Flera nyanser av Kicki

Marika skickade en mysig bild på gänget från slädturen i söndags, så kul att få se alla glada ansikten framifrån! Tack!

Igår kväll åkte Noomi, Giela och jag ut med skidorna direkt efter jobbet. Lite isigt på många ställen men ändå helt underbart, ungefär 5 km färdades vi och den rosa himlen speglades så fint i isfläckarna. Vinden hjälpte tankarna att sväva fritt och ännu en gång slog det mig hur otroligt skönt det är att bo nära älven. Jag vill aldrig mer bo mer än ett par minuter från vatten – aldrig!

Idag när jag kom hem fick jag ännu en gång användning av kompressorn jag fick före jul av en mycket kär vän, och så har en annan superbästis hjälpt mig med grunderna kring att köpa rätt sommardäck till bilen, och projekt ”laga snöslungejäveln” (jo – den kallas så nu!) och ännu en gång är jag så himla tacksam över allt bra i mitt liv och alla mina fantastiska fina vänner. Ni är bäst bäst BÄST! ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

    

Idag har jag gått från kjol och kilklackskor på jobbet till ullfrotte och varseljacka och skor för -70 grader celsius. Livet har såna härliga kontraster och jag trivs verkligen med det. Idag har jag suttit nästan hela dagen på kurs för vårt supercoola och mycket kraftfulla dokumentationssystem ihop med några av mina fina kollegor.

Nu ikväll får jag gäster från Holland på släden och jag hoppas vi hittar vettiga spår och kan hålla oss undan isfläckarna. Lite nysnö har fallit under dagen och det ser ut att bli en stjärnklar kväll, så jag hoppas kunna ge dem ett riktigt fint minne! Även om jag aldrig velat ha slädkörningen som arbete så är det väldigt kul att få dela med sig av magin nån gång ibland. Det ger liksom en extra dimension till allt och när gästerna reagerar över små detaljer eller speciella delar av upplevelsen så växer de bitarna hos mig med och jag minns dem på ett nytt sätt, som något speciellt och vackert och inte bara en del av min helt vanliga vardag.

Avslutar med en ny favoritlåt, återupptäckte Anders Glenmark via en kompis för några veckor sen och han har ju gjort en jäkla massa bra…säger jag som är lite svag för svensk musik från 80- och 90-talet. Så här kommer den – låten som går varm på min Spotify just nu, och drar så många känslor med sig.

Veckorapport

Myste imorse framför brasan med Noomi och hon har nu tagit till sig ännu en sak som min första Cairnterrier Jacki gärna gjorde. När jag satt i en fåtölj ville Jacki alltid tränga in sig mellan mig och ena armstödet, och idag gjorde Noomi detsamma. Mysigt! Brasa, te och en mysig hundkompis är ju en bra start på morgonen!

Förra helgen kom skottande och byggande igång i hundhuset igen – äntligen! Under början av veckan åkte jag till sågen för att hämta spån till några kojor. Halmen är nämligen slut men nu blir det inte speciellt kallt så spånet duger bra fram till sommaren. Varje gång jag hämtar spån tänker jag ”Jag ska ju bara” och tror att jag ska komma ut ur spånförrådet helt ren och ospånig… å precis varje gång så slår det fel, hihi. Nåja, borstade av mig det värsta och gjorde ett ärende i en liten butik längs vägen… bara för att komma ut till ett helt vitt förarsäte på bilen. Jag hade tydligen spån på hela ryggen också! Snygg sorti!

Har även skottat ur hela fjärde hundgården nu. Den har ju inte använts eller skottats på hela vintern, så det var några kubikmeter blösnö som skulle fraktas bort, men skönt att ha det gjort! Otroligt skönt – å ett bra fyspass dessutom!

Sen har jag snickrat ”färdigt” inne i del 1 av hundhuset så nu finns en koja innanför den skottade hundgården, med liggplats ovanpå. Blev riktigt bra! Lite småfix återstår (samt målning till sommaren) men i stort är nu den här boxen helt klar för användning, och Rossi och Rotax fick flytta in direkt eftersom Silva börjat löpa så smått. Som synes bygger jag enligt den vanliga hund-devisen, dvs. inga utstickande kanter, inget som kan locka till tugg, många skruvar och mycket material… ja och så listar jag gärna med impregnerat virke eftersom hundarna inte så gärna tuggar på det. Äntligen börjar det likna nåt!

