Ännu en solig dag + min ”nya” Kaela!

Jag kunde nästan inte tro att det var sant, men hundarna och jag fick ett par fina timmar på hyfsat körbara spår i SOL idag! Underbart! Noomi och Giela fick stanna hemma och så körde vi och myste och struntade i att kolla på klockan eller tänka på annat än här och nu. Härligt! Canon 7Dn och fjärrutlösaren fick följa med och i det varma vädret passade det bra att hundarna fick micropausa medan jag ställde iordning kameran.

Spetsade öron – renvittring måntro? Några renar såg vi inte alls idag, men vittring hade vi ett par gånger.  ”Spökrenarna” fortsätter att gäcka oss!

Lederna var hyfsat fina att köra, men sen hamnade vi på ett litet spår som snart gick upp i rök, och där fick hundarna kämpa lite när de pulsade i den mjuka snön. Mintu och Kaela höll hela tiden fokus framåt, de visste ju förstås vart vi skulle och försökte bara hitta bästa möjliga spår.

Kaela har för övrigt utvecklats enormt denna vinter. Två stora saker är skillnaden. För det första är hon inte alls lika ”vanestyrd” längre utan kan välja spår lite mer fritt. För det andra så lyssnar hon mycket bättre och fastnar in längre i ”jag trodde att jag hörde vänster så då kan jag bara tänka vänster närmaste 10 minuterna även om matte försöker säga höger”. Ibland svänger hon nu snabbare än Mintu och helt på egen tass, och på såna ställen där hon tidigare var väldigt styrd av ”vanans makt” tänker hon nu fritt.

Det enda jag kan tro är att hon kan tänka ”bättre” för att hennes rygg och nacke inte längre gör ont. Smärtan som funnits där har säkert legat och blockerat på något vis. Hon är ju snart 6 år så det är knappast så att träning eller mognad att göra. Det är i alla fall jättekul att se henne blomma ut mentalt och ”envisheten” är nästan bortblåst.

När jag tänker efter så var ju även Gakkon väldigt envis i led ibland. Hon var ju enormt envis dygnet runt, som en del i sin personlighet, men i efterhand kan man ju undra om delar av hennes envishet när hon jobbade hade med hennes ryggsmärta att göra? Hon hade ju säkert ont i ryggen långt innan vi själva märkte det. Å andra sidan kändes Gakkons envishet mer målinriktad – ”JAG VILL DITÅT” – medan Kaela har känts mer som att hon fastnat i en tanke och bara inte kunnat släppa den liksom.


Mintu och Kaela


Silva och Rotax

Sista biten hem fick Rossi åka släde. Hon såg lite trött och seg ut och jag gissar att det är skendräktighet som påverkar henne. Hon såg i alla fall väldigt nöjd ut i släden och satt där så fint. Det mysiga med att ha en hund i släden är ju att man kan gosa lite medan man kör också!

Sockersnön skavde lite på Rotax trampdynor så han fick på sig två sockar längs vägen. Första sockarna vi använder denna säsong? Allt har verkligen varit lite konstigt. När vi kom hem efter ett par timmar var hundarna så himla nöjda och glada och gosiga, och medan jag packade undan så gick Rotax in i en koja och somnade, med sele och sockar på sig. =)


Trött kille

Jag fick väcka honom för att ta av selen, halsbandet och sockarna. När han väl vaknat igen ville han förstås gärna gosa. Alla mina hundar älskar att gosa och kramas och mysa, och Rotax är inget undantag!


Kaela, Nalle och Mintu – sambos!

När jag plockade undan utrustningen skar jag mig på en bit vajer som sitter just bakom ledarhundarna. Ett par små trådar hade lossnat och pekade ut! Jag är jättenoga med att inte ha vassa grejor där hundarna bor eller i dragutrustningen, så denna byter vi ut direkt. Som tur var har jag en extra från höstlinorna. Den är knappast försvagad så att den riskerar att gå av, men vassar grejor som sticker ut ska man inte ha nära hundarna. Linor, speciellt mittlinan, ska man vara riktigt noga med och hellre byte en gång för mycket än en gång för lite.

Efter slädturen fick Giela och Noomi en långpromenad i flexi och förutom att äta lite hästbajs och titta på passerande hästar och hundar skuttade de runt i snön och mådde gott. Efter att ha stått i supervarma slädskorna några timmar kändes Lundhagskängorna riktigt lätta och nätta. =)

Nu lägger vi vinterns första dubbelsoliga helg bakom oss och laddar för en ny arbetsvecka. Hundarnas matfrys står nu på avfrostning för imorgon kommer jag äntligen hem med 130kg Pondus färskfoder och 60kg Tello torrfoder. Äntligen är Pondus igång med sin fodertillverkning igen! Att främst bara ge torrfoder och köra nu i vinter har ju fungerat, men det känns som att hundarna är snäppet segare än vanligt på nåt vis. Nu har det ju råkat sammanfalla med en rätt katastrofal vintersäsong, men nästa år hoppas vi ha både rejäl vinter och pigga hundar med rätt käk!

 

Efter regn kommer solsken

För att backa tiden lite så blev det laserbehandlingar i Råneå i fredags som vanligt, men Annelie på snowdogs hade en jäktig kväll så vi bestämde oss för att prova ut selar till Rotax och Nalle vid ett senare tillfälle. Däremot ordnade Kaela lite kaos när vi var i Råneå. Hon måste ha blivit tvärdålig i magen för när vi kom in så satte hon sig och bajsade framför disken! Det är ju inget hon gör inomhus normalt sett, stackars lilla Koalan!

