Idag skulle Gakkon ha fyllt 10 år om hon levt. =( Istället blev hon inte ens 7. Igår flyttade jag över lite gamla inlägg från förra bloggen och jag började från början, maj 2008. Då skrev jag inte så ofta och inte så ingående. Det var bara 2 månader före Jacki gick bort, och precis under den tiden flyttade Silva in. Jag har inte skrivit speciellt ingående om när Jacki fick somna in, idiotveterinären (jo faktiskt!!!) som vi stötte på den dagen och hur tungt det var. Ändå kom en massa minnen tillbaka bara av att läsa de sporadiska inläggen och se bilderna. Gakkon såg pigg och stark ut, och lilla Jacki var gammal och lite virrig men väldigt söt.
Noomi påminner mig mer och mer om Jacki även om de är två helt olika individer förstås. Noomi är socialare och ”mer hund” och har lite andra intressen, men grundkänslan av Cairnkärlek är ändå där.
När Noomi var yngre så var hon alltid på väg nånstans, hade alltid ett projekt på G. Hon gosade lite ibland men tyckte ofta att det var lite onödigt och om man ville gosa när hon var ute på uppdrag såg hon nästan förnärmad ut – JAG ÄR UPPTAGEN!!! Nu ligger hon jättegärna och gosar, hämtar ett ben och lägger sig nära för att tugga och sover gärna under täcket med huvudet på min arm en stund på kvällen. Så himla mysigt!
Sen jag började med färskfoder i frusna block har jag fått träna upp mina yxkunskaper och förutom att yxan snart faller i bitar så är jag rätt stolt över precisionen! Jag brukar hugga upp två block i taget till portionsbitar för hela gänget å sen tina en bit morgon å kväll bara.
Vi passade också på att mysa lite i hundgårdarna. Det börjar vara riktigt härligt att sitta ute nu. Bara fem plusgrader men torrt och soligt. Kaela löper och bor nu med Silva i den minsta hundgården. Kaela själv verkar mest förtjust i Nalle men han är inte intresserad direkt. Rotax däremot tycker att hon är jättesöt.
Mintu was here!
Mys med Nalle och Rotax, killarna som inte alls gillade varandra en gång i tiden
Kastrerade grabbar som ändå uppvaktar Kaela när chansen ges
Rotax ville helst imponera på Kaela men då blev Silva lite sur – LEK MED MIG DÅ!!! Hon har ju aldrig gillat att vara ”utanför” utan ville också vara med på ett hörn. =)
Två andra hundar som aldrig förstått varandra är ju Rossi och Kaela. Rossi är lite fundersam nu när Kaela löper och som synes inte helt avslappnad. Å andra sidan har de varit smått spända kring varandra i 4-5 år nu utan att det blivit varken värre eller bättre än så. De bor inte tillsammans och måste ju inte älska varandra. Att de accepterar varandra räcker långt och fungerar bra i vardagen. Dock tycker jag ändå att bilden nedanför t.ex. är intressant att studera. Rossi ser inte helt avslappnad ut, å inte Kaela heller.
Nu laddar vi för sökträning och spår ute i skogen. Kanske lite lydnad också…. Ikväll kommer mamma och pappa och vi ska titta till huset i Rågraven en snabbsväng med lite ved som de har med sig på släpet. De gamla ägarna var jättesnälla och lät oss lämna den där (istället för att först köra den till Vittjärv) även om inte alla papper mm är riktigt klara kring köpet ännu.
Igår kväll åkte jag förresten upp till byns majbrasa och fick träffa en massa trevliga människor. Jag minns faktiskt rätt många namn, släktskap och var folk bor… ganska många i alla fall! Det var jättekul att få chans att träffa alla men jag var lite nervös ändå, gillar inte att åka ifrån hundarna en sån här kväll. Normalt sett firar jaga aldrig Valborgsmässoafton (för hundarnas skull) men detta var ju lite speciellt. Allt verkade lugnt när jag kom hem men Rossi var lite fladdrig och jag förstod att hon hört nån smällare. Senare på kvällen sköts det ännu mer! Ska bli skönt att flytta ut i skogen. Jag gissar att det är betydligt lugnare på smällarfronten där. Dags att dra på skogskläderna!
Nukutvi huskies, hundar & hästar 