Under veckan har vi haft väldigt varmt väder och inget vidare före för att köra hund, tyvärr. Har även varit iväg med jobbet på kombinerad skoter- och utbildningsresa under slutet av veckan så mamma och pappa har varit på plats och varit hundvakter – tack! Som tur var fick vi kanonfint väder torsdag och fredag och en bra resa i goda vänners lag med många bra lärdomar, men för hundarnas skull hade jag gärna haft mer minusgrader under större del av veckan.

Var egentligen rätt trött när jag kom hem igår efter jobbet, men samtidigt supersugen på en skidtur på älven. Hade besök av en kompis så medan vi satt och surrade hann solen gå ner, men det var enbart positivt för ljuset nere på älven var helt magiskt sen när vi gav oss av, Tant, Fjant å jag.

Huset där jag är uppvuxen i södra Lappland ligger precis vid sjön och sen jag flyttade därifrån har jag verkligen saknat närheten till vatten. Nu ser jag inte riktigt älven från tomten i Rågraven, å det spelar inte så stor roll heller, men att bara kunna dra på sig skidorna och glida ut på älven två minuter senare, det är helt underbart! Så ska man leva helt enkelt! Vi åkte ungefär en halvmil och det kändes som en perfekt avslutning på en händelserik vecka, båda hundarna var pigga och glada och soffan kändes extra skön efteråt.

Idag hade vi tänkt oss slädtur och långpromenad, men just nu spöregnar det ute.
=( Förhoppningsvis hinder vädret vända till sig, annars får vi hitta på något annat kul. Kanske börja famla efter regnkläderna i alla fall för en promenad?

Avslutar med en gammal favoritlåt, som egentligen sammanfattar livet rätt bra tycker jag. Allt blir bra – helt enkelt!

Uppdatering

Tiden springer som vanligt, men en bra nyhet är att tant snabbt återhämtade sig förra helgen och var på benen igen. Det var nog bara magen som krånglade lite så vi slapp åka in på jourtid (vilket alltid är en bonus) och hade snart en pigg och söt liten Giela igen. Härligt! Förra helgen var mamma och pappa på besök och hade med sig 15-20 banankartonger med saker från min barndom, allt från mjuksdjur till leksaker och skolmaterial. Som tur är så är jag numer väldigt onostalgisk och det blev en hård utrensning där det mesta fick åka till Second hand eller helt enkelt kastas. Usch vad jag sparade på grejer när jag var yngre!

De hade också med sig lite arvegods, en superfin gammal gungstol som kommer från min farmors släkt i Skåne. Den passade perfekt bredvid soffan där jag tidigare tänkt ställa en fåtölj. Blir inget av det – nu ska här gungstolas istället!

På jobbet har jag som vanligt gjort tusen roliga saker, här kommer en bild från en felsökning av vår nollpunktsutrustning, helt galet roligt att få mäta och mecka lite! Vilken jäkla lyx det är att jobba med ett av sina största intressen!

Sen har jag hunnit byta hårfärg också, nån slags kopparröd henna. Det var ju superlänge sen jag färgade håret annars, har känt allt mer att de traditionella hårfärgerna känns ganska aggressiva mot hela kroppen. Å henna ska väl vara snällare så länge man inte käkar i sig mängder typ…hihi… Nåja, det blev bra! Saknar bara mina grå slingor ibland, för de försvann mitt i allt.

Sen har något väldigt stort hänt – eller – det händer just nu! Min trogna vän och vapendragare Vera flyttar till Spanien idag, för att sen dra vidare till Norge…! Efter 10,5 år som superbästisar kommer vi plötsligt inte att ha varandra på gång- eller köravstånd längre, inte kunna planera in en spontan långpromenad och inte stå dubbelvikta på släden och skratta. Kommer att sakna dig massor vännen! Men, vi bestämde snabbt att vi aldrig ska säga ”Hejdå” på riktigt, för med FB å all annan teknik så behöver ju inte så mycket ändras bara för att nån flyttar. Så, i torsdags träffades vi tjejer för en sista gemensam te-kväll medan alla bodde kvar i Boden. ❤

Hundarna mår bra och är pigga. Här äter Mintu frusen fisk som pappa fångat hemma i Storuman. Mums! Sista hundgården ska få lite översyn i helgen, har skottat mig in så att man kommer in i den i alla fall, och hoppas hinna ordna kojan där inne under helgen så att den kan användas sen. Silva har nämligen börjat löpa så hundgård nr 3 måste igång! Å dörren som är öppen mellan de två hundgårdarna som Silva, Rossi och Rotax nu delar på… ja den har frusit till ordentligt. Funderar på att tända en brasa där för att komma ner till ”dörrstängarnivå”. Hihi

