God Jul med Noomis första slädtur

Nu är hundarna och jag i Blaiken (sen i söndags) efter några hektiska veckor med nytt jobb, förkylning som inte riktigt vill ge sig, lite lagomt med julstress förstås osv. Något klassiskt julkort har jag inte gjort i år för vi har inte tagit fram granen eller julpyntat hemma hos oss (och det kände rätt skönt, man får nog av julpynt ändå och hos mamma och pappa är det ju pyntat) så det fanns liksom inget bra ställe att ta en bild av alla åtta…

Nåja, igår fick Noomi testa att åka släde för allra första gången. Hon fick bekanta sig lite med den medan den stod still och blev fastknuten i bakstycken på slädsäcken och sele. Att ha henne lös hade känts totalt livsfarligt helt enkelt. Giela fick också följa men hon sitter ju med bara en lös slinga kring överkroppen som kan glida av. Noomi tyckte att det var skitskoj och enormt spännande, men hon försökte klättra ur ungefär 50% av tiden för hon ville tydligen springa för egna ben precis som hennes stora kompisar.

Wihooo! Coolt!

Vi körde leden upp mot fjället men nöjde oss med att köra inte ens halvvägs. Det är väldigt mycket uppför hela vägen och det märktes att hundarna inte jobbat så många riktigt tunga pass ännu i år. De jobbade på hyfsat bra, men när vi kommit hem så somnade de och nästa gång jag tittade till dem så vaknade de först när jag öppnade ytterdörren…då är de trötta!

När vi skulle iväg hände förresten en oväntad grej. Jag tänkte att vi inte skulle följa vägen utan ta vänster över en äng där den gamla vägen gick då jag var liten. Där var upptrampat en liten stig nu så allt vi behövde göra var att svänga vänster 15 meter efter start. Hur gick det då? Jo en hund svängde men inte den andra, och det knasiga var att Kaela – hunden som alltid upprätthåller vanor och har enormt svårt att bryta dem – hon svängde vänster! Mintu däremot – hunden som alltid lystrar på en halv sekund när något ska vändas åt något håll – han fortsatte bortåt efter vägen… !!! Totalt oväntat och i förvirringen som blev glömde jag nog att berömma Kaela ordentligt… Tog 20 meter till innan jag fick med mig Mintu och vi svängde över ängen….*grrrr*

Mintu och Kaela, Silva och Rotax, Rossi och Nalle och så Noomi och Giela i släden

Noomi hade på sig tröja och overall eftersom det blir rätt stillasittande i en släde och viss fartvind, men jag tror nog att hon höll värmen av att skutta upp och ner och försöka hitta en väg ner på marken! Hon sov så gott efteråt och var nog lika trött som huskisarna. Att stå så här på sidan tyckte hon var riktigt kul, och eftersom hon var väl ankrad i selen så kunde hon ju göra det på ett säkert sätt också. Giela satt mest och ylade och pratade och ville få springa, men jag tänkte inte ge mig på valp i släden och tant i flexit ännu och det kan ju lika gärna stå en renflock bakom ett krön och då ska tant sitta fast.

Tant ylar och valp försöker rymma – myyyyys!

Jättekul att ha premiären avklarad och det kändes som att allt fungerade rätt bra på en gång faktiskt. Jag tror att jag ska tillverka ett specialkoppel med dubbla fästpunkter så att man kan fästa det i slädens sidostag och så ha en fästpunkt på mitten för Noomi så att infästningen blir ganska stum. I övrigt gick det nästan över förväntan, vi fick oss ju en riktig slädtur trots allt! Enda problemet var att jag i början (och till och från under resten av turen) stod böjd framåt för att hålla i hennes sele för säkerhets skull, innan jag såg hur långt kopplet kunde räcka och var säker på att hon inte kunde kravla sig över kanten på nåt sätt, och idag är mina höfter lite ömma…haha

En annan premiär är att Noomi har fått springa med alla 7 huskykompisarna ute i rastgården som mamma och pappa byggt, och det fungerade helt perfekt det också. Hon har lekt lite med Silva och Rotax men i övrigt mest bara lullat runt och nosat som de andra. Känns verkligen som att hon är en i gänget nu faktiskt och det är superskönt!

Idag väntar ett nytt äventyr, men nu kanske Noomi och Giela får vara hemma… vi får se… hundarna har i alla fall fått mat för ungefär en timme sen och nu väntar vi på dagsljus och att frukosten sa smältas…sen plockar vi fram selarna igen!