hinna fånga på bild. Hade hemskt gärna haft med macroutrustningen förstås…!

I veckan har det blivit mycket fokus på jobb i olika former, och för en elnörd har vi pysslat med några riktigt roliga projekt. Att sitta och tänka på kontoret i all ära – men att vara ute i fält är verkligen otroligt roligt och lärorikt! Här arbetar vi med att driftta en Recloser som ska minska antalet drabbade kunder längs en sträcka där vi tyvärr har en del problem med avbrott. Regnet slog följe med oss och stor del av dagens arbete fick utföras under paraply…

I torsdags var det till och med grillfest på jobbet, riktigt trevligt! Jag var chaufför men innan jag samlat ihop alla som ville åka hade klockan blivit mycket och jag rullade in på min lilla gård först 02.45 på fredag morgon…pju! Så lite trött har jag varit även nu i helgen, men det var det värt! Eftersom veckan förutom jobb mest bestått av regn har hundaktiviteterna legat rätt lågt, men Xuper fortsätter att fungera jättefint här och han bor nu med Kaela.

Nalle och Mintu skäller gärna lite när Xuper springer ut i rastgården så vi jobbar lite på deras förhållande redan där. Om det är OK att skälla ut nån varje dag så skapas ju lätt en lite negativ vinkling på relationen redan där, även om det inte ligger något allvar bakom det idag. I ett sånt läge är det viktigt att tänka på hur man själv beter sig, ifall man väljer att höja rösten och säga ifrån eller helt enkelt att vara den sinnesstämning man vill skapa, lugn och ro. Som med alla saker man vill lära in kan det göras på många olika sätt, och även om de olika sätta kanske ger ett liknande resultat så ger de oftast även olika små bieffekter, och här vill jag ju verkligen att alla hundar ska känna sig trygga och lugna kring varandra, och även känna att jag gör det.

Så än så länge har de inte träffats utan galler, magkänslan säger att jag skulle vilja trötta ut dem rejält (och samtidigt) innan vi testar, men vi jobbar på att vara avslappnade å alldeles lugna på var sin sida gallret och det fungerar fint. Att dra ut på introduktionen har ju faktiskt sina nackdelar, väntar man för länge så kan det i sig skapa en slags distans mellan individer också, men jag vill inte heller jäkta. Snart är alla löp avklarade i alla fall, tycker det ylas titt som tätt där ute nu, och det ska bli skönt med lite vardag i gänget igen. Avslutar med en bild på Xuper och Silva från gårdagens dragträning.

Jo just ja – innan sovdags ikväll ska kameran göras redo – inatt blir det uppstigning och månfotografering då månen ska vara både stor och röd, och det vill man förstås inte missa! Hoppas natthimlen fortsätter vara klar och fin.

Fräscha batterier!

Lite blått här och var blev det ändå efter vurpan i lördags, men inte värre än så, och igår var det kördags igen. Jäktade hem efter jobbat och körde alla åtta, 2 åt gången.


Kaela

Silva och Xuper gör sig redo. Jag har hundarna fästa i en expanderlina som sen sitter i mitt Baggenbälte. I bakgrunden – en avundsjuk Nalle… =)


Nalle och Mintu

Efter vurpfri och mysig körning åkte jag iväg till en kollega som bjöd på jättegod laxsallad och en trevlig kväll, vilken lyx att gå rakt från cykeln och till dukat middagsbord!

På jobbet idag har det räknats och klurats, så himla roligt, och helt skönt trött i bollen blir man! Många bollar i luften och en hög med lappar att beta av, men lite lagomt sockerhög halva dagen gick det ändå bra, hihi. Avslutade dagen med en tvåtimmars promenad runt stan med en vän och Noomi. Tror Lillskägg tänkt börja löpa för hon hade sååå mycket att lukta på… överallt! Slutligen en bild på tiden som kommer – pannlampa alltså! Fräscha batterier å nu är det bara att vänja huvudet vid känslan av ”stenhårt gummiband”, för vi kommer att hänga mycket tillsammans.