Silva hade (gissar på henne – hon är alltid huvudmisstänkt vid bus!) lyckats få tag i en platspåse som låg just utanför gallret vid bajsplockarna, och slaktat den under natten… hmm… får se hur många hundar som bajsar plast nu närmaste dagarna…

Efter hundfix blev det sen frukost med ljus och nu ska vi packa ner korv och ketchup och dra ut på spåren hela familjen. Blir lite spännande för spåren är isiga och jääääklar vilka kurvtagningar det blir. Hihi! =) Underlaget gör enormt stor skillnad när man kör släde. Mjuk fluffig snö glider sämre och så är ju kanterna oftast mjuka också. Nu glider släden superlätt på de glatta spåren, men samtidigt är kanterna isiga och hårda på många ställen så man kan inte gena i kurvorna utan får sladda sig runt. Fegar man ur och bromsar så genar släden och vips är man uppe på innerkurvan och håller på att tippa utåt. Enkelt om man kör själv förstås, att sladda är ju en del av det roliga (fast det gäller ju att sladda lagomt så man inte stör hundarna längst bak heller), men det lägger ju en del extra ansvar på föraren om man dessutom ska packa ner Tant och Fjant i släden. Då får man helt enkelt inte välta. Aldrig nånsin helt enkelt!

Nä – nu tjööör ve!

Nytt ljus!

Tiden springer verkligen undan. Förra veckan fortsatte vara varm och oj vad det töade! Isigt och hårda spår, och plötsligt ingen panik med snömängden i hundgårdarna längre heller. Avslutade dessutom arbetsveckan på bästa sätt med några timmar i ett ställverk tillsammans med världens bästa Nisse, en otrolig kunnig, ödmjuk och trevlig person som jag alltid lär mig massor av. I fredags var det dessutom dags att prova reläskydd igen, löjligt kul! Så här glad blir man tydligen! Passade på att låna en bild från en kollega, som nog var lika glad han.

Igår åkte hundarna och jag över på norra sidan väg 97 för första gången sen i höstas. Vi är verkligen bortskämda med superfina spår på södra sidan älven, här var det mer ojämnt och studsigt på alla sätt. Kul att se lite av den sidan i alla fall och utforska något ”nytt”!

Idag tänkte jag förstås köra släde men tant är lite trött och risig så det blev innetjänst för min del idag för att kunna hålla lite koll på henne. Dålig i magen och lite slö och törstig, men utan feber och inte uttorkad så vi avvaktar och har koll på henne. Hennes mage kan ju strula lite ibland så jag hoppas att det bara är den som spökar. Nu sover hon framför kaminen och ser ”som vanligt” ut i ögonen, så vi avvaktar lite till. Om man känner en hund så säger ju faktiskt ögonen oftast väldigt mycket om hur den mår, om den är pigg, om den har ont osv.

Huskygänget fick söka lite godis i rastgården istället. Skaren håller nääästan att gå på för dem, så de får balansera lite extra. Efter allt töande och all blåst är det rätt fult ute, med kvistar, barr och bark överallt.

Som synes är man inte helt avspänd när en huskynos närmar sig, den kan ju vilja pussas rejält och då vill man ju vara beredd! Mintu duttar oftast bara med nosen, alldeles lagom mysigt. Innetjänsten gav tid till att sätta upp de två nya planscherna samt nya hallamporna, så här kommer lite bilder från mitt lilla hus.


Gielas trasiga BIA-bädd byttes mot en ny vit (!) och ovanför hänger affischen med Giela vid Kårsavagge-dalen.


Hallen med nya belysningen, nu saknas bara vägglampor vid fåtöljen och ett stort akvarium under tavlorna. =)

Affisch nr 2 sitter i vardagsrummet. De blev så stora (80×120 cm) att de nästan var svåra at placera men det här blev nog bra! Har haft lite trevligt besök dessutom så trots ändrade planer blev det en riktigt bra söndag. Nu hoppas vi bara att tant fortsätter att se piggare ut, så att hon får sova många hundra nätter till under sin fjällaffisch i köket.

Vi har ett tak!

 

Förra helgen var mamma och pappa på besök och byggd som två ivriga små arbetsmyror! Tillsammans lyckades vi isolera klart de sista väggarna inne i hundhuset (en vägg till ska isoleras men det ska ske från rummet intill vilket underlättar mycket) samt bygga ett isolerat innertak, och nu är det äntligen nära att kunna slå igång värmen där inne. Hundarna huserar ju i sina isolerade kojor så länge, men jag tror ändå att de kommer att uppskatta att kunna ligga inomhus i lite lagom värme ibland. Dessutom är det väldigt praktiskt att kunna torka selar, sockar, slädsäck och linor mellan slädturerna (utan att behöva ha dem inomhus alltså).


