Feber.

Ytterligare en vecka har rusat förbi och här kommer en liten sammanfattning. Förrförra helgen bjöd på både skotertur och slädtur med gäster. Slädturen fick tyvärr ett tråkigt slut då en av gästerna halkade utanför huset och bröt benet! Inte alls någon rolig händelse när det handlar om en upplevelse som ska vara något positivt och spännande på alla sätt, men de andra tre i sällskapet fick i alla fall en lite slädtur här i krokarna och verkade tycka att det var riktigt kul, så, det blev en dag med blandade känslor. Vi enades om att de skulle höra av sig om de kom till Boden igen, så att vi kunde styra upp en ny slädtur utan is och benbrott!

På bilden här uppe syns Silvas frukost efter Nalles framför tidigare i veckan. Nalle kom från skogen i full fart och hann inte väja undan på sin väg in mot frukost utan plöjde rakt igenom Silvas frukost så att vatten och kulor sprutade åt alla håll, hihi.

En av veckans höjdpunkter, ja den får nog plats bland ”årets höjdpunkter” också faktiskt, var att jag blev med gitarr förra veckan, tack vare en mycket kär vän! Jag spelade ju lite gitarr i tonåren, men det var liiite, och det var ju nästan 20 år sen. Sen dess har jag varit sugen på att fortsätta, och nu kom chansen. Så senaste veckan har jag spelat i stort sett varje kväll och det är fruktansvärt roligt! Med tanke på utgångsläget så har jag faktiskt imponerat lite på mig själv för ibland så flyter det nästan på… Helt underbar är den i alla fall, min svarta Fender Sonoran, och fingertopparna har redan börjat hårdna!


AJ!

Senaste helgen däremot var rätt tråkig. En rejäl förkylning flyttade in och jag har legat i soffan från fredag kväll och till måndag morgon. Hundarna har fått ha tråkigt, jag har fått ha tråkigt, ja det är ju rätt tråkigt att vara sjuk helt enkelt även om det är övergående. I lördags var det dessutom superfint väder ute och snön nästan skrek på mig – slädtur NUUUU!!!

Tyvärr så är ju sjuk och slädtur ingen bra kombination. Visst finns det många som kör långlopp å allt möjligt och är jättesjuka men ändå härdar ut, men jag har aldrig känt mig bekväm med att köra släde och vara febrig. Först för första så hade jag nog inte orkat i helgen, å för det andra så ska man ju helst vara pigg i både kropp och knopp ifall olyckan är framme och man hamnar i en nödsituation.

Just den biten kan ju fortfarande fascinera mig med slädkörningen, att det kan svänga så snabbt. Man kan lulla fram genom skogen med lugna och sansade hundar som sprungit ur sig det värsta, en riktigt liten Disney-idyll där man knappt behöver hålla i sig å kan låta tankarna vandra fritt, och vips dyker det upp vilt alldeles för nära, eller kanske en lös och arg hund utan ägare, och på en halv sekund har förutsättningarna ändrats radikalt. Från mys till puls och knivskarp skärpa.

Tyvärr hänger förkylningen kvar så det blir ingen slädkörning ikväll heller, tur att rastgården finns helt enkelt!

Annonser

Värmebölja!

Jädrar så varmt det blev igår! Nästan åtta grader i skuggan! Hundarna fick en kort slädtur på älven för att få sträcka på benen och det gick faktiskt över förväntan värmen till trots, under natten hade det ju tack och lov varit minusgrader. Spåren var helt OK men oj vad det töar nu ändå. Södersluttningen i skogen längst ner på min tomt är helt bar nu, man kanske skulle klämma in ett litet spår? Hihi

Avslutade lördagskvällen hos mina supergulliga grannar Emma och Arnold med Yakotori i grillkåtan, jättetrevligt! Dessutom passade Emma och jag på att planera dagens slädtur. Jag behövde bara tillhandahålla hundar och släde, och hon fixade gofika å kaffe å smörgås – vilken deal! =)

Även idag blev det riktigt varmt och soligt (mina fräknar börjar vakna ur sin vinterdvala) men hundarna hade ändå rätt bra med kraft i benen och vi körde upp till Bovallen där vi stannade vid en brygga och fikade och pratade om livet medan hundarna solade. Jag blev vän med Emma på Facebook ungefär när vi flyttade till byn i somras nån gång men pga alla yttre omständigheter som varit har vi ju knappt hunnit umgås förrän nu. Redan i somras när jag tryckte ”Skicka vänförfrågan” kände jag dock på mig att det här är en person som jag kommer att gilla – och precis så blev det! En jättetrevlig dag!