Rastgården

Höstmörkret är verkligen mysigt, och ljus och lyktor gör sig som allra bäst nu. Efter en rolig helg med många mysiga besök började arbetsveckan om med bland annat möte med ett gäng otroligt duktiga tekniker och problemlösning på hög nivå – superroligt! Alltid lika roligt att få hoppa i varselkläderna, och extra kul är det ju när ett gäng experter pratar kluriga saker å man faktiskt känner att man både kan hänga med, ställa vettiga frågor samt nästan bidra ibland! Otroligt roligt! Helt sjukt att jag får betalt för detta! *nypa arm*

Spröjsen borta och bilder har efterfrågats, så här kommer en bild från köket – där ängen och skogen kom mycket närmare, å sen en bild utifrån, där allt ser lite mer naket och omålat ut…hihi… men jag tänker att jag trots allt ser mitt eget hus mest inifrån så då är det väl därifrån det helst ska se bra ut? Hihi!

Fastän det verkligen börjar kännas som höst fortsätter blommorna vid dörren att växa och må gott, snart går jag svårt att få loss kvasten, hihi… =) Ikväll har Noomi fått en långpromenad och huskisarna har fått rastgårdstid och kloklippning, full fart under tassarna och trots att Silva och Kaela borde vara kring höglöp nu i dagarna så är det väldigt lugnt i gruppen. Även Xuper sköter sig jättefint, verkligen en otroligt lättsam och trevlig hund!


Nalle, Rotax, Mintu, Kaela och Silva


Nalle


Mintu och Rotax

Kaela och Silva… Kaela som kan vara lit trög men ändå alltid vill göra rätt, och Silva som just nu är i en period där hon alltid funderar lite över om hon verkligen vill gå in i hundgården igen… Gruppen känns lugn och sansad nu men Rotax hade lämnat spår i sin hundgård (han är granne med Xuper och Rossi nu) som visar att ”nån” ändå gått och spänt sig lite…

Avslutar med lite bilder på en glad Xuper som springer i skogen, och uppvaktar tjejerna lite… =)

Nu har jag kompletterat med sista sakerna som behövs till hundhusbygget, på riktigt denna gång hoppas jag, och snart är belysningen uppe där inne också. Imorgon kväll blir det hundkörning igen, och nu hoppas jag att vi slipper vurpa…hihi… =) Dags att sova, Noomi har redan somnat på sängen och verkar tycka att det är natt.

Let there be light!

Rolig och hektisk vecka på många sätt, men utebelysningen till hundgårdarna har kommit på plats, och här inspekterar Nalle nogsamt alla buntband före montage, hihi. Mysigt blev det!

Igår körde vi drag igen och först hade jag tänkt köra 2+2+3 och hoppa över Noomi, som skulle få en långpromenad sen. Turen med Nalle och Mintu fick mig dock att ändra planerna… När vi passerade en granne var deras hundar ute och skällde lite bakom stängslet, som är längst ner i diket, å normalt sett hade jag förväntat mig att killarna skulle kunna hantera den störningen och fortsätt framåt men igår fick Nalle en knäpp och drog rakt ner i diket, 90 graders vinkel mot tidigare färdriktning, så jag fick mig en fin flygtur och landade superplatt på grusvägen.
$€£{¤%¤/##(%£{[€£%/!!!

Lite små skrapsår på händer å knän å nåt lite blåmärke men inga ömma leder eller sånt, så tur i oturen kan man ju säga för man kan ju lika gärna bli halvt invalid. Vantarna höll å byxorna höll! Jag brukar ju ”aldrig” vurpa när jag cyklar med hundarna, så jag tänker att detta kanske var kommande tre års omkullkörning som nu gjorts bort? Fegade i alla fall ur och tog bara Kaela och Rotax nästa sväng. Rossi fick följa mig och Noomi på promenad med Marie och Ben senare på eftermiddagen istället… Vi gick en mysig sväng här i Rågis å gjorde sen pizza på knäckebrödsbotten! Jättegott och enkelt, ett superbra tips!

