Grattis i efterskott till mig!

Jag missade datumet helt, men förra tisdagen var det faktiskt lite av en födelsedag för mig! Då var det exakt 20 år sen jag fick min första egna hund, Cairnterriern Jacki. Mamma och jag skrev på papperet tillsammans eftersom jag var så ung och det var början på ett liv som skulle bli allt mer ”hundigt” med åren. Tänk om jag vetat då att jag 20 år senare skulle ha 8 hundar här hemma? Nästan 13-åriga jag hade nog blivit både imponerad och glad om jag hade fått skåda in i framtiden och sett ett gäng huskies mysa i soffan, och en liten Cairn förstås!

image

image

Mintu bor fortfarande inne och verkar återhämta sig bra. Ömheten i ansiktet gick över rätt snabbt men han får lite smärtstillande ändå. Som våra andra hundar trivs han bra inne och han myser gärna i soffan med sin husse. Rotax och Mintu har inte träffats ännu, och eftersom vi åker bort nu i helgen och lämnar hundarna hemma (med hundvakt som flyttar hem till oss medan vi är borta) så får det vänta till efter helgen även om Mintu får flytta ut till Nalle igen. Temperaturen ute har varit mer eller mindre svinkallt så nån körning har det ändå inte blivit och det verkar som att kylan ska hålla i sig över helgen också.

En sån här gång är det faktiskt jätteskönt att ha hundar som alla är vana att vara inne, och som klarar att lämnas ensamma ett par timmar utan att ha sönder nånting. Om nån behöver tratt ett tag eller behöver vila upp sig i enskildhet, så finns det alltid plats här inne. Jag har flera gånger hört historier om draghundar som aldrig varit inne (och det förstår man ju också, har man nog många hundar går det kanske inte så enkelt) och sen behövt komma in i huset för en tid efter operationer eller liknande (en tratt går ju sällan in i hundkojan), där hundarna har gripits av totalt panik av allt nytt… Då är det allt bra smidigt med hundar som istället hittar raka vägen till soffan och slappnar av.

image

Folksam gjorde precis som förra året, och skickade tydligen ett brev för varje hund…Noomi saknas dock i dessa papper!? Måste nästan kolla upp så att hon inte ramlat bort på något sätt.

Sen Noomi löpte nu nyss så har det blivit enorm skillnad. I mina ögon så har hon tagit de sista stegen mot att vara en äkta Cairn liksom. Hon blev plötsligt väldigt gosig och mysig och sover gärna nära, nära. Dessutom har hon lugnat sig lite mer och är snäppet lugnare kring de andra hundarna, något som t.ex. Mintu tycker är skönt. Slutligen har hennes aptit verkligen kommit igång – hon kastar sig över Gielas färskfoder och stjäl allt hon hinner om jag inte är beredd. Hon är en sjukt snabb tjuv! Tappar man något ätbart på golvet så är det borta inom en millisekund… Jacki var likadan, och även om en hungrig hund kan vara lite bökig i vissa lägen så är det ju väldigt praktiskt om man vill träna och ha något som alltid motiverar vid sidan av leken. Här är det husse som blir upphånglad, viljan att hångla sitter kvar lika bra som innan!

image

image

Fingret där Mintu tuggade lite läker riktigt fint, tvärtemot vad jag trodde har det inte blivit infekterat (ännu iaf) utan ser rätt fint ut med bara ytliga sår. Nu har jag stelkrampsskydd tills jag fyller 53 dessutom! =)

Jag vill passa på att tacka till alla er som hört av er med råd, tips och bara uppmuntran efter Mintu och Rotax sammandrabbning. Jag vet av erfarenhet att väldigt många aldrig skulle lägga så mycket energi på det, än mindre skriva ett långt blogginlägg om att två hundar slagits, men för mig är det en stor grej i gruppen och något jag tar på stort allvar. Det är sånt som händer, MEN sånt som alltid bör förebyggas och helst kunna undvikas så långt det går.

Jag fick en massa tips att sålla bland, och en gammal slädhundsräv sa helt enkelt att detta var ”Första formen bråk”! Helt enkelt, nu börjar hundarna vara i form och energinivån i gruppen stiger. Jag har nämligen ett minne av att jag hade en liknande situation i januari förra året, med 2 mindre bråk på samma vecka, som också kändes som blixtar från klar himmel ungefär.

Ju mer jag tänkte på det, desto bättre stämde det ju. Dessutom blir det ju alltid extra mycket körning kring jul och nyår med alla lediga dagar, och nu när vardagen är tillbaka så är hundarna inte bara rätt bra tränade, utan vi är tillbaka på max 4 pass i veckan igen. Det kanske var så enkelt, förutom att Rotax redan bestämt att han inte riktigt gillar Mintu längre, så kanske den där energispiken var droppen som fick allt att explodera. Jag tycker själv att det var en trolig förklaring och det är alltid skönt att hitta lite logik i saker som händer. Det ihop med att det är lite löptider förklarar ju även Silva och Kaelas lilla diskussion i början av veckan, för att de två skulle börjar bråka över lite torrfoder är liksom inget som skulle hända normalt sett.

Ikväll gissar jag att det inte blir nån körning heller, för tyvärr bor vi i lite av ett ”kallhål” och även om temperaturen är dräglig i stan så är den sällan det hos oss, och så ska huset städas och förberedas för hundvakternas ankomst imorgon kväll. Fredag kväll till söndag spenderar vi nämligen i Stockholm för att fira lillasysters födelsedag och sjukgymnastexamen – ska bli riktigt trevligt även om jag som alltid kommer att sakna hundarna. Lilla Noomi skulle jag vilja stoppa ner i fickan och smuggla med… detta blir första gången jag och husse lämnar vårt lillskägg mer än över dagen och nog kommer det att kännas lite extra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s