Igår var jag på en tre timmar lång föreläsning av Lars Fält om ”Hunden i vardagen”. Jättekul när några ”större” namn kommer upp hit och föreläser så det gäller att passa på att lyssna. Måste säga att det var oväntat få hundnördar där med tanke på att han trots allt är en av Skandinaviens tyngsta namn inom hund och beteende. Har läst några av hans böcker tidigare och tyckte att han gav ett väldigt sympatiskt intryck när det gäller hundar. För min del var det inte så många stora ”wow”, snarare var det kul att lyssna på nån som ytterligare förstärkte de tankar jag redan har om rangordning, ledarrollen och haltande jämförelser mellan varg och hunden samt fokus på att hunden ska ha KUL och att vi måste vara duktiga på att se till dess känslomässiga behov.
Olika ledarskapsroller, den auktoritära där det förutsätts att alla individer hela tiden strävar uppåt, och den dynamiska där individerna förutsätts ha olika roller snarare än olika ”rang”
Ett par saker kom dock upp som jag inte visste sen tidigare. T.ex. pratade han om tikar och deras valpar, och att det egentligen är rätt ”onaturligt” att en tik själv ska ha hela ansvaret för sina valpar. I en grupp med flera hundar blir ju ofta nån hund ”lektant” eller ”lekfarbror” och avlastar tiken så att hon får lite mer lugn och ro. Det som många ser som naturligt, att tiken fräser ifrån ordentligt åt valparna, menade han helt enkelt var ett utslag av för stor stress då tiken oftast hade ensamt ansvar för valparna och fick stå ut med pirayatänderna alldeles själv. Alltså inte alls ”naturligt” och i förlängningen blir det alltså ännu mer fel att som många säger ”göra som tiken gör”.
Han pratade även om varg och berättade att det är skillnad på vargar med revir eller vandringsvargar, där de med revir gärna ser hundar som inkräktare och ger sig på dem, medan en vandringsvarg kan träffa en hund och leka med den en stund innan den går vidare. En annan intressant sak kring varg var att det tydligen kan ställa till stora problem om föräldraparet i en vargfamilj skjuts eller försvinner. De yngre blir då lite ”knasiga” och kan t.ex. söka sig närmare hus och bebyggelse än de normalt sett skulle ha gjort. Liknande fenomen finns ju bland vildsvin bland annat.
Hade hemskt gärna hunnit ställa några frågor kring vissa saker efteråt men var tvungen att jäkta iväg till middag hos sambons syster och sambo och syster. Fick träffa Lisas nya Siberian husky Quinta, en alldeles vit tik som gärna ville gosa, och så åt vi älgfilé tills magarna nästan sprängdes… gott och riktigt trevligt som alltid!
Under natten har det blåst rätt bra men vi fick ändå en väldigt mild variant jämfört med längre söderut. Över 31m/s hade en bekant mätt upp i Tärnafjällen och i Storumanområdet verkar det ligga träd lite varstans. Som tur var hann inte plusgraderna och blåsten förstöra snön så mycket och det blir nog en slädtur även idag, även om vi kanske inte kan köra riktigt där vi brukar. Blev till och med soligt! =)
Nukutvi huskies, hundar & hästar 
Intressant! Just det där med tikarna och deras valpar har jag funderat en del på när jag sett lite mer ”besvärliga” raser. Tikarna som själva har ansvaret tycker jag tenderar att gå undan i större utsträckning och ta i mycket hårdare när hon fostrar valparna.
Ja jag måste erkänna att jag aldrig tänkt så långt, men när han sa det så lät det ju helt logiskt egentligen. Din observation stämmer säkert bra!
Väldigt intressant om tikarna och valparna! Min egen valp kommer från ett hem där valparna tidigt fått springa vind för våg både ute och inne och haft både mamma och lekfarbror till hands. Vi funderade faktiskt ganska mycket över att tiken var ”för snäll” med valparna och att det istället var lekfarbrorn som med valparnas eskalerande ålder sa ifrån när dom inte gav han sitt utrymme, men det kanske alltså är helt naturligt?
Ja det kanske är så att det vi ser som ”naturligt” faktiskt inte riktigt är det. Tyckte också att det var jätteintressant!