Fick en sån gullig bild av Emma på Nalle och mig, en riktig krambjörn är han! Dessutom kom en kollega förbi på skoter av en ren slump så vi hann surra lite också – trevligt att inte behöva sakna jobbet hela helgen ju! =)

Har fått hjälp att fixa den läckande ventilen på tryckklockan till mitt vatten nu ikväll så nu kanske jag inte behöver springa ner i matkällaren å fylla på luft 05.30 vissa morgnar när jag vill duscha, hihi, kommer kännas lyxigt! Känner att jag har rätt bra koll på alla ventiler å pumpen mm nu å så har jag lärt mig att gängtejpa och trimma upp kompressorn, ja vad skulle jag göra utan mina underbara vänner egentligen? ❤ Förutom att det skulle vara tråkigare, dyrare och omständigare att leva så skulle jag nog inte kunna känna att jag hade landat så bra som jag känner nu, och det är mycket värt!

Avslutar med en bild från glasaltanen som nu är invigd för säsongen – härligt! Med infravärmen på kan man sitta och mysa även på kvällen och titta på stjärnorna utanför, och nu ikväll tände jag några fina ljus som jag fått av två jättefina tjejer som åkte släde med mig och hundarna i december. En väldigt gullig present som värmde!

En kväll under stjärnorna

image Nu är vi hemma igen efter 1,5timme ute på spåren. Jättetrevliga gäster och en helt fantastisk stjärnhimmel ovanför våra huvuden. Släckte lampan så ofta det gick och lyfte blicken mot ovan. Turen avslutades förstås med ordentligt huskymys och kramar i massor. Helt underbart! Skönt trött å nollställd i både kropp och knopp och om nu bara Silva (även känd som löptiken från helvetet) håller tyst inatt så kommer jag att sova såååå gott!

Brudar på vift

image

Efter ännu en rolig dag på jobbet med alla mina härliga, tokiga, kloka, roliga och underbara kollegor (och en skitbra sushilunch) slog vädret om och vips var det bra väder för en slädtur! Min trogna vapendragare Nattis från jobbet följde med på sitt livs första slädtur och jag tror att vi tog oss ungefär 2,5 mil. En massa viktiga samtal om livet, jobbet och annat viktigt avhandlades under tiden förstås. Supertrevligt och tack för Max-maten!

Avslutade kvällen uppkrupen i min nya begagnade fåtölj framför en brasa, med första avsnittet av Lilyhammer på laptopen. Life is good helt enkelt!

Slut på jullovet!

I lördags tog Monica å jag och 8-spannet en sista slädtur uppför berget Fint ut som tusan! Men…vem är det som kör egentligen? En filmar å en tar selfies…hihi… Lätt att skämta om men sanningen är ju att mycket kan gå snett på släden å det gäller att veta vad man gör och ha huvudet med sig. En gång för ungefär 10 år sen var vi faktiskt två ivriga mushers som fotade så att vi ramlade av släden en gång. Visserligen bara med ett litet 5-spann med hundar som inte var så galna, men ändå…

Det var i alla fall riktigt fint ute på myrarna nu. Underbart fint och för en stund önskade jag förstås att jag tagit med en riktig kamera och inte bara mobilen!

På väg hem mot mitt älskade lilla hus. Hundarna å jag tackar för det trevliga och roliga besöket! Vi gjorde även en liten film, men jag har haft problem att ladda upp den så den får komma nån dag senare.

