Äntligen har kylan släppt greppet för ett tag

I slutet av förra veckan sänkte sig kylan över oss och nån slädkörning blev det inte. Under helgen åkte sambon å jag till Stockholm för att fira syster 30-årsdag och sjukgymnastexamen, och min födelsedag, å under tiden hade vi hundvakter här hemma som pysslade om hela hundgänget i kylan tills vi kom hem i söndags kväll. -36 grader hade de som värst under helgen, och så har det varit i nästan två dygn sen dess, alltså ungefär en vecka med temperaturer klart under vår köldgräns.

Igår åkte vi ut en heldag på jobbet och kollade till alla vattenkraftverken som Bodens Energi äger, men trots kylan så var det riktigt varmt och mysigt i bilen. Kanske ska förtydliga att vi förstås hade extra kläder med oss ifall bilen skulle ge upp av nån orsak… Riktigt kul att få skruva i lite vattenkraftgrejor igen!

Eftersom hundarna inte sprungit sen före Mintu och Rotax slagsmål, alltså typ en vecka, så kändes det förstås extra surt med så kallt väder som tvingade oss att vara hemma. Efter bara en snabb sväng ut för att mata och plocka bajs var mitt hår redan grått… =) Ändå är det konstigt hur snabbt man vänjer sig vid kylan och ändå kan hantera den rätt bra. -36 nu känns betydligt varmare än vad -5 gör på hösten.

Istället fick hundarna där ute ännu mer halm och efter några dagar med rejäl kyla så verkade de faktiskt inte bry sig så mycket längre, och alla såg rätt glada ut, förutom att hade sparat lite extra energi förstås.

Idag när jag kom hem hade temperaturen äntligen vänt till -16 bara! Vilken lyx! Efter en snabbmiddag via micron selade jag ut hundarna och de var så himla glada och taggade! Tant fick åka släde men Noomi var hemma med husse för hon ska iväg på lydnadsträning ikväll.

Vi körde bara vår kortaste runda eftersom vi hade lite tidspress idag, och Giela fick följa med och springa lös nästan hela vägen. Dessutom kändes detta som en lagom mjukstart efter en vecka i stillastående. Med tung matte på bromsen var alla rätt trötta innan vi var hemma ändå.

Giela sprang som en liten hjälte. Min pannlampa blev allt tröttare så allt jag såg där framme var hennes reflexväst som vände åt olika håll beroende på hur spåret gick. Reflexväst flyger åt höger = skarp högerkurva på ingång. Egentligen fick nog tant springa lite över sin förmåga idag, men hon var så himla sugen och jag tänker lite som så att som gammal tant måste man få göra riktigt roliga saker ibland, även om vissa av dem kanske riskerar att orsaka lite mer ont dagen efter. Förhoppningsvis blir det inte så, men att springa lös ca 5km i sträck (tant fick åka i början och i slutet förstås) efter en vecka i vila är kanske inte det man brukar rekommendera en pensionär förstås. Framför ledarhundarna hade hon i alla fall alla chanser att justera hastigheten och hon fick ett par gånger frågan ”Giela, vill du hoppa ner i släden?” men det ville tant INTE!


Tant tillbaka i släden till slut ändå

Nu är det dags att byta om till civila kläder och packa sig iväg till inomhuslokalen med Noomi. Senaste dagarna har hon haft fint fokus när vi tränat å jag hoppas att vi får med oss lite av detta till inomhuslokalen… riktigt kul ska det i alla fall bli! Ikväll blir det nog fritt följ och läggande under gång som blir vår grej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s