Säsongens första fikatur

Äntligen dags för en liten fikatur med sällskap. Grått ute och kring nollgradigt men riktigt härligt ändå. Eftersom den här vintern har varit så konstigt så är det faktiskt första gången i år vi tar med nåt att äta. Släden packades med ved och lite utrustning och så gjorde jag plats för Noomi och Giela längst bak förstås. Noomi var jättetaggad och hade bråttom ut på spåren (finns en film på vår Instagram till höger som jag inte fick in här)

Silva och Rotax

Giela sprang i flexit en bit och verkade glad över det.

Släden var tungt lastad och spåren rätt dåliga, men vi hade sikte på en rastplats som bara ligger ca 2 timmar bort (med långsam fart) så det kändes rätt lagomt. Här passerar vi Buddbyträsket!

Rossi slåss med en tvångstanke efter att ha sett ett roligt vasstrå sticka upp ur snön

Vi hittade ett fint och ledigt vindskydd vid Råtjärnarna och fick sällskap av Emma och Erik som om på skoter från Smedsbyn. För första gången körde ingen av oss vilse och alla skotrar fungerade också! Noomi rusade runt och tittade på roliga saker, kollade till huskisarna och försökte hitta något att äta. Måste säga att hon ändå var duktig på att inte stjäla nånting och hela tiden hålla sig nära utan att vi behövde påminna henne.

Huskisarna fick testa sina nya liggunderlag, eftersom det är mycket lättare att ta med än en massa halm/hö. Inte en tass hamnade på liggunderlagen så det var nog ingen hit… =/

Korv, hamburgare, bacon… hungern var snabbt botad.

Söta lilla Rossi hittade Nalles plats i släden och sov så gott

Sen fick Nalle tillbaka sin plats och Rossi låg lös längst bak i släden istället med bara öronen synliga

Rotax och Silva tycker att det är värdelöst att vila. Istället ska man vara aktiv och gärna strimla träd.

Giela somnade inne i vindskyddet till slut som vanligt, och vi fick väcka henne när det var dags att åka. Hon hade inte bråttom nånstans! Rotax hade desto mer bråttom och tuggade av sin nacklina i starten. =/ Som synes på bilden nedanför fick han springa hem utan, men det gick ju bra det också även om han ville dra åt vänster ibland.

Vi passerade Vittjärvsträsket igen ungefär åtta timmar efter att vi åkt hemifrån, mätta och glada. Noomi såg faktiskt lite trött ut i släden, men direkt vi kom hem började hon söka tuggben och skutta omkring och så lyckades hon välta ut ungefär en liter saft över soffan, Lars och mig. Efter den lilla bragden somnade hon gott och sov som en liten stock. =) Nu ska jag sova jag med… blir riktigt skönt att lägga sig i renbäddad säng efter en dusch för att ta bort lukten av eld.