Det bär iväg igen…

Idag på jobbet följde jag med vår utsättare Bosse för att se hur arbetet med att sätta ut kabel egentligen går till. Det man gör är alltså att markera på marken var vi har kablar nergrävda, med hjälp av en utrustning som skickar ut en signal på kabeln och en sökare som hittar signalen så att man kan markera med sprayfärg. Fränt! Det går tydligen ruskigt bra med ett par kopparpinnar också bara man vet vad man gör, ja det mänskliga sinnet kan nog göra en massa mer än vi tror helt enkelt.

När sen en gullig kollega kom in och kastade en glass på mig så var lyckan förstås gjord! =)

Värre var det med nycklarna idag. Tappade en kompis nyckel på en gräsmatta en stund under eftermiddagen, fick med mig en nyckel som nog skulle kunna låsa upp mitt uthus men den passade ej, och märkte just där efter, när jag stod hemma vid dörren med två matkassar, att jag lämnat husnycklarna och taggen till jobbet på kontoret… så istället för löptur blev det 6 mil till i bil men som tur var kunde jag komma in, middagen blev en snabbis på Max, men så ringde min granne Anna och undrade om jag ville följa på hundpromenad och vips blev ju allt helt rätt ändå! Hade jag varit mitt ute på löptur redan så kanske jag hade passat promenaden och missat något himla trevligt! =)

Vi tog bara med oss Noomi och labradoren Marve och såg gick vi på lite små vägar och stigar jag aldrig utforskat förr – jättemysigt! Skönt väder ute och nästan inga mygg, men massvis med blåbär! Vi åt och så fick jag hjälp att fylla en bajspåse (oanvänd alltså) att ta med hem. Noomi var stundtals superduktig idag och lyssnade exemplariskt, andra stunder virrade hon runt mer än önskvärt, men det hjälper förstås inte när matte tappar huvudet totalt och bara ser blåbär och glömmer allt runtom nån minut ibland. Det är väl så helt enkelt, att när man hittar bär, vare sig de tär hallon, jordgubbar, smultron eller blåbär, så riskerar ens planer att förskjutas eller ändras lite sådär lagomt och huvudet tappar lite kontakten med verkligheten… =)

På vägen hem gick vi förbi en stuga nere vid älven där det finns ”tama” Idar som gärna ville äta lite hundmat, superfina! Helt klart en plats att återvända till nån kväll med mer mat och så en bättre kamera för alldeles bredvid går en liten å där det säkert finns en massa roliga insekter att jaga rätt på också.

Nåja, lilla Noomi får ändå klart godkänt på kvällens äventyr och det är fantastiskt roligt att se henne studsa fram över stock och sten med sina små ben, inga hinder är för höga eller jobbiga, man studsar tills man kommit dit man ska helt enkelt och det där med att känna efter om man är trött… det gör man förstås först när man kommit hem!

Avslutade kvällen med färska blåbär med mjölk – mums, å så lite bloggpyssel ju. Diska ska jag också göra, å mata huskisarna, men sen är det zzzz…. å det ser ut som om Noomi sover gott redan nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s