Mamma och pappa hade även med sig en dörr till rastgården – kanonfin! Här är det tänkt att spannet ska kunna ta sig in och ut ur rastgården senare i vinter.

Silva var riktigt nyfiken som vanligt och hoppade gärna upp på byggställningen för att se vad vi gjorde. Som synes var det ju ändå ett rätt rejält hopp dit upp, men är man född nyfiken så är man! Arbetet flöt på bra och det underlättade massvis att ha en granne som sågar och säljer virke bara 200 meter bort.

Utrustning och grejor fick flyttas lite hit och dit förstås, det optimala är väl att bygga först och flytta in sen… men… det gick ändå bra och med lite uppstädning kommer det att bli kanon! Sen ska ju alla nya ytor målas innan elen kan dras om permanent, så, det kan bli så illa att projektet inte blir klart invändigt förrän till sommaren när värmen är mer bestående och målarvänlig.

Nu är nästan hela rummet klätt med ohyvlade bräder eller råspont och sen ska resten målas vitt och lampor/uttag monteras. Tror det blir riktigt snyggt till slut, och praktiskt! Nu ikväll har hela hundgänget kommit in för gos och kloklippning. Mysigt som tusan för alla! VI har roat oss med att tugga ben och söka godis också, och Noomi dammsög golvet som en liten virvelvind.


Mintu testar soffan


Tant värmer sig framför kaminen


Rotax

Dessutom möttes vi av nyaste numret av Cairnbladet i brevlådan och en liten artikel om Noomi och gänget. Kul! Jag hade ont om tid och det blev lite ”flummigt” skrivet om tankar kring varför man tränar hund och siktar på tävling, och hur viktigt det faktiskt kan vara att vara medveten om sina egna drivkrafter och inte glömma det roliga och spontana i träningen. Till nästa nummer hoppas jag att vi hunnit finslipa en massa lydnadsmoment och kan skriva mer om all rolig träning man kan göra inomhus när det är snöigt och kallt ute.

Nu kallar sängen på mig och en trött liten terrier. Det tar på krafterna att leka med 7 kompisar samtidigt tydligen, även för en liten terrorist.

Helkväll!

Jag älskar kvällar och dagar när allt bara flyter på och man får en massa gjort. Igår var en riktigt effektiv dag när mycket småfix kring huset blev ordnat. Idag efter jobbet blev det både lite shopping till huset, en slädtur och sen byggnationer ute i hundhuset. En helkväll helt enkelt och efter det smakar koppen med te extra gott och kudden känns extra mjuk. Min Canon Powershot G12 dog ju tyvärr för några dagar sen och återupplivningsförsöken har inte kunnat fullbordas, så just nu får ni nöja er med gryniga mobilbilder tyvärr.


Rotax, Kaela och Silva är ivriga! Hitre hundgården är just nu avstängd ”pga byggnationer”.

Ivriga hundar och dåligt ljus är ju ingen vinnande kombination, men här är hela gänget samlat vid utgången i alla fall. När jag drog fram släden hade det frusit fast snö under medarna så jag fick slita ordentligt för att få den bort till min bil (använder dragkroken som start tills ankarfästet blivit bättre). Kändes helt perfekt – i min enfald tänkte jag att det skulle bli aningen tungt även för hundarna i starten, och det är ju alltid positivt när man ska rakt ut på en plogad väg.

Tji fick jag, för från första metern kändes släden helt som vanligt trots att min egen vikt tillkommit också. De är helt enkelt rätt starka de små liven. Vi körde samma sträcka som förra gången, men tog oss lite längre bort innan vi vände. Snabba snälla spår idag till största del så hundarna fick sträcka ut lite mer. Härligt för dem – och för mig!

Å äntligen är jag synkad med mina batterier! Fräsch pannlampa och fräsch lampa på släden. Vardagslyx helt enkelt! Eller rättare sagt – precis så som det ska vara! Man kan helt enkelt aldrig ha för många lampor med sig…om det inte är månsken förstås…=) En fördel med att ha en lampa monterad på släden är ju att hundarna syns även om det där som absolut inte får hända skulle hända, dvs. att jag trillar av och ser dem försvinna bort efter spåret. Bra komplement till reflexselar!