Idag ska resten av mina fönster putsas, å inifrån blev ju huset faktiskt ännu mysigare utan spröjs! Naturen kom ännu närmare liksom! Men…utifrån ser det ju naket och inte alls lika mysigt ut…hmm… ska fortsätta dra lite el också å så kommer en bunt roliga besökare snart!

Avslutar med en bild från arbetsveckans äventyr med felsökning i ett ställverk där det visade sig att skydden gjort precis sitt jobb! Riktigt intressant! Å bredvid mig ligger skriften ”Detect Transformer Inrush and Improve Protection Security on Feeders Using Second-Harmonic Blocking Logic…” som jag hoppas hinna läsa innan imorgon…dags att greppa fönsterputsen!

Fullt pådrag!

Igår kväll åkte Noomi och jag till Åkerholmen för en härlig höstpromenad med Veronica, Kenai och Kodiak. Supermysigt och kul då de nu åkt hem till Norge igen och vi inte kommer att ses på lääänge… Noomi sprang lös med Kodiak och levde loppan, och efter promenaden fick jag jättegod grillmiddag innan jag körde hem! En bra kväll!

Nu börjar det mörkna allt tidigare om kvällarna och pannlamporna börjar behövas igen. Dags att inventera batterier och lampor snart helt enkelt! Med trötta batterier blev det punktbelysning när hundarna fick komma ut i rastgården och äta, hihi. Hög tid att montera mysbelysningen vid hundgårdarna också!

Idag har jag fått lite ställverkstid på jobbet – så himla kul! Förberedelser för driftomläggning imorgon samt felsökning efter att en linje löste på ett lite mystiskt sätt. Imorgon blir det mer tankar kring det mystiska felet och då ihop med en riktig superexpert! Längtar! Får se om jag kan sova inatt, hihi! Ruskigt roligt!

Efter ett snabbt träningspass åkte jag från jobbet och skyndade hem för att hinna träna hundarna i dagsljus. Alla åtta fick en dragrunda, Silva+Xuper, Kaela+Rotax, Nalle+Mintu och Rossi+Noomi. Duktiga hundar som skötte sig väl, och det var roligt att se att Xuper redan nu hade koll på vilken väg vi tog förra gången samt tog flera kommandon riktigt fint. =) Fjärren och kameran fick vara med men det gick otroligt dåligt idag, knappt en enda hund fastnade på bild, haha… nåja… det kan ju tydligen bara bli bättre! Innan snön kommer funkar det ju perfekt! Dagens bästa bild var en otroligt kass del utskuren från en större bild…å allt detta med kamerautrustning för 17500 ungefär? Hihi!

Appropå draghundsträning så kikade jag in på Mattis blogg (Xupers uppfödare) och där finns alltid smått och gott och mycket rolig läsning. Bland annat ett litet test, för alla de som är sugna på draghundsliv och på ett enkelt sätt vill kunna testa om detta verkligen är för dem! Jag skrattade högt när jag läste detta och jo, igenkänningsfaktorn är absolut hög även om matmängderna förstås blir mindre med ett mindre gäng! Detta test ger helt klart en bra fingervisning och är helt klart en bättre start än att bara titta på gulliga bilder av fluffiga valpar…hihi…. =)

http://mattisblogg.se/2015/06/du-vill-alltsa-bli-en-hundkorare/

Avslutar med en bild på ett minne av de tre lurviga som lämnat mig under åren som gått, Jacki, Giela och Gakkon. Bredvid sitter en tavla med en text som fick sitta kvar i sin ram för att jag tyckte att den var så fin. Däremot tog det mig flera månader att inse att den faktiskt är felskriven, från butik alltså…hihi…

”If you want to know where your heart is,
look where you(r) mind goes when it wanders”

Dags att sova nu, ny dag å nya äventyr imorgon! =) Och för en elkraftsnörd är det otroligt roligt att få se fram emot en dag med världens bästa Nisse! =)

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.


Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.


Kaela och Rotax



Silva och Xuper


Xuper


Mintu, Nalle och kamerauppställningen


Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.


