Den här helgen har jag varit slö. Riktigt superslö. Tror att det ligger en liten förkylning och gror för jag har känt mig frusen trots att vi eldat ordentligt. Med tanke på hur många bekanta som varit förkylda på sistone så vore det kanske inte så konstigt. Nåja, hundarna har fått mat, hundgårdarna har städats, tankarna kring hur hundburen i min nya hundbil ska se ut har påbörjats med lite mätning och tankearbete, Noomi har fått en hel del lydnadsträning och nu har vi starten till platsliggningen. Hon kan sitta vid sidan, lägga sig på kommandot ”plats” och sen ligga kvar när jag går nån meter framåt. När jag går tillbaka ligger hon kvar och sen kan hon sätta sig upp i stort sett utan hjälper också. Kul!
Efter lite funderingar så har jag beslutat att köra precis likadan plats som jag gjorde med Jacki. Använder ordet ”plats” och det betyder ALLTID att jag kommer att hämtar henne i slutet av momentet för att inte skapa förvirring. Hon får alltid lugna godisbelöningar och lugnt beröm och sen kommer jag tillbaka, belönar igen, ber henne sitta, belönar igen, och sen är momentet slut. Lugn och trygghet helt enkelt. Cairnar brukar vara duktig på att fokusera i såna lägen tycker jag så jag ser ingen orsak att hon ska ligga på förväntan och vänta på leksaksbelöning. Tror att vi har lättare väg till en bra plats genom trygghet och lugna belöningar helt enkelt.
Däremot blev det ingen slädkörning idag heller trots strålande väder. Det är nästan skamfullt men sånt händer! Jag har förstått ibland att många tror (kanske inte ni som läser bloggen, det vet jag inte) att jag är en supermänniska som gör ALLT hela tiden liksom, men så är det ju inte. Visst blir det mycket aktiv tid med 8 hundar med lite olika behov och heltidsjobb på det, men det händer även att jag helt enkelt är SLÖ! Nu ikväll ska hundarna få äta nötben medan jag sitter inne i värmen och bekämpar snoret i näsan och så blir det nog körning imorgon kväll istället om jag inte blir krasslig.
Kaela och Giela har fått behandling på Älvdalens hundhälsa idag. Kaelas rygg såg fin ut även idag och det känns allt mer som att kategorin ”Kaelas onda rygg” borde heta ”Kaelas onda nacke” för det är ju där problemet sitter. Tänk sån tur att vi inte lyssnade blint på första veterinären som var mycket säker på att hon hade artros i ryggen. Väldigt många draghundar skulle nog inte få en andra chans där utan avlivats istället för rehab, artros i ryggen är ju liksom inget bra besked för framtiden. Nu visade det sig att problematiken nog är en helt annan och hur bra vi lyckas få henne, det är ju en fråga vi inte kan svara på ännu, men jag är i alla fall otroligt glad att vi kommit till Paula som har kunnat peka ut mer specifikt varifrån problemet kommer. Ännu en gång är det bevisat, man ska aldrig lita blint på en enda källa. Jag har varit med om detta förut och det betyder inte att vissa veterinärer är sämre på nåt sätt eller nåt sånt, däremot är alla bara människor och felaktiga bedömningar kan göras i många lägen. Ingen kan ju veta allt och allt liksom. Får man ett tungt besked ska man alltid skaffa minst en ”second opinion” om tiden medger.
Giela och Kaela på vibrationsmadrassen
Giela har äntligen fått tillbaka lite päls men hon ser fortfarande liten och jättetöntig ut. Tror jag ska gömma henne under ett täcke när vi ska åka tåg på torsdag. Nu har vi bestämt att lilla Noomi blir hemma med husse eftersom restiden är så lång och dessutom förtjänar tant Giela en helg där hon får vara helt i centrum och umgås med sin gamla kompis Sigge. Ska bli så himla roligt att träffas!
Nukutvi huskies, hundar & hästar 