Längs det här spåret korsar man väg 97 två gånger men nu är det så mycket packad snö att det känns rätt lugnt. Här kommer en lastbil förbi medan hundarna väntar, å jag, jag står förstås rejält på bromsen. Säga vad man vill men även om hundarna är rätt kloka och bromsfäste finns så är vägöverfarter alltid lite läskiga. Ett hundspann har ju ingen ”back” direkt. Mintu kan visserligen vända spannet rätt snyggt men det tar ju ett par sekunder…

Vi såg massvis med älgspår lite längre upp efter grusvägen och en vacker myr. Ska bli så himla spännande att utforska spåren kring vårt nya hus nu i vinter – längtar! Jag tror att vi har några riktigt fina ställen ”runt knuten” och redan imorgon lovas mer snö så med lite tur kanske skoteråkarna snart vågar sig ut.

Efter slädturen fick hundarna hänga i rastgården, nu när snön kommit så kan de ju inte längre ”råka” krypa ut, medan jag byggde lite i hundhuset. Idag blev jag tvungen att skratta åt mig själv flera gånger om. Jag byggde snett. Enormt snett! Och hur snett jag faktiskt byggde kom jag på först när jag hunnit så långt att det kändes väldigt bökigt att börja om. Så istället fortsatte jag bygga snett och småfuskade lite. Det blir nog OK i slutänden ändå, men just nu ser det rätt taskigt ut även om funktionen blir densamma… Tur att hundarna inte använder tumstock eller tänker på perfekt räta vinklar.

På bilden här nedanför ser man i alla fall hur det är tänkt. Öppningen till höger leder rakt in i ”buren” medan öppningen till vänster går in i en isolerad koja. Nu ska bara sidan mot gallret sättas dit med en öppning och så en löstagbar lucka. Känns som att det kommer att bli ”tillräckligt bra”, trots allt… Å som vanligt så lär man sig ju saker hela tiden…hihi… =)

Lite blodigt blev det förstås också. Ingen lek att låtsas vara snickare… Om ett par dagar kommer mamma och pappa på besök för att hjälpa till med isoleringen av taket – supersnällt! Det känns som ett lite lurigt projekt och det kommer att underlätta enormt med bra verktyg, maskiner och ställningar som de kan ta med sig. Sen är det nästan dags att slå igång värmen där inne på riktigt, till slut! Vilken långbänk det har varit! Huvva! Men, Rom byggdes ju inte på en dag som det så vackert heter.

Nu hoppas jag att lilla terriern som ligger bredvid mig i soffan är trött – på riktigt! Hennes kvällstokighet är inte att leka med ibland och hon studsar runt i sängen och försöker på alla sätt få någon att leka med henne. Nu ser hon trött ut så jag smyger mot tandborsten och sen isäng…Godnatt världen!

 

 

Dubbla paraboler i huset =(

Så härligt det är att vakna och ha en dimmig skog utanför sovrumsfönstret. Höstdimman har varit helt magisk de senaste morgnarna och på väg till jobbet imorse hade jag kunnat stanna och fota tusen gånger – tur att inte kameran var med! Istället fick jag bara lite semimagi…. =)

Senaste veckan har varit smått dramatisk uppe på kullen. Förra måndagen när jag vakande och tittade ut låg Rossi ute i regnet och sov. Det är inte normalt och jag förstod snabbt att något var fel. Vi åkte in till Djursjukhuset direkt och diagnosen blev snabb och säker – livmoderinflammation! Rossi var trött men ändå i hyfsat bra form – tyckte jag… lämnade henne där för operation och operationen gick bra, men det visade sig att livmodern redan hunnit spricka! Kvällen innan var hon helt normal och pigg så det gick snabbt. TUR att allt gick vägen för en brusten livmoder är ju inte så bra.

Rossi har fortfarande tratt men hanterar det så himla fint och är jätteduktig. Lilla Fjant är faktiskt inte så fjantig när allt kommer kring, hon är tuffare än man kan tro!

Veterinärbesöken slutade inte där, Noomis navelbråk blev plötsligt stort, hårt, ömt och rött så vi åkte in och fick operationstid i torsdags samma vecka. Mer fett verkade ha åkt ut genom hålet (som inte blivit större iaf) och klämts åt så att det började inflammeras och dö av. Operationen gick bra men Noomi tycker att tratten suger. Som tur var håller den henne i alla fall lite mer stilla. Så, nu har vi två trattar här hemma och en stor del av budgeten för USA-resan gick ju åt… men det löser sig nog. Inte ofta det blir dubbla akutoperationer på samma vecka i alla fall!

