Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.
Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!
Rotax
Xuper
Silva
Mintu och Kaela
Nalle och Xuper
Silva och Rotax
Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.
Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)
Nukutvi huskies, hundar & hästar 