Snö, snö, snö

Hujja, igår var en tung dag  känslomässigt när hela hjärtat vändes ut och i. Men det kanske är så att vägen framåt ibland innebär att man måste hålla andan och ta ett hårt slag för att komma vidare till något man kommer att må bättre av på sikt även om det är tungt just nu. Var helt slut när jag kom hem och somnade på soffan under en filt med Lillskägget vid fötterna. Men jag vet att allt kommer att bli jättebra i slutänden när alla bitar fallit på plats, hur tungt det än känns nu. Ser jag bakåt i mitt liv så är det ju rätt självklart att det är så, i stort sett alla stora förändringar har ju varit ett led i att gå mot något som blivit ännu bättre och ibland måste man ta ett steg tillbaka ur kaoset man sitter i för att kunna se klart igen. Som min kloke vän Greger brukar säga, ”The Universe tends to unfold as it should”.

Det har i alla fall snöat rejält så det kom några tårar av lättnad igår kväll när jag körde upp till huset och såg att min snälle granne plogat min uppfart och min gård med sin traktor. Han är bäst! Nu är julpyntet borta men mitt fina lilla hus är rätt gulligt ändå, speciellt nu när snön börjat göra vintern så vacker.

Mycket snö blir det också i hundgårdarna. Dagens stora syssla är att slänga lite skrot på återvinningen men sen blir det snöskottning inne i hundgårdarna, ett slitgöra eftersom det är grindar och staket ivägen åt alla håll, men jag har grundat med en lång natts sömn och en rejäl frukost så… nu tjööör ve!

Slut på jullovet!

I lördags tog Monica å jag och 8-spannet en sista slädtur uppför berget Fint ut som tusan! Men…vem är det som kör egentligen? En filmar å en tar selfies…hihi… Lätt att skämta om men sanningen är ju att mycket kan gå snett på släden å det gäller att veta vad man gör och ha huvudet med sig. En gång för ungefär 10 år sen var vi faktiskt två ivriga mushers som fotade så att vi ramlade av släden en gång. Visserligen bara med ett litet 5-spann med hundar som inte var så galna, men ändå…

Det var i alla fall riktigt fint ute på myrarna nu. Underbart fint och för en stund önskade jag förstås att jag tagit med en riktig kamera och inte bara mobilen!

På väg hem mot mitt älskade lilla hus. Hundarna å jag tackar för det trevliga och roliga besöket! Vi gjorde även en liten film, men jag har haft problem att ladda upp den så den får komma nån dag senare.

Nåja, sen dess har Giela, Noomi och jag åkt runt och bekantat oss med hundvakter och idag spenderade de sin första dag hos ett supertrevligt par med en hund till och två katter. Vi hälsade på igår och i förrgår så idag verkar allt ha gått lugnt till och hundarna hade knappt saknat mig när jag åkt. Skönt! Hoppas det fortsätter fungera bra! Dessutom har vi en superbra hundvakt till som är intresserad så det verkar som att allt löser sig på ett bra sätt. Underbart!

I övrigt har vi det rätt bra ute i huset, hundarna å jag. Giela och Noomi kan springa lösa mycket och Noomi är alltid ute och hjälper mig att skotta snö när det behövs. Gamla Giela är gullig, hon har en kort runda hon går upp längs vägen, in i skogen mot rastgården, och sen nerför slänten och fram till ytterdörren där hon väntar på att bli insläppt sen. Rundan är alltid samma men hon kommer ner på olika ställen i slänten bara. =) Visst har det varit en stor omställning och ibland känns allt stort och overkligt, men jag vet att det här är fortsättningen på en fantastisk resa och vi klarar oss rätt bra redan nu även om det förstås går upp och ner. Men det känns faktiskt rätt bra att bo själv i huset ett tag, för man vet ju faktiskt aldrig när man har chansen att göra det igen så nu gäller det ju att maximera även den resan! =)

I förrgår kväll fick vi en fantastisk slädtur uppe på berget i fullmåne och ett fantastiskt vackert landskap. Vi hittade en skoterstuga där det lyste också, med många skotrar parkerade utanför, men vi vände där och åkte ner mot älvdalen igen. Tjockt med snö på träden och underbart tyst och stilla i det blå månljuset. Magiskt helt enkelt! Vi har verkligen hamnat på en riktigt fint plats!

