Feber.

Ytterligare en vecka har rusat förbi och här kommer en liten sammanfattning. Förrförra helgen bjöd på både skotertur och slädtur med gäster. Slädturen fick tyvärr ett tråkigt slut då en av gästerna halkade utanför huset och bröt benet! Inte alls någon rolig händelse när det handlar om en upplevelse som ska vara något positivt och spännande på alla sätt, men de andra tre i sällskapet fick i alla fall en lite slädtur här i krokarna och verkade tycka att det var riktigt kul, så, det blev en dag med blandade känslor. Vi enades om att de skulle höra av sig om de kom till Boden igen, så att vi kunde styra upp en ny slädtur utan is och benbrott!

På bilden här uppe syns Silvas frukost efter Nalles framför tidigare i veckan. Nalle kom från skogen i full fart och hann inte väja undan på sin väg in mot frukost utan plöjde rakt igenom Silvas frukost så att vatten och kulor sprutade åt alla håll, hihi.

En av veckans höjdpunkter, ja den får nog plats bland ”årets höjdpunkter” också faktiskt, var att jag blev med gitarr förra veckan, tack vare en mycket kär vän! Jag spelade ju lite gitarr i tonåren, men det var liiite, och det var ju nästan 20 år sen. Sen dess har jag varit sugen på att fortsätta, och nu kom chansen. Så senaste veckan har jag spelat i stort sett varje kväll och det är fruktansvärt roligt! Med tanke på utgångsläget så har jag faktiskt imponerat lite på mig själv för ibland så flyter det nästan på… Helt underbar är den i alla fall, min svarta Fender Sonoran, och fingertopparna har redan börjat hårdna!


AJ!

Senaste helgen däremot var rätt tråkig. En rejäl förkylning flyttade in och jag har legat i soffan från fredag kväll och till måndag morgon. Hundarna har fått ha tråkigt, jag har fått ha tråkigt, ja det är ju rätt tråkigt att vara sjuk helt enkelt även om det är övergående. I lördags var det dessutom superfint väder ute och snön nästan skrek på mig – slädtur NUUUU!!!

Tyvärr så är ju sjuk och slädtur ingen bra kombination. Visst finns det många som kör långlopp å allt möjligt och är jättesjuka men ändå härdar ut, men jag har aldrig känt mig bekväm med att köra släde och vara febrig. Först för första så hade jag nog inte orkat i helgen, å för det andra så ska man ju helst vara pigg i både kropp och knopp ifall olyckan är framme och man hamnar i en nödsituation.

Just den biten kan ju fortfarande fascinera mig med slädkörningen, att det kan svänga så snabbt. Man kan lulla fram genom skogen med lugna och sansade hundar som sprungit ur sig det värsta, en riktigt liten Disney-idyll där man knappt behöver hålla i sig å kan låta tankarna vandra fritt, och vips dyker det upp vilt alldeles för nära, eller kanske en lös och arg hund utan ägare, och på en halv sekund har förutsättningarna ändrats radikalt. Från mys till puls och knivskarp skärpa.

Tyvärr hänger förkylningen kvar så det blir ingen slädkörning ikväll heller, tur att rastgården finns helt enkelt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s