Vinterns andra slädtur =D

Idag när jag kom hem från jobbet så kastade jag i mig lite middag via micron och rusade in i ullfrottédressen medan kameran och pannlampan satt på laddning. När de flesta sen landade skönt i soffan efter en god middag så lastade jag släden på taket och körde ut i vintermörkret med mina 6 ivriga kompisar. Det har snöat både natt och dag och vi har nog över en decimeter tjock vit snö på marken!

Hundarna och jag fick en jättefin runda på närmare en timme där vi främst körde efter oplogad grusväg men även inne bland snötyngda träd där vintermagin faktiskt kändes på riktigt. Tyvärr glömde jag Kaelas Back on Track hemma så hon fick springa utan täcke för första gången på väldigt länge, men hennes rygg har känts fräsch länge så det kändes som att det skulle fungera ändå. Hon har faktiskt riktigt bra travtempo nu och vi kan köra på rätt bra utan att hon pressas till galopp eller tar ut sig.


Långmyrsvägen


Helt ensamma ute längs skogsvägen var vi inte!

När vi svängde in på det lilla travspåret och snötyngda grenar hängde ner över den smala vägen så var jag tvungen att ge ifrån mig ett litet glädjetjut! Hundarna ökade genast på farten och lyckan var total! Visst är det trevligt att köra släde även på en igensnöad vanlig grusväg den här tiden på året, men att ha träden nära och behöva ducka för tjocka vita grenar – det känns mycket mer som en försmak av vintern som komma skall!

Kaela rörde sig helt OK och även om jag fick bromsa en hel del extra för att hålla nere farten så fungerade det bra. Mot slutet kändes det faktiskt att hundarna var lite trötta. De började riktigt fräscha och starka men att slita släde i tung snö är ju väldigt annorlunda mot att dra cykel. Skönt med härligt trötta hundar!

När vi kommit hem igen, mitt huvud fortfarande uppe bland molnen nånstans, så fick Giela och Noomi en långpromenad här i byn. Så härligt att se byn i vinterskrud! Noomi rusade som en liten galning och tant Giela fortsätter att tycka att hon inte alltid måste lyssna på vissa kommandon som vi använd i ungefär…11,5 år? Vimsiga tanter har sin charm och hon ser smått vild ut när jag ber henne ”vänta” men hon inte vill. ”Jag har inte tid att vänta! Jag måste vidare – NU!”

En annan trevlig nyhet – var på tredje arbetsintervjun inom en vecka nu imorse och det kändes riktigt intressant. Verkade vara en mycket trevlig arbetsplats med härlig lagkänsla och väldigt intressanta arbetsuppgifter samt lokaliserat i Boden! Dvs. inget mer pendlande i så fall! Även de andra två gav bra intryck så med lite tur är det snart klart var jag tar vägen, men mitt hjärta klappar lite extra för dagens besök. Det kändes riktigt, riktigt bra och jag hoppas att de kände lite likadant för mig…Hoppas hoppas!

 

Annonser