Äntligen hittade vi början till en ingång…!

Giela, äldst och mest högljudd! Noomi är oftast helt tyst och sköter sig fint när hon väntar på sin tur.

Inomhusträning och lydnadsträning för Noomis del igen nu ikväll. Senaste två gångerna har det gått rätt kasst, vi har liksom inte alls hittat känslan som jag vet att vi kan ha och sånt kan ju frustrera minst sagt. Idag sket vi i leksaken och gick tillbaka till den allra bästa belöningen – att få slita och dra i min tröjärm! Vips så kändes det som att vi hittat en dörr in mot platsen där vi vill vara, och även om jag gjorde några misstag ibland så kändes allt tusen gånger bättre. Vi var på banan igen helt enkelt!

Här är en liten videosnutt från några av våra finare ögonblick idag. Skulle väl säga att 75% av tiden kändes riktigt bra med tanke på nivån vi befinner oss på, resten var hälften halvOK och hälften inte så bra. Helt enkelt, en klar förbättring jämfört med tidigare på just denna plats. Just i denna film har jag faktiskt klippt ut just sånt som kändes rätt bra, det kändes behövligt att få fokusera på de stunderna just nu helt enkelt!

Vi slipar inte detaljer just nu utan jobbar bara för att kunna hålla rätt fokus/attityd, och göra det aningen längre stunder i taget. Själv går jag lite snett men det är främst för att kunna ha bättre koll på vad hon gör och tajma belöningarna vilket känns viktigare nu med svårare störning tills hon vant sig… något som jag behöver finslipa! En annan tanke – måste nog lugna ner leken lite för när man ser det från sidan så går det ju rätt vilt till! Att hänga och slänga kan ju faktiskt vara skadligt i längden, så vi får nog hålla leken närmare marken för att spara lite på lilltjejen. Det ser helt klart vildare ut än det känns så det var nyttigt att se.

Szune, vår träningskompis

Var är Flinga?

Efteråt åkte Giela, Noomi och jag direkt till Veronica och Flinga för en stadspromenad. Giela spanade noga när jag sa att vi skulle träffa Flinga! Vi gick ungefär två timmar i rätt bra takt (så snabbt som man kan gå med tre hundar som vill nosa nån gång ibland) och tant såg fräsch ut, tänk att i somras fick vi avbryta en promenad som var aningen längre, men inte så värst mycket. Nu går hon 2 timmar utan problem och ser fräsch ut hela tiden. Jag som trodde ett tag att det skulle vara slut med sånt, men istället för att gå utför så har det tydligen blivit bättre för tant! Älskade älskade lilla Giela. Tänk att snart är det 12 år sen hon flyttade in, en rädd och mager och eländig liten husky som inte såg mycket ut för världen. =( Nu är hon en klok och vacker dam som bär sin ålder med värdighet, trots att hon föddes upp på riktigt billigt foder och makaroner… Då trodde jag nog aldrig att hon skulle bli 13,5 år och absolut inte att hon skulle vara pigg så högt upp i åldern!

Kaela och SIlva var 99% neutrala vid kvällsmaten och verkade ha glömt gårdagens bekymmer. Skönt det! Bara för att det kan vara kul att gå tillbaka och kika nån gång, så filmade jag deras mat i pannlampans sken… Det är mest slafs, slafs, slafs… och sen tvättar alla varandras skålar gemensamt. Himla skönt att allt kändes lugnt mellan systrarna i alla fall. De brukar inte råka i luven på varandra eller titta snett på varandra, MEN Kaela kan vara väldigt långsint ibland och tar saker lite mer personligt än hundarna som snarare rycker på axlarna och går vidare.

Klippet verkar ta tid att ladda och jag måste sova, så jag lägger in länken och om det inte funkar och ni vill höra ett gäng huskies slafsa i grupp, så kom tillbaka nån gång lite före midnatt eller senare så borde det fungera… slafs slafs!

Nu är det hög tid att sova efter en härlig dag, första dagen jag varit ”själv” på nya jobbet utan min mentor, och så en massa roliga hundaktiviteter på det så jag kommer att sova gott. Speciellt då jag avslutat dagen med en stor kopp Earl Grey i en av mina favoritmuggar, en Cairnmugg som jag fick av min faster medan Jacki levde. Jag säger som jag alltid har sagt – Cairnterrier är världens bästa ras! Vill aldrig mer vara utan Cairnkompis igen!