Fredagssök med gänget

Fredagkvällar blir ofta hundträningskvällar för oss av nån orsak. Nu var vi tre tappra superbrudar ute i sökskogen igen med varsin supersökhund och det blev många skratt och tokigheter som vanligt. Nu har vi utvecklad figuranternas stil från ”ligg i fosterställning” till ”spread your legs” när SuperBängla söker av skogen, SuperIsa jobbade självständigt å fint och SuperNoomi fick jobba sig riktigt trött, å sen jobba lite till. Så himla kul att se alla tre utvecklas!

Noomi fick ett gäng rätt korta skick med lina för att kunna minimera risken för egna äventyr med rullen i munnen (vilket hände förrförra gången). Vi körde med både skick+lösrulle och påvis på varje figurant och fortsatte köra en stund efter att hon börjat bli riktigt trött. Vi har fortfarande lite problem med att hon gärna vill titta till figgen på andra sidan (dvs. den vi nyss lämnade) men det blir allt bättre. Hon har trots allt bara haft figuranter på båda sidorna stigen ett par gånger ännu. Några lite krokiga skick men flera raka och fina. Redan nu blir jag imponerad av henne rätt ofta – med tanke på hur långt ner hon har huvudet kan hon omöjligt se nåt av vissa figuranter men söker ändå ut jättefint oftast och lokaliserar dem med näsan. Tänk vilken fantastiskt grej den där lilla nosen är!

Lite civil olydnad i skogen får vi se ibland också, men med linan på plats så är det ju ingen större fara. Mycket lättare att styra med den, hindra fel beteenden och slippa lägga onödig tid på dem, å så snabbt en ny chans att göra rätt. Allt som allt är jag nöjd med kvällens träning, vi fick styra upp lite sånt som strulat och lilltjejen jobbade på tappert även efter att hon började vara trött. Fin hantering av rullarna och inte sååå många försök till civil olydnad (typ – ta rullen och bara rusa förbi). Nja, misstag och missar här och var men i grunden är jag nöjd – attityden och kämpaglöden är rolig att se och jag skrattar ofta åt hennes framfart i skogen. Det är svårt att inte göra det när lillskägget flyger genom skogen på uppdrag!

Jag filmade hela Noomis sökpass, 4 skick på var sida om jag räknat rätt (och så lite missar) och försökte lägga in kommentarer så att även de som inte är bekanta med personsök ska kunna förstå lite av det som händer. Tanken på sikt är alltså att jag ska gå på en ”stig” som går mitt igenom ett område som ska sökas av och så ska jag skicka Noomi åt ett av hållen (och sen det andra, så att hon zick-zackar över området) och hon ska på egen nos söka efter en gömd person. När hon hittar nån ska hon greppa den röda sökrullen som sen ska hänga i hennes halsband (nu får hon den av figuranterna) och komma till mig på stigen för att visa att hon hittat nån. Jag kopplar henne då och ber henne ”visa” figuranten, alltså leda mig till den hon hittat. När vi tävlar så kommer det bara att finnas två figuranter i rutan. Nu när vi tränar får hon än så länge hitta samma person flera gånger. På tävling behöver hon alltså även kunna söka ut flera skicka på rad utan att hitta nån, och ändå fortsätta jobba lika fokuserat, men det ska vi införa lite senare. Först ska hon kunna springa rakare och lagom långt ut.

Kul och nyttigt att se på film – jag tänker att jag skulle våga vara ganska mycket tystare utan att påverka henne negativt och att det snart är dags att börja ändra lite på rutinerna ute hos figgarna. Man måste ju inte hångla med varje figurant – att bara hitta dem räcker ju!

Eftersom vi pausade för att skratta så ofta tog söket rätt lång tid, och sen var det ju dags att spåra med huskisarna! Sambon fixade middag hemma med älgkött, kantareller, potatis och lingonsylt från Blaiken (tack mamma och pappa!) så jag skyndade mig som tusan! På 40 minuter hade 7 hundar fått spåra! Som ni förstår blev det ett minispår på kanske 150 meter med typ 4 rejäla vinklar och nån mjuk sväng men huskisarna verkade inte misstycka ändå.

Idag är det Hundens Dag och jag ska leka fotograf när Brukshundklubben har ett event på Kvarnängen med lite uppvisningar och liknande. Hoppas det inte blir så blött som SMHI lovat bara… kom och kika!