Nu börjar vi om

Det händer ju ibland att bloggar man följer plötsligt blir tysta. Inläggen börjar komma mer sällan och blir till slut sporadiska. När det händer så har det ju ofta en orsak och jag har själv märkt att det ofta hänger ihop med stora förändringar i livet. Nån bryter upp, förlorar någon närstående, bestämmer sig för att flytta långt eller ta något annat stort beslut som kräver mycket energi och tankar. Nu i sommar visade det sig ju att jag inte är något undantag. Bloggen har varit väldigt tyst och visst har det varit mycket jobb med flytt och fix men under ytan har även andra tankar rört sig och nu är vi i läget att hundarna å jag kommer att bo ensamma i det nya huset.

Jag tänker inte gå in på detaljer men själv mår jag bra och känner mig stark och jag tror och hoppas att den här förändringen i slutänden ska föra med sig positiva saker till alla inblandade. Riktigt var allt landar vet väl ingen ännu, men jag vet att allt kommer att lösa sig till det bästa för alla på sikt och det räcker långt. Samtidigt som jag är väldigt tacksam över åren som gått så ser jag fram emot ett nytt kapitel i livet som kommer att föra med sig helt andra upplevelser.

Så, nu när den här processen till stora delar rullat ut och det börjar vara dags att landa och sikta mot nya mål så tror jag också att bloggen kommer att bli mer levande igen. De tunga tankarna och funderingarna som åt energi börjar ligga bakom mig och dessutom är ju vintern här. Huset och hundgårdarna ligger inbäddade i ett tjockt lager vit snö och det är faktiskt riktigt vackert. Jag trivs oerhört bra i mitt lilla hus på kullen med mina hundar, och även om vi säkert kommer att stöta på problem ibland så vet jag att allt kommer att lösa sig. Jag bor i en by med fantastiskt fina grannar och så har jag en hög med hjältevänner på mitt jobb så det jag inte redan kan kommer jag att ha chans att lära mig eller få hjälp att lösa.

Fina lilla huset i vinterskrud

Silva och Mintu i rastgården

Snömonstret Noomi

Nu har äntligen släden fått sin årliga genomgång också så nu är den redo för nya äventyr! Slädsäcken skulle behöva lite lagning men det kommer, säkerheten sitter ju i släden så den är prio
ett!

Min kära släde i molekyler tidigare idag.

En mutter vid mattbromsen hade lossnat och så har jag kompletterat med brickor på undersidan av alla bultar som sitter i själva mattbromsen. Märkte nämligen att de små muttrarna kröp upp genom gummit annars och det blir ju inte bra…

En mutter som rymt upp genom skotermattan…

Efter att alla trädelar oljats in några gånger med rå linolja var det ikväll äntligen dags att knyta ihop släden igen. Knutarna ger släden lite flexibilitet och sliter inte på träet på samma sätt som t.ex. skruvar skulle göra eftersom detaljerna hela tiden rör sig lite mot varandra. Jag gjorde en gång en film om hur man knyter ihop sin släde men såg nyss att filmen inte verkar fungera längre, nåja, det är en enkel knut som är justerbar och gör att man kan justera hur hårt man vill dra. Är man lite svag (som jag) så brukar det bli lagomt att helt enkelt dra så hårt man orkar.

Även kniven ska förstås knytas på plats!

Avslutar med en kort sammanfattning om läget i övrigt. Hundhuset är nästan färdigisolerat (bara nån timmes jobb kvar) och sen kan värmen slås igång. Alla hundarna mår bra! Noomi har precis opererat sitt navelbråck igen då bråcket gick upp för några veckor sen tyvärr. Operationen gick i alla fall bra men det är förstås tråkigt att ha tratt på sig och matte blev över 8000 kr fattigare… Huga!

Å andra sidan så är det ett billigt pris för en sån underbart liten kompis och med lite tur kan vi få lite rabatt eftersom det var operation nummer två. Livet här ute i skogen hade inte varit detsamma utan Lillskägget helt enkelt! Självklart måste hon få vara med på en trattbild.

Sådär – allt på plats! Ny upphängning till bromsen, nya fräscha knutar och nybehandlat trä – let it snow! Nu börjar vi om med bloggen och så blir det en nystart för livet i övrigt också – och som vanligt väntar ju äventyret bara alldeles precis runt hörnet!