Sista halvan av påskhelgen

Sista halvan av påskhelgen i Blaiken var riktigt lugn och skön. Hyfsat väder och lite mer slädkörning blev det. I söndags åkte vi ut på sjön och körde lite kors och tvärs. Isen var bitvis rätt mörk och där var lite blött, men än så länge är den nog rätt tjock. Däremot började det bli lite blött ovanpå. Riktigt vackert med marmoreringen i isen och den vackra himlen. För ordningens skull blev det en liten film!

Vi passade även på att fota lita när vi stannade för att grilla och för min del blev det mest vidvinkel… därav de böjda träden!

Huskisarna, skotrarna och släden fick stanna nere på iskanten. Silva tyckte att det var jättejobbigt och envisades med att stå uppe bland stenarna och se olycklig ut. Först tänkte jag att hon bara dummade sig, men sen kom jag på att hon säkert tyckte att isen kändes osäker. Detta är ju uppe på landisen så det är inget vatten under utan bara tomrum. Silva gillar ju inte riktigt broar eller annat som inte innebär fast mark ytan hon går på. Även rejäla bilbroar av betong kan hon reagera på! Hon går över – men hon kontrollerar lite extra och stannar inte längre än nödvändigt – å detta var nog som en slags bro för henne. Trots att jag lagt ut hö som liggplats.

Vi fotade även lite andra djur, t.ex. en bofink och en koltrast!

Sen passerade en grupp renar nere på isen och de är så himla söta. Har man tur kan man se renrajder över denna sjö när renarna flyttas upp mot fjället igen, men det händer inte varje år. Och dessutom måste man ju ha turen att titta åt rätt håll just då… Nu var det bara ett mindre gäng på vandring.


Skoteråkare närmar sig – dags att spana!

Förutom att helgen inneburit ledighet och vila, samt spännande tankar på det där som jag inte riktigt kan berätta ännu men hoppas få besked om denna vecka, så var det ju även precis 3 år sen Gakkon lämnade oss igår. Älskade långnosen som hade fyllt 10 år i början av maj, om hon hade fått leva. Tänk så snabbt 3 år går. Jag tänker ibland att jag så gärna skulle ha sett henne och Noomi tillsammans. Jag tror faktiskt att de hade kunnat vara lite av ett radarpar, lika envisa och lika skojiga och påhittiga, om än på helt olika sätt. Vi saknar dig Långnos!

Nu är vi hemma i Vittjärv igen och OJ vad det har töat här! Absolut inget slädföre kvar i byn i alla fall, och nästan ingen snö kvar på tomten. Rätt skönt att det går snabbt när det ändå börjar dra igång. Släden får åka raka vägen in i garaget när jag plockar ner den från bilen. Hundgårdarna var bitvis lite blöta men det torkar snart och till helgen blir det städning av gammal halm och annat. Nu är gallret full höjd igen också… när snön packats som mest så såg jag ju ut över kanten med mina ynka 165cm. Nu måste jag istället sträcka upp armen för att nå dit. Både rätt å fel för snö vill vi ju ha… men… jag tror faktiskt att det här kan bli en riktigt spännande och rolig sommar också. Avslutar med en bild från hundgårdarna här hemma nu ikväll. Hejdå vinter helt klart! Å som vanligt säger jag det med blandade känslor!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s