Delar av gänget, före Rossis operation

Nu har Noomi fått vara med i rastgården hon också och det fungerar riktigt bra. Ett fåtal gånger har jag fått bryta lite vildare lekar men för det mesta går alla bara runt och nosar och myser, Noomi med.

Giela älskar rastgården och har hittat ett hörn på en kulle vid en halvstor tall där hon helst sitter eller ligger och spanar med utsikt mot huset och gården. Hon kan ligga där i timmar. Som en liten Ferdinand! =)


Mintu!

En annan favoritsyssla är att äta bär, främst lingon som finns nu. Hundbajset börjar se ut som litet björnbajs snart! Ytterligare en bra sak är att terrängen tvingar hundarna att lyfta lite extra på tassarna. Mintu t.ex., som gärna går i passgång, travar runt i rastgården och får träna en massa nyttiga muskler.

Avslutar med ett gäng bilder på en glad Rotax. Snart hoppas vi vara ”trattlösa” så att livet kan fortsätta lite mer normalt… och byggnationerna!

Film från rastgården och hundhuset!

Lusten att uppdatera bloggen kom snabbare än väntat! Idag regnar det så hundarna har fått nöja sig med lite rastgårdshäng, och det passar nog både dem å mig. Jag passade på att filma lite av hur det just nu ser ut i hundhuset och hundgårdarna och rastgården. Det som är kvar att göra är egentligen:

-Isolera klart hundhuset
-Måla hundhuset
-Bygga kojor i hundhuset
-Dra om elen i hundhuset till belysning, frysar mm
-Räta upp en hundgård där ute
-Bygga klart den fjärde hundgården
-Bygga trall i ”korridoren” mellan hundgårdarna
-Ordna låsgrejorna på hundgårdsdörrarna samt ersätta sista spännbanden med slangklammer
-Bygga dörr ut från rastgården, förhoppningsvis för att kunna köra släde ut från inhägnaden

Tur att det bara är augusti… =)

Avslutar med en träningsuppdatering  – tog 40 kg i bänkpress igår! Yay! 45 kg innan nyår år målet! Ska även springa en mil, göra 5 pull ups i rad samt lära mig stå på händer och nå mina egna tår när jag sitter ner… I förrgår kväll sprang jag med Noomi i ösregnet och det var så himla härligt! Sprang nog över 6 km, längre än någonsin tidigare, så snabbare än någonsin tidigare! Benen bara trummade på och jag kände mig superstark! Hade gärna sprungit längre men var tvungen att hinna hem och duscha innan läggdags…

Igår natt var jag ute på extrajobb när vi bytte ut en av transformatorerna i ett av våra 130/20 kV fördelningsställverk. Skitfränt och roligt och det var underbart ljus ute med dimma, en helt nedsläckt omvärld och så belysning på ställverket. Älskar verkligen mitt jobb! Dock blev det inte mycket sova så nu är jag lite smått mosig… =) Men glad! =)

Äntligen har jag en egen hundrastgård i skogen! =D

Äntligen! I slutet av veckan och under helgen har mamma och pappa varit här och hjälpt oss att bygga rastgård. Nu har hundarna kring 1500 kvadratmeter rastgård i skogsterräng, inhägnad med 2m högt skogsplanteringsstängsel och i direkt anslutning till hundgårdarna. Fjällresan ställde vi in då det såg ut att bli både kallt och regnigt i fjällen, och all hjälp behövdes ju här hemma. Att bygga ”viltstängsel” i skogsmiljö är ju ingen barnlek faktiskt.

Så, nu kommer lite bilder från hundarnas bus i rastgården. Ska försöka uppdatera lite mer sen kring hur den faktiskt ser ut, missade det denna gång… men blogglusten har inte infallit sig riktigt ännu, så är det bara!

Först en bild från invigningen i förrgår där alla sju huskies råkade vara på samma plats… de flesta fäller och är halvnakna… Noomi får inte vara med de andra i rastgården. Inte ännu i alla fall. Ytan är för stor och riskerna för många när det kan bli högfartslekar och många är inblandade.

Det mesta av terrängen är tallskog med lite grandungar och rätt mycket undervegetation, dvs. hundarna måste lyfta på tassarna hela tiden och balansera upp kropparna. Helt perfekt att de nu får röra sig fritt i den typen av terräng dagligen!

