Varför drar hon runt på släden? Nåt på G?
Idag skidade jag upp spåret ut till leden så att hundarna skulle ha nåt att följa när vi skulle passera de roliga grannhundarna. Sen var det äntligen dags att dra släden runt hundgårdarna till vår startplats och börja sela ut. Hundarna var riktigt glada och ivriga förstås!
Den här vyn är mycket roligare än att behöva ta bil en bit för att kunna starta, eller behöva hjälp av sambon för att ta sig genom villaområdet.
Lite mer snö har kommit men hemma i byn är det nog ändå bara kring 20cm, även om stora delar är rejält packade. Snön som har kommit har drevat ner till stor del, och vi skulle snart märka hur stor skillnad det kan göra.
När vi passerade korsningen mot Bredåker blev jag tvungen att stanna – en skoter hade ju kört in där! Jag vände spannet direkt och bad dem följa det nya spåret. När en skoter kört så blir ju skaren under inte sådär vass och eländig längre.
Ute på hyggena var det plötsligt mer snö. Skotern som kört hade förstås vänt efter ett tag, men med all ny snö som kommit kändes skaren där under inte lika besvärande. Hundarna kom ju inte så långt ner i snön alla gånger ens, så jag styrde Mintu och Kaela vidare efter spåret och de såg riktigt glada ut när de fick visa att de minsann vet var denna led ska gå! På ett ställe just i början hade skotern kört en liten omväg men den dissade Mintu och Kaela och gick den gamla vägen istället.
Mintu står upp på bilden – alltså helt OK med snö på vissa ställen! Ibland räckte snön upp till hundarnas ryggar så då var där ju en bit över en halvmeter!
Mintu fick göra grovjobbet med att bereda väg och Kaela valde att gå snett bakom honom eftersom de ändå inte satt ihop med nacklina. Fungerade fint och kändes bra att avlasta henne lite ändå. Mintu tuffade på så fint där framme i ”singelled” och verkade nöjd han med.
Oooops! Rotax trampade över flera linor och kunde inte trassla ut sig själv… så tokigt det blev!
Nalle är en riktig drama Queen och skriker utöver sig om han råkar fastna nånstans… Han hann nästan krypa ur selen idag när han fastnat med nåt ben i en lina och började backa och trixa en massa (medan han skreeeeek). Han är inte så tuff min store guling.
Dagens laguppställning
Även om vi kört en hel del redan så kändes detta som den första ”riktiga” turen, rejält med snö att pulsa i, start hemifrån, äntligen lite ”nya” spår, ja det kändes bra ända in i själen helt enkelt! Hundarna fick pulsa fram till en vägkorsning nån kilometer bort och sen tog vi grusvägen tillbaka, mest för Kaelas skull. Hon såg fräsch och fin ut men ingen av dem har ju gått så här tungt tidigare så det kändes lagomt. Vi var ute i 1,5-2 timmar och när vi kom hem verkade alla nöjda och glada.
Mintu på sitt kojtak i skymningen
Giela och Noomi fick en långpromenad i pannlampans sken, Giela i täcke och Noomi i regnoverallen från Hurtta för att hålla borta lite snöbollar. Det fungerade riktigt bra men ena frambenet trixade hon ut ur overallen och hon hade inte tid att stanna och låta mig fixa den – så många äventyr att undersöka först! Noomi har verkligen två olika lägen, mysig och gosig när hon vill, men när hon har ”viktiga” saker för sig – då är det 100% ”Kan själv”! Kvittar väl att man blir nästan trebent – går ju lika bra ändå!
Nu blir det filmtajm för husse å mig! Kul! hundarna får en lugn söndag kväll och det är nog inte dem emot.
Men vad duktiga de är! Förstår att ni är nöjda och glada allihopa 🙂
Tack Terese! Mina jyckar är inte bra på allt, men de är faktiskt rätt duktiga på att plöja fram i snön när det inte finns något spår. I alla fall oftast… =)
Måste medge att jag blir lite avis på all snö ni har, trots att jag inte är så förtjust i snö. Men det är snart jul och här är det sju plusgrader&(grön!)barmark 😦
Ja såg en bild från en kompis för bara nån dag sen och där var gräsmattan väldigt grön…! Vi kommer nog att ha en varm julvecka även här men det finns ju snö och mer ska komma även om det även regnat en del på sistone. Håller tummarna för att ni får en vit och torr jul!