Nåja, sen dess har Giela, Noomi och jag åkt runt och bekantat oss med hundvakter och idag spenderade de sin första dag hos ett supertrevligt par med en hund till och två katter. Vi hälsade på igår och i förrgår så idag verkar allt ha gått lugnt till och hundarna hade knappt saknat mig när jag åkt. Skönt! Hoppas det fortsätter fungera bra! Dessutom har vi en superbra hundvakt till som är intresserad så det verkar som att allt löser sig på ett bra sätt. Underbart!

I övrigt har vi det rätt bra ute i huset, hundarna å jag. Giela och Noomi kan springa lösa mycket och Noomi är alltid ute och hjälper mig att skotta snö när det behövs. Gamla Giela är gullig, hon har en kort runda hon går upp längs vägen, in i skogen mot rastgården, och sen nerför slänten och fram till ytterdörren där hon väntar på att bli insläppt sen. Rundan är alltid samma men hon kommer ner på olika ställen i slänten bara. =) Visst har det varit en stor omställning och ibland känns allt stort och overkligt, men jag vet att det här är fortsättningen på en fantastisk resa och vi klarar oss rätt bra redan nu även om det förstås går upp och ner. Men det känns faktiskt rätt bra att bo själv i huset ett tag, för man vet ju faktiskt aldrig när man har chansen att göra det igen så nu gäller det ju att maximera även den resan! =)

I förrgår kväll fick vi en fantastisk slädtur uppe på berget i fullmåne och ett fantastiskt vackert landskap. Vi hittade en skoterstuga där det lyste också, med många skotrar parkerade utanför, men vi vände där och åkte ner mot älvdalen igen. Tjockt med snö på träden och underbart tyst och stilla i det blå månljuset. Magiskt helt enkelt! Vi har verkligen hamnat på en riktigt fint plats!

Nu har ett härligt jullov tagit slut (många roliga besök – tack till er alla!) och många fina vänner som hört av sig (tack till er alla!) och jobbet är tillbaka igen! Jag har ju turen att ha världens bästa jobb och världens bästa kollegor så det känns kanonbra med vardag igen! Skönt att vara ledig men riktigt kul att köra igång hjärnan igen också. Har saknat dem alla! Så…dags att sova nu men sen…så tjööör ve!

 

Årets första slädtur blev en liten upptäcksfärd på södra sidan älven

Nyårsafton avlöpte lugnt i Rågraven. När jag tog in Rossi och Silva kring 22.30 var det fortfarande alldeles tyst ute. Kring tolvslaget smällde det en stund men inte värre än att de andra hundarna kunde vara ute och sova lugnt i sina kojor. Superhärligt!

Idag tog vi årets första slädtur och för första gången styrde jag ledarhundarna ner mot älven och sen på leden mot Degerträsket. Mina hundar och Monicas verkade faktiskt minnas varandra för allt fungerade väldigt smidigt när vi satte in dem i spannet och under hela turen. Det är ju ändå ett år sen de träffades (läs: jobbade ihop, de har ju aldrig riktigt träffats) men hundar har ju bra minne.

Som vanligt satte vi de besökande hundarna längst bak och de skötte sig kanonfint. Älven var inbäddad i dimma och trots plusgrader ute var det faktiskt hyfsat fint ändå även om det inte kändes så ”midvinter” förstås.

När vi sen svängde upp mot Degerträsket var leden superfin, men brant! Många och långa uppförsbackar. Det var första gången jag körde på södra sidan älven så detta blev vår premiärutforskningsrunda! Känns riktigt lovande!


Mintu och Kaela


Sultan och Flicka, de duktiga border collisarna i wheel

En trevlig grej var att det satt skyltar längs leden med namn på rastplatser, myrar och annat. Väldigt praktiskt för en nykomling som mig! Nu vet jag att vi passerat Svanamyran, varit uppe på Kängesberget och vänt vid Tjärnanje, om jag minns rätt… =)


Jag och Monica, dagens supermushers

På väg hem igen längs Lule älv. Jag har ju gillat mitt hus hela tiden, och ju mer jag lär känna platsen runt omkring desto bättre känns det. Här tror jag att hundarna och jag kommer att uppleva många fantastiska äventyr tillsammans. Avslutar med en bild på Rotax, och Silva som gör nåt konstigt.

