Vi rusar fram under stjärnorna

Vi rusar fram under stjärnorna, mina vänner och jag. Vi har färdats här så många gånger tidigare. Hundratals. Men var gång har landskapet förändrats en aning, och nu är träden nakna efter den långa blidan men kylan som kommit under kvällen får snökristallerna under medarna att knastra. Den kalla luften ger ny fart i hundarnas ben och jag tror att de tänker – Vi går ut på jakt – där de rusar fram genom kvällen.

Ovan oss gnistrar stjärnhimlen och jag släcker pannlampan. Låter hundarna rusa fram i mörkret för de kan alla spår och känner var stig. De behöver inte mig för att hitta vägen.