Blött och slaskigt

Dagens utlovade supersnöfall kom till rätt stor del som regn. Det blev vitare ute men också slaskigare. Jag måste ju erkänna att jag förstod Kaelas min när vi gjorde oss redo för kvällens slädtur. Hon såg ju inte helt nöjd ut med det blöta vädret och även om vi fått mer snö än områdena kring stan så var det blöt snö. Blöta tasspår och blöta pölar här och var.

Jag lyckades dessutom ta fel pannlampa med dåliga batterier så sikten var starkt begränsad. Och det upptäckte jag förstås ungefär precis när vi lämnade tomtgränsen. Med ett ivrigt spann är det inte riktigt läge att vända om och börja om utan en riktigt bra orsak, så det blev en sväng med begränsad sikt och blötsnö som flög in i ögonen och fastnade på kinderna. Det enda jag såg var egentligen att den lilla igenvuxna asfaltvägen (där vi ofta går och där vi körde vår första slädtur för i år) nu kantades av hängande björkar som bildade vackra bågar in över spåret efter att de täckts av blöt snö. Den lilla vägen fick plötsligt betydligt högre mysighetsfaktor!

Härligt att vara ute i alla fall, och jag insåg att lådan med pannlampor i hallen måste kompletteras med laddare och lite annat (som finns…någonstans i huset…men ännu inte hittat sin rätta plats i det nya). Dessutom är ett par pannlampor på vift – skulle ha haft en vallhund som kunde hämta hem dem och styra in dem i rätt låda helt enkelt för pannlampor är livsviktiga här ute. Morgon och kväll åker pannlampan på och oftast ett par svängar till också. Just nu ligger jag i bakkant och livet är en ständig jakt på hyfsade batterier och hyfsade lampor så där finns klar potential till förbättring. Det borde ju handla om att välja lampan man vill ha för just det syftet och kunna ta för givet att man har ordning på batterierna redan! =)

Jo just ja, Rossi fäller som tusan nu. Tror att det kommit efter kastreringen, många hundar verkar ju fälla en extra gång ett tag efter det ingreppet. Ljust ludd överallt! En annan förändring är att hon blivit enormt hungrig. Nu står hon och hänger bredvid de andras matskålar och väntar på att de kanske ska lämna en smula eller två, helt olikt hennes tidigare beteende, så nu har jag plötsligt flera superhungriga vargar som ibland måste påminnas om att man inte kan ha näsan alltför nära andras mat. Kaela, Rossi, Silva, ibland Rotax och Mintu… Ja det börjar spåra ur helt enkelt! *s*

Den nakna fläcken på Rossis rygg har nästan vuxit igen helt nu och jag tror allt mer på att den kom från livmoderinflammationen. Som veterinären förklarade det för mig så sitter delar av livmodern nästan uppe mot ryggen på något vis, och det var ju där hon tuggade bort sin egen päls, fast där och då förstod vi ju inte alls vad det handlade om. Först trodde jag ju inte ens att det var hon själv utan nån annan, eftersom den kala fläcken var så långt fram mot nacken. Hoppas att det var lösningen och att problemet är avklarat helt enkelt!

Nu kallar sängen efter en god kopp grönt te. Noomi verkar i alla fall vara rätt lugn. Igår kväll fick hon ett tokryck precis vid läggdags och formligen studsade runt på oss och sängen… tur för henne att hon är otroligt söt för det är svårt att göra annat än att skratta åt henne.