Äntligen premiär!

Äntligen! Ibland är det väldigt skönt när smhi har fel. Det regnade inte alls speciellt mycket inatt och temperaturen höll sig under nollan så vi vaknade till ett vackert vitt landskap med 2-3 centimeter snö kvar! Efter frukost och lite städning här hemma packade jag in 6 ivriga huskies i bilen och släden på taket, och så åkte vi mot Långsjön ett par mil bort. Långsjön är lite högre beläget och brukar ha mer snö än vi, och dessutom finns där en oändligt lång grusväg som inte brukar vara speciellt ”vass” eller nygrusad. Dvs. även med bara en liten mängd snö så brukar det fungera att köra där.

Innan vi kom iväg fixade dock Silva lite bus som vanligt. Hon öppnade burdörren när jag tittade bort och kom sen rusande ut ur bilen som en liten missil! Rotax och Rossi stannade innanför den öppna burdörren och verkade undra vad som hände…duktiga vännerna! Silva hittade ett gammalt ben i diket och rusade sen runt och krumbuktade sig medan jag gjorde iordning släden. När hon har ”rymt” är det ingen idé att ropa på henne i första taget. Det hon vill helst av allt är att man ska jaga henne men det nöjet brukar jag inte erbjuda. Eftersom hon är en liten fegis skulle hon dessutom aldrig dra iväg på egna äventyr utan hon håller sig lagom nära.

Till slut stannade hon och tuggade ben bakom några träd och då kunde jag gå dit och fånga in henne och mysa lite innan hon åkte in i selen hon också. Släden gled fint och visst fanns där lite små stenar men inte alls mycket. Hundarna var ivriga och glada och trots att vi inte alls tränat i spann denna höst pga Kaelas skada så var det inga problem med linor eller trassel. Allt gick enormt smidigt när vi väl sköt iväg.

Silva är sig lik…

Mintu och Kaela gick i led ”som vanligt”. Förutom att de fungerar väldigt fint ihop så vill jag köra Kaela längs fram där belastningen är ”lättast”. Hon travade fint hela vägen och såg ut att trivas vilket var skönt. Hon sprang förstås i sitt Back in Track. För hennes nackes skull funderade jag på att skippa eller ändra nacklinan men jag måste fundera lite först. Att vara helt utan nacklina kan ju innebära ryck på andra sätt om hundarna trasslar lite.

Silva tänker på sitt kvarglömda ben kanske?

Rotax

Nalle

Vi körde ca 20 minuter efter olika grusvägar innan vi blev tvungna att vända. Vi kom upp på lite högre terräng där den blöta snön börjar frysa och skaren som bildades var riktigt vass. Bäst att spara tassarna så vi vände hemåt och fick alltså en sväng på ca 40 minuter. Hur långt vi körde vet jag inte alls men det var nog inte speciellt långt eftersom vi hela tiden höll oss i trav för Kaelas skull.

Efter körningen gick Kaela och jag en liten promenad och hon rörde sig fritt och fint och såg så glad ut. Dessutom överraskade hon med att vara väldigt lydig och lät bli att stjäla Silvas ben när jag bad henne. Kloka duktiga lilla Kaela! Hoppas, hoppas, hoppas att hon kommer att klara resten av vinterns turer lika bra som denna.

När vi kom hem var det dags för skogspromenad för Noomi och Giela.

Full ös medvetslös!

Jag gjorde ”misstaget” att släppa loss tant. Giela brukar vara väldigt lätt att ha lös nu för tiden, men ju äldre hon blivit så har det nästan börjat slå över åt andra hållet och hon har börjat göra lite som hon vill ibland…och få tokiga idéer! Nu rusade hon iväg 100m bort i full fart fastän jag ropade för fullt! Såg bara en huskyrumpa försvinna bortåt…! Först fattade jag inte alls vad hon höll på med, men sen såg jag vad hon siktade mot – den gamla höladan med gammal hö där hon alltid vill gå in – men aldrig får gå in eftersom där är gammalt mögligt och smutsigt hö!

Sen hittade hon möss i gräset istället och problemet blev omvänt. Noomi och jag fortsatte 100m fram men Giela stod kvar så nöjt och grävde efter möss. Att jag ropade bekom henne inte det minsta – tant var upptagen! När vi slutligen kom in i skogen började hon vädra lite och jag såg färska älgspår så jag kopplade henne snabbt och bestämde att tant ”löstid” nog måste begränsas igen. Inte för att hon är ung och galen längre, utan för att hon är gammal och knasig! Fast väldigt söt också, och hon såg verkligen nöjd ut när hon ruuuusade fram i full galopp, eller bara travade runt, som här nedanför.

Full fart inne i skogen!

Vi fick en härlig liten promenad där Giela hittade spår av en jägare, ett rådjur och en drivande hund, och valde att bakspåra dem! Det kändes som en lagom aktivitet för en 13-årig tant så vi slingrade oss fram genom skogen i bakspår och tant var så nöjd. =)

När vi kom in hade husse ordnat en brasa och Noomi använde den här snygga stilen när hon tog plats för att värma sig ordentligt… =)

Nu ska Noomi och jag iväg på nya äventyr – ett mörkeräventyr! Några kompisar har dragit ihop nån slags äventyrsbana i mörkret som man ska gå med hund och lösa diverse små uppgifter. Pannlampa på!