Jag har ju drömt om en egen rastgård i stort sett sen jag skaffade Giela, och insåg hur stark jaktlusten hos en husky kan vara, så nu känns det underbart att den finns (även om jag inte riktigt förstått det ännu – jag har inte fattat att den faktiskt är på RIKTIGT utan det känns mer som ett lån) och att Giela får vara med och använda den! Giela har ju på inget sätt varit en superrymmare men inte heller pålitlig och en lös husky i skogen kan ställa till enormt mycket skada om det vill sig illa. Huskies i flock innebär en ännu större risk om man inte har dem under kontroll så även om mina hundar är rätt följsamma och lyhörda skulle jag aldrig släppa dem alla lösa i skogen tillsammans. Skulle säkert fungera 99% av gångerna… men den sista gången kan det ju gå ruskigt illa och den risken ska man inte utsätta sina medmänniskor för (eller snarare deras får, hästar, småhundar, renar eller annat kanske?).


Rotax och Silva har gjort ett fynd

Kaela och Rotax travar genom skogen. Jag fick faktiskt en rulle stängsel över så det hade gått att bygga ännu större, men det kändes inte meningsfullt. Ytan är så stor att de kan rusa av sig rejält och samtidigt har jag hyfsat bra möjlighet att se rastgårdens utkanter om jag står i mitten, vilket känns viktigt. Att bygga större hade nog inte gjort det så himla mycket roligare för hundarna, men inneburit mer jobb för oss samt en rastgård som hade blivit svårare att övervaka.


Titta på Rotax – som genar ÖVER Rossi…!!!

Inflyttningen i huset fortsätter… vi har ett par lådor kvar och ännu inga gardiner. Men det börjar kännas som ”hemma” och huset i sig är verkligen helt underbart. Ljust och öppet och supermysigt på kvällarna nu när det börjar bli mörkt och man får tända alla lampor. På sikt när vi kan byta lite tapeter och fixa lite smågrejs så kommer det att bli ett riktigt drömhus! Vi trivs så himla bra, både tvåbenta och fyrbenta, och jag trodde nog inte att det var möjligt, men huset som var fint på sommaren blev ännu finare nu i höstmörkret. Ser så mysigt och inbjudande ut att jag får nypa mig lite i armen för att förstå att det faktiskt är mitt hem nu! =)


Torkad gräsmatta… men blommande Ölandstok! På glasaltanen äter vi nästan alla måltider nu, så himla mysigt rum!


På andra sidan vägen har vår närmaste granne en kornåker. Den är så himla vacker! Tidigare skiftade den i grönsilver, nu är den alldeles gyllene. För mig som är uppvuxen närmare fjällen känns en kornåker nästan lite exotiskt… faktiskt!

Höstmörkret börjar komma och dragträningen av hundarna har börjat så smått. När mamma och pappa varit här hade de sin fyrhjuling med sig så jag körde hundarna en morgon med den. Vi använde den främst till att sträcka upp stängslet och det var väldigt praktiskt och bra. Hade aldrig gått att bygga lika bra utan den!

Nåja, just morgonen när jag tränade hundarna hade jag ätit enormt mycket frukost – och i normala fall äter jag ju ingen frukost alls. Jag var supermätt! Lätt illamående! Åkte iväg direkt efter frukost för att det inte skulle hinna bli för varmt och efter 10 minuter på fyrhjulingen bakom 6 glada och ivriga hundar började jag känna mig åksjuk. När man sitter där finns ju inte så många alternativ. Jag hade lust att bara stanna och lägga mig raklång på marken men jag hade ju hundarna att tänka på. Det går ju liksom inte att bli hämtad eller räddad heller.

I ungefär 20 minuter satt jag på fyrhjulingen och försökte att fokusera på horisonten för att inte öka på illamåendet och jag tog mig hem… lyckades sätta in 5 av 6 hundar i hundgårdarna och ta av selar och halsband… men sen fick jag lägga mig på backen och kräkas upp hela frukosten på grusytan utanför hundgårdarna. Pappa satte in sista hunden (Nalle) i hundgården och hämtade lite vatten till mig… haha… vilken morgon! Efter att jag legat en stund på gruset var allt OK igen men jag säger då det – det där med att äta frukost är inte helt ofarligt!

Nu ska Noomi och jag gå ut i skogen en sväng. Å så får vi se när nästa blogginlägg kommer. Känns faktiskt rätt skönt att ha lite distans till bloggandet just nu eftersom det trots allt tar en del tid och energi. Har om möjligt extra mycket annat att fokusera på nu… så…vi hörs!

Hundgårdsbygget i nya bilder – via internet!

