Tokigheternas kväll

Vädret fortsätter att vara eländigt. Kring noll har det varit i en månad nu och det ska fortsätta en vecka till. Har aldrig varit så kallt som -10 grader under hela februari om jag minns rätt, kanske nån enstaka natt med -7, annars +/- 3 grader typ. Blä! Vattenpölar på tomten och slask på vägarna! Vi ska egentligen inte klaga, vi har kunnat köra nästan hela vintern och kan köra ett tag till, men vissa isar verkar ha blivit riktigt blöta och även osäkra, så våra körvägar känns nu lite begränsade. Lilla ån ser i alla fall helt OK ut än så länge så den kan vi använda – alltså dags för slädtur igen!


Noomi – Queen of the hundgård!

Blött på ån men inte värre än att vi kunde köra vid sidan av så vi ska inte alls klaga. Alla hundar var pigga och sugna och nog var det skönt att hinna ut i ljuset trots att jag jobbar hela dagen. Det blir ljusare hela tiden!


Ivrig Noomi

Giela och Noomi sprang stor del av turen. Vi körde nog ca 16km vilket kändes lagomt som kvällstur. Skogen var full av färska renspår, renbajs, nygrävda gropar, men renarna själva lyste med sin frånvaro. Riktiga sneaky-renar! Giela fick springa i flexit för hon var lite tantvimsig och hade väldigt bråttom i spåret, även innan vi började se renspår.

När det började vankas renar så fick även Noomi åka släde, men renarna kom ju aldrig. Bara spår och bajs. Jag spanade med pannlampan åt alla håll för Giela skrek sitt ”renar är nära”-skrik ett par gånger och då brukar det finnas något i närheten.


Visst är Gielas skugga söt! =)

När vi nästan var hemma fick hundarna plötsligt bråttom och där var renarna! Jag såg ögonen blänka längst bort på ett hygge och Noomi skuttade en bit fram och var nyfiken men eftersom vi stod kvar (jag och sju skrikande huskies) så vågade hon inte långt. Däremot hade hon svåååårt att lyssna på inkallningen med de spännande renarna nånstans framför. Hon höll sig kring ledarhundarna men hade inte tid att komma bak till mig, trots att vi tränat extra på att det är positivt och ger belöning,  och inte bara betyder att man blir fast i släden igen.

Till slut fick jag ner henne i släden och vi kunde fortsätta. Renarna hade följt vårt spår i några hundra meter och hundarna fick bråttom bråttom. Renarna var ju redan långt borta, men spåren var roliga och Noomi skällde och skrek i släden. ”Spring fortare kompisar – fortare!”

När vi kom hem vände vi inte in mot hundgårdarna utan körde runt huset istället. Hundarna vet vad det betyder – alla får komma in! De samlas snabbt på bron och väntar vid dörren med extra glada svansar.

Sen hände allt tokigt på en gång. Här tänkte jag ta en bild på hundspannet som var på väg in, men samtidigt så slank Noomi ut (som även fastnade på bild). Hon rusade bak till hundgårdarna och ett stort märgben som hon spanat in tidigare. Samtidigt skyndade jag mig att lasta in alla huskies i huset och stänga dörren. Sen hämtade jag ett annat ben och lyckades övertyga Noomi om att ett byte var en vinst även för henne. En mallig terrier som stulit en skatt kan ju annars orsaka visst huvudbry på öppna ytor…

Efter kanske 3 minuter kom Noomi och jag in igen och då hände nästa tokiga grej – i hundrummet hittade jag Silva med en stor bit kött som hon tuggade frenetiskt på! Plastpåsen runt var märkt ”älgskalv revben” och jag tänkte först att sambon tagit upp köttet för tining, men det luktade ju…bläää! Ruttet typ! Som tur var hade ingen annan blandat sig i hennes skatt utan de andra sex tittade bara nyfiket.

Först fattade jag ingenting, men Silva fick tillbaka köttet för människomat var det inte längre. Sen slog det mig att jag tappat lite frysvaror när jag packat i frysskåpet (som står i det rummet) i söndags. Några saker ramlade på golvet så jag fick plocka upp dem. Denna köttbit måste ju ha glidit in under skåpet eller nåt sånt men varken Giela eller Noomi hade hittat den. Å andra sidan är jag inte förvånad, Silva är alltid i framkant när det gäller nya upptäckter.


Blä för mig – mums för Silva!

Hela gänget fick tuggben och så klämde vi in lite kloklippning för samtliga jyckar. Vips så var kvällen slut och det var dags att sova för hela familjen, men vi hann i alla fall med båda roligheter, tokigheter och nyttigheter! Imorgon kväll blir det promenad på stan med Veronica och Flinga efter att de varit borta på semester. Vi har massvis med prat att ta igen så det blir nog en härlig sväng!