Nu har vi anmält oss till MH!

Nu har jag anmält Noomi till MH i maj, men jag vågar inte riktigt hoppas att vi kommer med. Noomi är ju inte av bruksras och även om vi har tänkt sikta mot spår eller sök som bruksgren på sikt så har vi ju inget kvitto på betald tävling att visa upp nu eftersom vi inte alls hunnit så långt i träningen ännu. Det blir lite av ett moment 22 alltså!

Det blir nog så att vi anmäler oss till tävling i höst för då har vi ju hela sommaren på oss att träna och i stort sett alla delar i lydnaden har vi ju redan hyfsat bra grund på. Vi ska fundera ett par dagar till. Tanken var ju att köra igång med nån bruksgren men kanske inte hårdträna just denna sommar eftersom vi har lydnaden och agilityn också.

Dagens slädtur gick till stor del ut på att jag skulle hitta den försvunna sockan men den var ingenstans! Hundarna kändes lite sega men så snart vi passerade kurvan där vi svängde av igår, och i onsdags, så ökade de farten. De tyckte nog helt enkelt att det var lite trist att springa samma sväng igen och blev glada när vi gjorde något ”nytt” igen.

Vädret var smått mulet men inte så vanvettigt varmt eller blåsigt i alla fall. Dagens grillplaner lade vi på hyllan eftersom både sambon och jag var rätt nöjda från igår och hade mycket vi ville hinna med. Alltså blev det längre körning istället för hundarna eftersom de inte behövde släpa runt på en massa ved och fikautrustning.

Socken då? Jo på vägen hem råkade jag se den hänga i en liten björk. Nån vänlig själ hade hängt upp den. Inte konstigt att jag inte såg den på marken (jag mindes ju bara på ett ungefär längs vilken sträcka vi tappat den) och att hundarna aldrig markerade att de hittade den heller.

Nu är alla sockar inräknade och hemma igen! =) Efter slädturen och en middag gick Noomi, Giela och jag en långpromenad här i byn. Giela verkade pigg och fräsch i kroppen trots att hon tokrusade en del igår och Noomi racade runt så att jag fick hålla andan ibland som vanligt. Hon har en förmåga att kasta sig ut från plogvallarna i full fart och högfartslanda på asfalten innan hon rusar vidare… det ser smidigt och kontrollerat ut men det känns ändå i hjärtegropen varje gång hon gör det!

Noomi och jag har hunnit träna lite lydnad också. Med en långpromenad färsk i baggaget blev lilltjejen faktiskt lite trött efter kanske en halvtimme men det är ju inte så konstigt. Vi försökte få med lite film från de flesta momenten vi kör nu. Vissa saker kändes rätt bra idag, t.ex. fick vi till flera rätt fina apporter både enligt LK1 och högre klasser. Att sitta och hålla jobbar vi med men det har lossnat lite och nu klarar hon att sitta, inte tugga och hålla, i nån sekund ibland. Därifrån blir det inte så svårt att öka tiden sen.

Fria följet däremot var smått katastrofalt och jag fick påminna mig själv om att inte titta på henne för mycket för det stör hennes position. Fortfarande känns det lite som att Noomi inte till 100% förstått riktigt vad meningen är. Hennes attityd är jättefin MEN hon missar här och var och vi måste nog jobba mer med precision och förståelse för momentet. Just precisionen kommer ju liksom tillbaka i väldigt många andra moment också.

Väldigt nyttigt att filma sig själv för jag märkte att hon går alldeles för långt fram och att jag rör mig väldigt otydligt. Funderar på att köpa några stora speglar och ställa upp mot väggen kanske? Att träna en liten hund är inte helt enkelt när man vill veta att man belönar precision UTAN att titta på hunden. Lite film från några av kvällens höjdpunkter eller lågpunkter…

Förresten, hur många klickers behöver man egentligen? Om det inte gömmer sig fler nånstans så tror jag att detta är alla jag har. Favoriten är den gulgröna längst till vänster (byggt ihop två delar). Den har ett distinkt ljud, är enkel att ha kring handleden och man riskerar inte att råka trycka på den (som jag ofta råkar göra med de som har utstående knapp).