Igår kväll fick vi äntligen vår internetanslutning till huset! Härligt! Plötsligt är det snäppet enklare igen att betala räkningar och göra allmänna saker. Allt är ju inte praktiskt att göra via mobil, och speciellt inte när mobiltäckningen är rätt dålig för data. Hundgårdsbygget fortsätter och det som tidigare i veckan var enbart kaos börjar nu likna något bra! Det tar sig helt enkelt!


Vårt fina hus!


Den vackra kornåkern på andra sidan uppfarten, den börjar glänsa riktigt vackert i silver nu.


Ett rum som lite oväntat blev min stora favorit – den inglasade altanen! Superhärligt!


Noomi, som fick vara inne med husse medan jag byggde.

Hundgårdarna – tre av fyra är nu ”klara” i stort sett. Härligt! Nu finns en enda dörr som leder in till korridoren mellan hundgårdarna på vänster och höger sida, och dörrarna in till själva hundgårdarna. Tror det kan bli riktigt bra. Nu längtar jag mest till att få upp rastgården men det ligger nog en bit bort i tiden om man ska vara realistisk.


3 hundgårdar på rad som har ingångar till hundhuset.


Mintu ser ut som ett litet lejon nu, med stor man som sakta lossnar…

Så här ser det ut nu inne i hundhuset. Alla saker har inte fått en plats eller en krok ännu, men grunden är klar. Sen ska taket isoleras och målas, elen ska dras om, alla väggar målas vita. Just målningen är inte min starka sida… jag målar lite här… och lite där… och bryter av med att skruva lite för att få lite omväxling… =)

Från varje hundgård finns två ingångar med lucka och tanken sen är att en av dem ska leda rakt in i en isolerad koja och den andra in i ett öppet utrymme där inne. Å så ska det finnas en öppning mellan förstås. Tror detta kan bli riktigt bra när allt börjar bli klart. Nu är i alla fall grundjobbet där inne gjort och väggarna är på plats där de ska vara så att hundarna kan nyttja hela den tänkta ytan medan jag pysslar vidare. Tidigare hade vi ju byggt en provisorisk lösning som gav dem betydligt mindre plats.

En annan bra sak är att jag kommer att ha bra förvaring för hundgrejor! Dubbla frysboxar på plats och så hyllor och krokar till nästan alla hundgrejor. Tanken är att hålla kring +10 grader här inne i vinter så att man även kan torka selar, slädsäck mm och tina färskfoder.

Det känns äntligen som att jag kommit till ett steg där ”etapp 1” är klar och hundarna börjar ha vettiga ytor att röra sig på. Det tog nästan en månad, och det har nog inte gått någon nöd på dem heller, men nu har de i alla fall mer plats och sakta men säkert börjar det bli lite ordning på saker och ting.

Avslutar med lite bilder från min senaste hobby – macrofoto! En kollega som har både grejor och kunskap har dragit med mig ut på lite äventyr i vass och gräs och så köpte jag ett begagnat 100mm macroobjektiv. Riktigt kul! Bra terapi för mig som är lite spindelrädd (vi har fruktansvärt mycket spindlar här i Rågraven så jag måste verkligen vänja mig – så är det bara!) och väldigt roligt, lite som att fota hundar faktiskt, man söker hela tiden ögonblick och försöker fånga personligheter och händelser. Svårt – men kul! Så, här kommer några av mina första alster. Det är förminskningar av förminskningar (jag var lite lat) så de kan ha tappat lite i kvalitet, och jag har ännu myyyycket att lära, men det blir helt klart fler svängar ut på insektsjakt.


En väldigt lugn och tålmodig groda som satt modell en lång stund


Väldigt vackra men lite svåra att fånga på bild – ivriga små sländor som sällan sitter still länge!

Den här lilla sländan däremot satt jättestilla på sin lilla klöverblomma och vi döpte den till Leif. En riktigt supermodell! Dessutom var ”han” ju enormt söt framifrån! Min fotokompis fick en sjukt fin bild där Leif vinkar mot kameran dessutom!

Avslutar med en Grön Blombock som jag hittade i en av hundarnas vattenskålar. Den var 4-5 cm lång och enormt vacker med skimrande skal. Han fick sitta på mitt finger och torka och så passade jag på att fota lite. Mitt i allt byggande och hundtränande och uppackande kändes det plötsligt rätt skönt att åka iväg ibland och göra något HELT annat en stund och ladda batterierna lite. Nu är det dags att ladda batterierna med lite sömn… hög tid!

Imorgon kväll blir det middag på ”The Bull” med bästa tjejkompisarna och jag längtar! Alltid lika kul att ses och umgås. Nu – god natt!