Ikväll är det dags för MH, det första för både Noomi och mig! Jag hade tänkt hinna sätta mig och gissa var kryssen hamnar men har inte haft tid och egentligen känns det inte så viktigt heller. Jag har ju ändå en liten känsla för vad hon kommer att göra och det ska bli kul att se hur många överraskningar det blir – säkert flera!
För er som inte känner till MH så handlar det om ett standardiserat test där man utsätter en hund för olika situationer som testar dess sociala intresse, lust att jaga/leka/kampa, reaktioner vid plötsliga ljud eller hot mm. Man får helt enkelt en beskrivning på vilka egenskaper ens hund har och även om även dagsformen förstås spelar in lite så ger det i stort en bild av vad man har ”i kopplet” och hur hunden hanterar att utsättas för viss mental press. Vi gör MH för att kunna tävla i sök senare i Noomis liv, eftersom det är ett krav, samt för att det är roligt om så många som möjligt i rasen gör MH så att man får lite bild av hur en ras ser ut mentalt.
Det sociala tror jag inte blir några problem, det jag tror hon kommer att reagera mest på är nog skramlet, överraskningen (när en overall väldigt snabbt ”flyger upp” sig från marken) och så eventuellt skotten. Hon är inte skottberörd i övrigt men höga ljud har ju en tendens ibland att sätta igång ”larmfunktionen” på en Cairn. Jag tror inte att hon kommer att bli rädd men kanske skälla ut dem? Ja det återstår att se. Oavsett hur det går så är det ju samma Noomi jag kommer hem med som jag åkte dit med.
Jag kan tycka att det ibland går lite för mycket prestige i MH och ibland hör man ju till och med om folk som förbereder sig och tränar hunden… Då har man ju missuppfattat syftet rätt grovt – ett MH är ingen tävling utan en avelsutvärdering! Visst, en väldigt rädd hund kommer inte att göra ett snyggt MH oavsett hur mycket man tränar i stort sett, men för alla hundar i gråzonen kan det säkert göra skillnad om de är vana att springa till folk i vita dräkter osv. MH känns som ett typiskt sånt ögonblick när man ska ta ett steg tillbaka och se sin hund med objektiva ögon för en stund, samtidigt som man som man måste ha kvar känslorna som man kom dit med – oavsett hur det går är det ju samma älskade hund som får följa med hem!
Tyvärr är det inte så värst många Cairn som gör MH men de finns och det ska bli kul sen att kunna jämföra lite. Jag har sett några diagram tidigare å de flesta Cairn jag hört som gjort MH verkar ha haft skitskoj! Ungefär så tror jag att Noomi kommer att reagera också – kul som tusan!