-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 

Det bär iväg igen…

Idag på jobbet följde jag med vår utsättare Bosse för att se hur arbetet med att sätta ut kabel egentligen går till. Det man gör är alltså att markera på marken var vi har kablar nergrävda, med hjälp av en utrustning som skickar ut en signal på kabeln och en sökare som hittar signalen så att man kan markera med sprayfärg. Fränt! Det går tydligen ruskigt bra med ett par kopparpinnar också bara man vet vad man gör, ja det mänskliga sinnet kan nog göra en massa mer än vi tror helt enkelt.

När sen en gullig kollega kom in och kastade en glass på mig så var lyckan förstås gjord! =)

Värre var det med nycklarna idag. Tappade en kompis nyckel på en gräsmatta en stund under eftermiddagen, fick med mig en nyckel som nog skulle kunna låsa upp mitt uthus men den passade ej, och märkte just där efter, när jag stod hemma vid dörren med två matkassar, att jag lämnat husnycklarna och taggen till jobbet på kontoret… så istället för löptur blev det 6 mil till i bil men som tur var kunde jag komma in, middagen blev en snabbis på Max, men så ringde min granne Anna och undrade om jag ville följa på hundpromenad och vips blev ju allt helt rätt ändå! Hade jag varit mitt ute på löptur redan så kanske jag hade passat promenaden och missat något himla trevligt! =)

Vi tog bara med oss Noomi och labradoren Marve och såg gick vi på lite små vägar och stigar jag aldrig utforskat förr – jättemysigt! Skönt väder ute och nästan inga mygg, men massvis med blåbär! Vi åt och så fick jag hjälp att fylla en bajspåse (oanvänd alltså) att ta med hem. Noomi var stundtals superduktig idag och lyssnade exemplariskt, andra stunder virrade hon runt mer än önskvärt, men det hjälper förstås inte när matte tappar huvudet totalt och bara ser blåbär och glömmer allt runtom nån minut ibland. Det är väl så helt enkelt, att när man hittar bär, vare sig de tär hallon, jordgubbar, smultron eller blåbär, så riskerar ens planer att förskjutas eller ändras lite sådär lagomt och huvudet tappar lite kontakten med verkligheten… =)

På vägen hem gick vi förbi en stuga nere vid älven där det finns ”tama” Idar som gärna ville äta lite hundmat, superfina! Helt klart en plats att återvända till nån kväll med mer mat och så en bättre kamera för alldeles bredvid går en liten å där det säkert finns en massa roliga insekter att jaga rätt på också.

Nåja, lilla Noomi får ändå klart godkänt på kvällens äventyr och det är fantastiskt roligt att se henne studsa fram över stock och sten med sina små ben, inga hinder är för höga eller jobbiga, man studsar tills man kommit dit man ska helt enkelt och det där med att känna efter om man är trött… det gör man förstås först när man kommit hem!

Avslutade kvällen med färska blåbär med mjölk – mums, å så lite bloggpyssel ju. Diska ska jag också göra, å mata huskisarna, men sen är det zzzz…. å det ser ut som om Noomi sover gott redan nu.

Stora hundvaktarveckan

Denna vecka har varit, och är, stora hundvaktarveckan! Först kom Flinga och hennes tre kompisar, och här är en bild från en promenad med Anna och fina jämthunden Tjalle. Noomi har blivit lite knäpp och helt utan vettig orsak tyckte hon att Tjalle var jätteläskig först och peeeep om han kom för nära, trots att han absolut inte var buffligare än huskytokarna hon är uppvuxen med, snarare tvärtom! Efter en promenad kom hon till slut på att han var helt OK, och snart gick de sida vid sida i lugn och ro.

Lilla Flinga hängde inne med Noomi i början av veckan och ibland blev det mysigt trångt i min lilla soffa. Flinga är lika gammal som Rossi och hon var med i första ”riktiga” hundspannet jag körde, kan man säga. Vintern före Flinga flyttade in hos min kompis körde vi visserligen 3-spann och 4-spann rätt mycket, men det var med Flingas ankomst som vi började ta lite längre turer och utforska omgivningarna lite mer, så hon är en kär gammal vän. Hon var dessutom huvudmotivet i en bild jag vann en fototävling med för en massa år sen – och tvärt emot hur hon beter sig inomhus, dvs. superlugn och cool, så var hon precis så galen på bilden som hon alltid blir framför släden, stirriga uppspärrade ögon, vanvettiga skriiiiik och en total kärlek för att få springa fort, fort, fort – och dra.