Igår hade jag inga stora planer alls. Smhi hade lovar regn halva lördagen och en massa plusgrader så jag trodde nog inte ens att det skulle gå att köra. Så himla galet att det ska vara så redan nu i början av mars!

Vaknade 06.45 och när jag tittade ut var det sol från en klarblå himmel som mötte mig! Skyndade ut för att mata hundarna och insåg rätt snabbt att det kanske faktiskt skulle gå att åka ut, för under natten hade spåren nästa frusit trots minimalt med minusgrader. Vi slängde ut en snabb förfrågan och fick napp från vår lydnadsträningskompis Linnea som ville ut och skida och grilla lite. Kul! Sambon var tyvärr tvungen att jobba… =/

När jag selade ut hundarna råkade Nalle hoppa upp med tassarna och köra in ena tassen rakt in i mitt högre öga! Skitskumt! Ingen av mina hundar brukar ju hoppa ända upp i ansiktet på det sättet, men här träffade han rätt på en gång. Konstigt nog gjorde det inte speciellt ont. Det räckte att blunda ett bra tag så kändes det bättre, trots att hela tassen verkade ha gnidits runt innanför ögonlocket.

Släden blev alltså rejält fullpackad med ved, fika, liggunderlag, hö till hundarna och lite tuggrejor till dem. Man hade behövt en Harry Potter-version med oändligt med utrymme!


Giela och Noomi börjar vara vana slädåkare nu – Noomi är alltid superivrig!

Solen var faktiskt framme och visst var det varmt, men spåren var ändå farbara. Inne i skogen ser man däremot att det töat väldigt mycket på många ställen. En del av södersluttningarna är snart bara. I spåret börjar det sticka upp lite stenar och stubbar. Ja vi ligger liksom en månad i förtid vädermässigt sett!

Linnea anslöt längs vägen och så slog vi läger längst bort på en stor myr och där var det nog kring en halvmeter snö! Fortfarande soligt! Ögonen var inte vana och det bländade ju! Väldigt länge sen vi lyckades vara lediga i soligt väder senast!

Hundarna fick hö att ligga på och älghudsbitar att tugga på. De såg ut att njuta av solen de med och låg mest och kisade. Linnea å jag fikade och surrade, härligt med en riktig vårvinterdag till slut!

Sambon behövde inte jobba så länge så när Linnea var tvungen att åka hem kom Lars på sin skoter. Perfekt! När Linnea skidade iväg så tyckte Noomi att hon ville följa med ut på äventyr, inte bara en utan två gånger! Lars fick ta skotern och hämta henne till slut för öronen var tydligen fulla av bomull…. *hrmf*


Eyes on the target!

Noomi lyckades för övrigt stjäla sista fyra bitarna av min falukorv men jag hann få fast henne och gräva ut dem från hennes mun/hals… snabb liten tjuv! Jag fick tillbaka allt, MEN den kändes inte riktigt så kul att grilla halväten och slemmig korv så nån sista grillad korv fick jag inte… =/


Giela grävde en grop snett bakom släden och sov så gott. =)

Ögat ja, när vi tog en bild så fick jag ju själv se hur det såg ut! Fortfarande inte ont utan bara aningen ömt kanske, men rött! Så går det när man stoppar in en Nalletass i ögat!


Dags att åka hem igen!

På väg hem mötte vi en skoter med en hund i flexikoppel bredvid. Då gick det sådär inte riktigt halvbra. Föret var så pass mjukt att jag inte vågade ankra och gå fram riktigt, så jag försökte vinka till sambon eftersom vi ändå var två, men vi missförstod varandra och istället körde skotern med älghunden förbi. Spannet vek ut åt sidan men nådde aldrig fram till hunden, dock stod de som ett U över spåret när han kommit förbi… hmm… inte riktigt snyggt…

Det hade blivit mjukare under dagen och spåren täcktes av 4-5cm sockersnö på vägen hem. Sen kom vi till skoterbron nära byn och den var nästan naken. Den har inte varit helt täckt av snö och fri från hål på hela vintern! Nu får man verkligen smyga över den…

Mintu är ju lite långsammare än de andra även i vissa tempobyten och nu när han och Kaela går utan nacklina råkar han ibland trampa över draglinan. Lillkillen är dock duktig på att trassla ut sig själv. För Kaelas nacke är det nog ändå skönt att inte ha nån belastning på halsen.

Det kändes i alla fall skönt att få sitta och elda ute i solen, i alla fall en gång denna säsong, och dessutom med hela familjen! På vägen hem hade ån töat lite till men det var ändå inga bekymmer att köra.


Lite mys i kojorna efter avslutat arbete.

Nu verkar det faktiskt vara lite soligt även idag (söndag) och spåret har blivit hårdare under natten trots att det knappast varit minusgrader. Otrooligt! I övrigt ser det ut att mest vara plusgrader dygnet runt framöver… kan det vara så jäkla illa att säsongen tar slut redan i mitten av mars i år? Nånstans har jag i alla fall rent mentalt börjat planera lite inför sommarens aktiviteter, börjat tänka lite på hur Noomis agilityträning ska förberedas och så börjar vi snart titta efter passande spårmarker till huskisarna. Galet.