En ny utmaning för Noomi!

I onsdags kväll åkte Noomi och jag med min kollega Gunilla och hennes häftiga Bouvier Annie till Luleå och Forma Hundcenter (rätt namn?) för lite öppen träning. En mysig liten lokal med många hundar och ägare men bra stämning och riktigt trevligt. Blir helt klart ett ställe vi återkommer till!


Noomi Lillskägg

Eftersom lokalen var liten var det oftast tränande hundar bara en meter ifrån och det kändes som riktigt bra träning för Noomi. Hon skötte sig faktiskt jättefint och brydde sig ytterst lite om de andra, speciellt med tanke på att det var helt nytt ställe och helt nya hundar. Vi körde lite positioner, ställande och läggande under gång, enkla stadgaövningar, aningen mer ”basic” än i vanliga lokalen men detaljerna fungerade bra och attityden var fin. Sen introducerade vi hopphindet för första gången (vilket fungerade bra direkt, hon kan ju alla grunddelarna sen tidigare fast med andra typer av hopphinder) och introducerade rutan genom att bara bygga värde för att gå in i den.

Vi var där i lite mindre än två timmar och tränade nästan hela tiden med bara några korta pauser. Så ”ska” man ju inte göra, men Noomi har känts så fin och pigg nu och jag ville testa lite för att se om och när hon skulle bli trött. Nu verkade lillterriern ha kört igång terrierenvisheten för hon var pigg och alert hela tiden och började aldrig vimsa eller verka seg. Kändes som ett riktigt fint formbesked att hon orkade så länge utan att tappa sugen alls. Så länge det fanns godis att få så var Noomi beredd att jobba. Än så länge kommer ju belöningarna ofta, ofta och det underlättar förstås rejält men det var ändå härligt att hon blivit så uthållig!


Stora fina Annie, ”storskägg”

För nån dag sen kom fjärren till min EOS7D och tyvärr kunde jag ju bara testa den i mörker, men hellre mörker än inte alls! Det fungerar fint och jag längtar såååå efter att få använda den i dagsljus och strålande solsken för att fånga glada ivriga hundansikten framifrån! Den ska ha en räckvidd på 80 meter och kan användas i flera olika lägen beroende på hur man vill använda kameran.

Vi var på spåren i nästan tre timmar igår kväll, tungt och blött och varmt för hundarna, så farten var låg men det passade Giela och Noomi bra. Först fick de åka släden tills vi lokaliserat renhjorden och passerat den. Mintu och Kaela i led ”som vanligt” nu för tiden.

Noomi är absolut inte som snyggast när hon åker släde och är ivrig – ögonen blir nästan runda av allt roligt hon tittar på! =) Sen fick hon och Giela äntligen hoppa ut, Giela i långa flexikopplet eftersom jag inte var helt säker på om alla renar verkligen var bakom oss… och Noomi lös med reflexväst och orange lampa.


Matte jag kommer bak och tittar till dig!


Noomi kryssar mellan huskytassarna

I den långa, långa, lååånga uppförsbacken fick Mintu och Kaela ett tvärt hjärnsläpp och följde ett djurspår in i skogen. Det roliga var att jag hann ta bilden innan jag märkte vad som hände…så här är det – total olydnad fångad på bild!

På väg hem testade jag ett par bilder med långa slutartider, och medan huskisarna tydligen kan stå rätt stilla i ca 2 sekunder så kan Noomi INTE! Sträcken av ljus är avtryck från hennes lilla lampa medan hon susade fram förbi spannet. Idag sprang hon ca 6-7km och medan Giela självmant hoppade ner i släden när vi närmade oss hemma så ville Noomi INTE åka. Nästan hela tiden sprang hon mellan Kaela och Mintu, eller en halvmeter framför, och sen tittade hon bak till mig med jämna mellanrum.


Nästa hemma, tant och Noomi i släden igen

Man ser nästan vad Silva jobbar med…

När vi kom hem var klockan mycket och det var läggdags direkt! Dock kan man ju leva med det efter några härliga timmar ute i skogen med sina vänner.

I övrigt så har jag skickat in en liten artikel till Cairnbladet nu och det ska bli kul att se om den dyker upp. Cairnklubben är den enda klubben jag varit trogen hela tiden, i över 20 år nu! Som student valde jag bort SKK, terrierklubben, SBK, a-kassan mm… men aldrig Cairnklubben! Däremot har jag aldrig publicerat något där under åren som gått, så nu är det väl dags!

Sen så är Mintu en liten minikändis just nu för hans finns med som reklamansikte för hundspannsturer här i kommunen på Turistbyråns hemsida. Kul! Vi kör ju inga organiserade turer själva direkt, men Mintu gör sig ju bra på bild ändå och vi lånar gärna ut hans vackra ansikte på bild till de som frågar.

Imorgon planerar v säsongens första grilltur. Varmt, mulet och säkert lite blött… ja det är inte optimalt men det blir härligt att komma ut med lite gofika. Det jag är mest rädd för är att Noomi ska lyckas stjäla korven jag vill grilla… hon är ruskigt snabb, målmedveten och envis när det gäller ätbara saker.