Mygg och knott fortsätter att följa oss på promenaderna och keps+huva är numer min standardutrustning. Tur att det inte varit så varmt, hihi! Myggbiten på kinden också…! Den blå huvtröjan börjar förresten bli en kär favorit. Jag köpte den förra hösten i USA vid Nationalparken White Sands, ett område långt inne i landet med alldeles vit sand. Vad är det som gör att man fastnar så för vissa plagg? Svårt att sätta fingret på ibland, men min blå huvtröja har blivit en kär vän och jag jobbar hårt på att INTE råka ge den eviga smutsfläckar eller skador från slädhundslivet, trots att jag egentligen sällan vill ta av den.

Lilla Flinga testade Noomis korg, en helt lagom Cairnterrierkorg, kanske inte riktigt gjord för draghundsstorlek, men det verkade inte bekomma henne, hihi. Vi använder uterummet flitigt nu och jag minns knappt senast jag åt frukost, lunch eller middag inomhus. Dörrarna ut står alltid öppna och hundarna ligger gärna där och solar eller spanar, supermysigt!

I tisdags åkte jag in på jobbet en sväng för att vara med vid lågspänningsproverna på de två första transformatorerna i nya ställverket, som snart ska tas i drift. Superkul och intressant! Provet var smart utformat och använde de skydd och mätningar som redan finns, och ska användas senare under drift. Jag hade en helt annan bild av hur det skulle utformas… så det var helt klart värt en semesterdag att få vara med och lära sig och sen är det ju alltid roligt att kika in på jobbet förstås. Bilden är tagen uppe på T1, en plats jag förmodligen inte kommer att besöka igen inom en nära framtid – tyvärr! Snart är den nämligen potentiellt superlivsfarlig större delen av tiden!

Efter det anlände Ben, Noomis dagmattes hund, en riktigt häftig Spinone, som också skulle bo här några dagar. Jag har ju träffat Ben nästan varje vardag hela det här året, men att få bo med honom har ändå varit en upplevelse. Vid första anblicken är han stor och lugn, lite lufsig sådär, men när han blir glad dansar han och hoppar, och det bor helt klart en jättestor personlighet bakom de stora kloka ögonen. Dessutom tycker jag han liknar hunden i Fragglarna?

Flinga, Kenai, Kodiak och Mintus bror Nooki, de andra fyra gästerna. De har varvat tid i rastgården med mina hundar, för det finns förstås ingen orsak att släppa dem där tillsammans, men det märks så väl att alla dessa hundar börjar känna varandra väl för det är väldigt lugnt och stilla i hundgårdarna.

Storskägg och Lillskägg har inte fått nyttja rastgården utan promenera istället, å visst är de söta ihop?

Under dagarna som gått har jag även jordfäst urnorna med askan från Jacki, Gakkon och Giela. Som jag sagt tidigare så har det inte känts rätt att göra det på de platser där jag bott tidigare, det kändes aldrig som hemma, men Rågis är hemma och det vet jag att även de hade tyckt, även om det bara var Giela som fick leva livet här under sitt sista år. Känslosamt och tårdrypande men samtidigt väldigt vackert, och nu vilar de mellan tallarna bredvid grillkåtan med varsin sten som nån gång ska få text. När Giela dog fick jag en vacker ros (en sån man planterar ute) med rosa blommor av en fin vän, och precis nu hade de tre första blommorna blommat. En stor, en mellanstor, och så en liten, precis som Gakkon, Giela och Jacki. När arbetet var klart och jag burit undan spaden och gått in kom plötsligt ett tungt sommarregn som solen lyste igenom, supervackert, och det passade så bra på nåt sätt. Sommarens vackraste regn på en mycket speciell dag!

