Bastukompis

Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)

Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.

Shake it off!

Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.

Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.

För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!

Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!