Nu har ett härligt jullov tagit slut (många roliga besök – tack till er alla!) och många fina vänner som hört av sig (tack till er alla!) och jobbet är tillbaka igen! Jag har ju turen att ha världens bästa jobb och världens bästa kollegor så det känns kanonbra med vardag igen! Skönt att vara ledig men riktigt kul att köra igång hjärnan igen också. Har saknat dem alla! Så…dags att sova nu men sen…så tjööör ve!

 

Snö

Igår snöade det rätt rejält med blötsnö och äntligen blev världen vit och vacker igen. Dagens slädtur gick längs Luleälven upp till Svartlå. Hundar, förare och kameralinser blev alla täckta med blötsnö och efteråt behövde nästan hela spannet hängas på tork.

image

Sen åkte vi med Noomi till Djursjukhuset för att ta bort klamren från navelbråcksoperationen, och förutom att allt gick bra och att vi fick en lång pratstund med trevliga Sanna (om slädar å vinter å sånt bra! ) så visade det sig att jag skulle få igen en hel hög med tusenlappar som vi inte behövde betala för operationen eftersom vi redan gjort samma operation i höstas. Nice! Perfekt tid för lite operationsåterbäring!

Kvällen spenderades med glass, chips och dipp istället för middag och så har jag äntligen skaffat Netflix. Kommer nog att göra sig bra här ute i skogen och det passar mig för jag kan ju aldrig passa tv-tider.

image

Årets första slädtur blev en liten upptäcksfärd på södra sidan älven

Nyårsafton avlöpte lugnt i Rågraven. När jag tog in Rossi och Silva kring 22.30 var det fortfarande alldeles tyst ute. Kring tolvslaget smällde det en stund men inte värre än att de andra hundarna kunde vara ute och sova lugnt i sina kojor. Superhärligt!

Idag tog vi årets första slädtur och för första gången styrde jag ledarhundarna ner mot älven och sen på leden mot Degerträsket. Mina hundar och Monicas verkade faktiskt minnas varandra för allt fungerade väldigt smidigt när vi satte in dem i spannet och under hela turen. Det är ju ändå ett år sen de träffades (läs: jobbade ihop, de har ju aldrig riktigt träffats) men hundar har ju bra minne.

Som vanligt satte vi de besökande hundarna längst bak och de skötte sig kanonfint. Älven var inbäddad i dimma och trots plusgrader ute var det faktiskt hyfsat fint ändå även om det inte kändes så ”midvinter” förstås.

När vi sen svängde upp mot Degerträsket var leden superfin, men brant! Många och långa uppförsbackar. Det var första gången jag körde på södra sidan älven så detta blev vår premiärutforskningsrunda! Känns riktigt lovande!


Mintu och Kaela


Sultan och Flicka, de duktiga border collisarna i wheel

En trevlig grej var att det satt skyltar längs leden med namn på rastplatser, myrar och annat. Väldigt praktiskt för en nykomling som mig! Nu vet jag att vi passerat Svanamyran, varit uppe på Kängesberget och vänt vid Tjärnanje, om jag minns rätt… =)


Jag och Monica, dagens supermushers

På väg hem igen längs Lule älv. Jag har ju gillat mitt hus hela tiden, och ju mer jag lär känna platsen runt omkring desto bättre känns det. Här tror jag att hundarna och jag kommer att uppleva många fantastiska äventyr tillsammans. Avslutar med en bild på Rotax, och Silva som gör nåt konstigt.

Idag var inte bara systemkameran med utan Monica hade även sin filmkamera. Vi klippte ihop en liten film från dagens äventyr och den hittar du i hennes blogg under:

http://tassistanshundar.wordpress.com/2015/01/01/arets-forsta-sladtur/

Nu är det hög tid att sova men första ska hundarna rastas i månljuset en sista gång för idag. Otroligt fint ute nu ikväll även om all snö på träden fallit till marken. God natt!