Inatt sov jag på soffan, med Noomi tätt intill. Hon är så himla mysig, lilla skägg, och när jag vaknade låg hon tätt mot min ansikte och drömde och skuttade i sömnen. När jag tog beslutet att bli med Cairnterrier igen hade jag ju ingen aning om att jag snart skulle bo ensam i ett hus ute i en by, men i efterhand är jag så glad över att jag gjorde just det valet just då. Hon förgyller mina dagar lite extra, på ett sätt som huskisarna kanske inte kan, och är verkligen en underbar liten kompis. Det bor så mycket kärlek och tokigheter i den lilla kroppen.

Dagen idag har gått i flitens tecken, trots en skön tupplur i hängmattan, har pantat, kastat saker på återvinningen, fyllt bensindunkar till gräsklipparen samt fyllt kylskåpet och pysslat på. Fick dessutom finbesök av två fina vänner och jordgubbar med glass och grädde piggar ju alltid upp! Så, i samband med det bestämde vi att jag ska ta tag i tråden ”börja rida igen” redan imorgon – via ett besök på XXL för att samla på mig lite basic ridkläder igen och sen direkt iväg mot världens största, men coolaste häst! Blir superkul! Å det verkar ju finnas hästar här i byn att rida om man vill, så jag hoppas kunna komma igång med nåt lite regelbundet. Nu är det dags – helt enkelt!

Har en annan spännande nyhet också… nån gång i veckan får vi besök av en sibbekille i Mintus ålder som söker nytt hem och eventuellt kommer att flytta in här senare i höst. Jag har fått rätt mycket information samt bilder och spontant känns det helt klart intressant, han skulle nog passa bra in i mitt gäng och längd/fart på våra turer, och dessutom skulle det ju innebära att Rossi skulle kunna bli lite mer pensionär, som hon nog egentligen vill, trots att hon bara är 10 år. Med en kraft till framför släden kan hon åka med Noomi lite mer, och det skulle innebära att jag har ett fullt 6-spann i några år till där alla hundar är rätt synkade i ålder. Med lite tur blir det ett gulligt pensionärsspann till slut där alla medverkande har samma sug efter fart eller distans. Ja, mer information kommer förstås under veckan nån gång.

Nä, dags att googla lite mer på hästkläder, känns jätteroligt men även lite läskigt, för även om jag redan väldigt mycket som barn så har jag ju knappt suttit på en häst senaste 20 åren, så ringrostig är nog bara förnamnet, och betydligt mer riskmedveten – ja det är efternamnet!

Som julafton med lön

Idag fick jag ägna större delen av arbetsdagen åt felsökning ute i ett ställverk med en av mina stora idoler inom elkraft och kontrollanläggningar – otroligt roligt och givande. Ungefär som julafton för ett litet barn, fast att paketutdelningen tar typ 5 timmar – samt att jag är vuxen och får betalt för det! Så här glad blir man av det:

Efter en helt optimal dag med otroligt många bra lärdomar fick jag en riktig lyxkväll, svängde in på gården och möttes av två fina vänner med sushimiddag! Den ena bor här i stan men den andra har jag inte träffat på väldigt många år. Vi tre studerade vid samma utbildning nere i Jämtland i början av 2000-talet så det var roligt att hinna prata lite minnen från förr och annat.

Nu jobbar jag bara en dag till innan det är dags för semester och målning av hundhus mm. Eftersom jag har världens bästa jobb kan jag inte säga att jag längtar efter semestern så värst, känns helt OK att jobba hela veckorna faktiskt, men ledig tid kan användas till mycket bra så det blir ändå skönt att hinna fixa lite här hemma samt kanske dra iväg på lite roliga äventyr. Det ska bli fantastiskt skönt att få måla klart i hundhuset och verkligen göra klart där, för rummet har ju varit lite av en byggarbetsplats i snart ett år. Först isolering och hundavdelning och sen vinterpaus för att vänta in målarväder och elen måste ju vänta på målningen osv… Tror det kommer att bli riktigt bra faktiskt!

Nu väntar sängen på mig och lilla Noomi, härligt! God natt världen!