Idag var inte bara systemkameran med utan Monica hade även sin filmkamera. Vi klippte ihop en liten film från dagens äventyr och den hittar du i hennes blogg under:

http://tassistanshundar.wordpress.com/2015/01/01/arets-forsta-sladtur/

Nu är det hög tid att sova men första ska hundarna rastas i månljuset en sista gång för idag. Otroligt fint ute nu ikväll även om all snö på träden fallit till marken. God natt!

Juldagen

Hoppas att ni alla hade en fin julafton igår! Vi firade lugnt och stillsamt här hemma och så passade jag på att vara tomte hos några släktingar. Kul! Om jag får säga det själv så var min tomteutstyrsel riktigt fin men tyvärr har jag den inte på nån riktigt bra bild. Idag blev det äntligen en slädtur, släden nyfixad och linorna hade också fått sig en genomgång. Kanon! En kompis frågade om inte någon av knutarna glidit isär så här på premiärturen, men det har faktiskt aldrig hänt mig. Snörena kan nötas av tidens tand, men knutarna i sig har aldrig svikit mig.

Nåja, gick igenom lite gamla bilder på systemkameran så först kommer två bilder från Lucia när en kollega med familj var på besök för att fota lite julkortsbilder. Tjejerna Ida och Malin var jätteduktiga på att köra släde och till slut blev det ett fint julkort där de själva körde hela spannet. Riktigt kul att få vara med på arrangemanget och jag tror att hundarna också trivdes, de gillar ju att bli ompysslade.


På väg mot fotoplatsen, jag kör och tjejerna i tomtekläder åker

Julkortet i sig får fotografen behålla (det blev en jättefin bild där tjejerna kör tillsammans och ler ikapp med hundarna), men jag kastar in en bild också där jag vände spannet, mest bara för att det inte är så ofta som både hundarna å jag är på bild. Mintu gjorde dessutom en riktigt snygg vändning dagen till ära – med publik å allt!

Imorse åkte jag med mamma, mormor, syster och ett av mina fina kusinbarn på Julotta i grannbyn Strömsund. Det är ett litet kapell med 10 bänkar och vi var en tapper liten skara. Alltid kul att få träffa lite byafolk och dessutom var detta prästens andra julotta för dagen så den började först 09.30! Mycket trevligare än 07.00… Jag fick med mig riktigt bra tips om robotdammsugare från en annan flerhundsägare så en sån blir det nog nån gång i framtiden.

Efter det var det äntligen dags att sela ut mina ivriga hundar och vi fick en fin tur i det fantastiskt fina vädret. Kring -20 grader och gnistrande snö som nästan liknade sammet i den låga solen. Vansinnigt vackert ute och främst översnöade vackra skoterspår.

Frost på hundarna, frost på släden, kallt om fingrarna, men värt att frysa för. Vintern är verkligen som allra vackrast nu och nån månad framåt.


Rossi


Mintu skakar sig efter ett snöbad


Silva – man ser buset i ögonen!


Mintumys!


Rotax svarta päls, som var ganska vit dagen till ära.

Nysnön var fantastiskt mjuk och fin idag och släden gled om möjligt ännu ljudlösare än vanligt på sammetstäcket. Alldeles magiskt! När vi kom hemåt igen låg dimman tjock över sjön Storuman. Isen har inte lagt överallt ännu och vi kommer inte att våga köra där under denna vistelse. Senaste åren har det ofta varit så, att isen antingen inte lagt eller i alla fal känts osäker under julhelgen. Lite konstigt känns det allt, för innan dess var det ju i stort sett självklart att man skulle ut på isen under jul och njuta av den låga solen.

Självklart behövs en bild på lite kraftledningar också, detta borde vara Vattenfalls lokalnät och den vänstra av dem är den som förser Blaiken med ström. Nu är det dags att hoppa ur understället och snygga upp sig inför middagsbesöket. Ha en bra kväll allihop!