Långuppdateringarnas tid är tydligen inte förbi, men då får det väl vara så just nu! Vi hade en jättefin midsommarvecka i Blaiken, hundarna å jag, och har sen hunnit ha en riktig kanonvecka här hemma i Boden. Tyvärr är det väldigt gott om mygg just nu så aktiviteterna i skog och mark får planeras lite. Att promenera är hyfsat OK men sök eller spår funderar vi inte ens på just nu, fast… jag har ju faktiskt en hatt med myggnät nånstans! Under veckorna som gått har det förstås fotats en del så här kommer en total bildbomb, i nåt slags försök att komma ikapp.
Midsommarafton påbörjades i rastgården i Rågis innan vi åkte mot Blaiken. Trött tjej med stor blåsa under foten! Jag får jättelätt skavsår men den här satt ju på ett lite roligt, och opraktiskt, ställe.
Framme i Blaiken på midsommarafton, en solig och fin dag, som egentligen hela veckan var! Det gäller att hålla sig i rätt landsände helt enkelt, hihi, och fåren var förstås lika söta som alltid. Mycket nyfikna när jag lade mig ner i gräset.
En rolig sak var att jag lyckades styra ihop en massa träffar med gamla vänner och släktingar som jag träffar alldeles för sällan! Mycket trevligt, för annars blir det ju lätt så att det inte passar av nån orsak och vips är det länge till nästa chans. Min lära kusin Tobias och jag gick en långpromenad med Noomi och förutom att vi hann prata ikapp så hittade vi denna sprattlande svans på stigen…! Som sprattlade en bra stund…
Midsommarafton innebar bad i sjön Storuman. 8-9 grader i vattnet gjorde att det blev ett snabbt dopp till halsen bara, som man ser på ansiktsuttrycket – uppfriskande!
Soliga fina dagar i Blaiken, men det syns att våren varit kall. Ingen superfart på gräset och blommorna ännu. Gott om snö på fjällen i horisonten, helt klart slädföre skulle jag tro, för sommartid blir ju snön till fjälls oftast hård och bär bra.
Vi hann förstås även med lite arbete, vedfix, stabba virke mm.
Eftersom pappas båt just lagats blev det aldrig någon tur ut till holmen utan hundarna fick hålla sig i rastgården. Et nylagad båt som läckt in vatten bör man ju kanske inte fylla med 7 hundar som jungfruresa. Här är hela gänget, alla mina små pälsklingar!
Fåren är så söta och roliga, så lite bilder på dem måste man förstås ha med. Titta på tackan och lammet som gosar ansikte mot ansikte!
Noomi är supercool kring fåren. Även om de blir skraja och springer så tittar hon bara. Här ligger de på var sin sida stängslet och tuggar gräs tillsammans. Tokiga lilla hunden börjar bli klok och vuxen!
Dessutom har hon utvecklat sin badlust och simmar nu gärna efter pinnar utan att tveka. Hon hoppade till och med från bryggan och som tur var hade jag kameran beredd!
Vi passade på att gå längs många hemliga gamla små stigar där jag ofta gick med min första hund, cairnterriern Jacki. Supermysigt! Mycket har dock ändrats, de små höladorna har t.ex. snart fallit ihop. När jag var barn använde vi en av dem (ej på bild) som skydd till fåren, men sen dess har tidens tand tuggat hårt.
Gammalt klotter!
Nåt slags kranium, som legat under dessa stenar i minst 20 år och förmodligen betydligt längre, ja vissa små ställen blev jag nästan förvånad över att jag trots allt hittade igen.
Här fanns en jättefin liten bäck från en kallkälla tidigare, men sen avverkades skogen, alldeles för nära vattendraget, och sen dess blir det ju aldrig mer detsamma. Grumligt vatten och den sista tunna skyddande kulissen av träd är borta. Fast längst upp var vattnet riktigt fint!
Vi gick även upp på vackra Kyrkberget, och även där ser man snö i fjärran. En jättemysig promenad med Lillskägget!
Vackra gåshanen måste ju också få vara på bild. Ser nästan ut som om han speglar sig?
Förra helgen gick en liten dröm i uppfyllelse då en vän å jag åkte till Sanatoriet i Sandträsk, en enorm och väldigt vacker byggnad som ligger i en liten, och krympande, by några mil från Boden. Huset har haft lite olika användningsområden men är kanske mest känt som Sanatorium, dvs. boende för tuberkulossjuka. Det hade nu stått kallställt i många år, och vissa delar är riktigt förfallna. Vi hade turen att få komma in och när dörren stängdes bakom oss kunde vi nästan inte förstå att det faktiskt var sant – frisläppta i denna enorma spännande byggnad med varsin kamera och en massa objektiv förstås.
Tyvärr är det många som bryter sig in och även nu medan vi var där var det tydligen några ungdomar som klättrade in. Förutom att tiden gjort sitt och att mycket förfallit av naturliga skäl så har ju tyvärr mycket slagits sönder och förstörts. Riktigt tråkigt och onödigt! Så, här kommer några bilder från ett otroligt härligt litet äventyr:
Många vackra gamla tapeter och söta gamla kylskåp stötte vi på!
Lite läskigt i källaren, men hur fränt som helst att utforska! Där nere fanns även ett av huset kanske mest tankeväckande rum, ett rum för sista farväl där ett fönster kunde öppnas för att ge själen fri väg ut. Ja hela huset i sig var helt fantastiskt att få se och väl värt ett besök!
Idag har vi mätt jordtag och jag fick inse att även detta var otroligt intressant och roligt när man förstod grunderna och begreppen. En helt fantastisk dag på jobbet ännu en gång – helt enkelt!
Nä, hög tid att sova, och nu är vi ju i stort sett ikapp igen! Vi får se vart det leder!
Nukutvi huskies, hundar & hästar 