Noomi lär sig

image

Noomi lär sig nya saker hela tiden. Nu ikväll gick hon ut och skällde två gånger på den nya agilitytunneln innan hon inspekterade den. Sen kissade hon på gräsmattan fastän det vart mörkt och Giela inte var med. Det går alltså att kissa även i mörker. Glad matte.

Annonser

Agilityhelg och utställning i Boden

Helgen som gick var det agilitytävling lördag och söndag i Boden. I lördags var Noomi och jag och tittade den tid vi hann, men i söndags var vi fast på utställningen hundra meter bort och fick sitta där hela dagen istället. Lite bilder fick vi i alla fall på de duktiga agilityekipagen.


Duktiga härliga Vattuskräcken som plockade en pinne och fick hedersutnämnande och allt möjligt!


Fokus!

Så några hundar vi inte alls känner, men som var härliga att se ändå!

Jag hade med systers 70-300mm objektiv och visst var zoomen underbar i ett sånt här läge, men objektivet gjorde helt klart kameran slöare och hann inte alls med att ta så många bilder som den gör annars. Samtidigt var det kul att kunna komma lite ”nära” ekipagen ute på banan.

Noomi tog dagen vid agilityplan med ro och tyckte att det var spännande att titta. En väldigt skön egenskap hon har är att hon i stort sett aldrig någonsin skäller på andra hundar eller bryr sig så mycket om dem, en titt, kanske lite svansvift, lite fjäsk, men i övrigt bryr hon sig inte så mycket om dem. Hoppas det håller i sig!


Lilla Siri som vi tränat sök ihop med tidigare


Noomi hittade en tom flaska och så var hennes lycka gjord

Utställningen då? Ja som jag postade igår så fick vi trevlig kritik och Noomi skötte sig mycket finare i ringen än första utställningen. Hon stod säkert och gick rätt fint också, mest beroende på att jag gjorde mer rätt själv skulle jag tro.

Vi blev förstås BIR-valp eftersom vi var enda Cairn, men rosetten kommer på posten för massvis med rosetter hade stulits från klubbhuset!!! Knasigt! Det finns verkligen folk till alls… Nåja, det innebar en lång, lång väntan på final men jag försökte att se det som bra träning för Noomi där jag satt och smått kreverade. Jag kommer nog aldrig att bli någon utställningsmänniska helt enkelt, visst ska vi ställa många gånger till, men i hemlighet satt jag där och längtade ut i spårskogen med huskisarna.

Noomi fick vila i sin bur och sånt är ju också nyttigt faktiskt. Hon är alltid lugn i såna lägen men det är ju ännu bättre om man somnar också. När det blev dags fick alla småvalpar komma in och vi stod oss rätt länge men åkte ut innan det blev nån placering. Den biten känns inte så viktig, däremot tar jag med mig att hon visade sig mycket bättre och försöker minnas vad jag gjorde rätt. En bra dag med ringträning helt enkelt!

Här kommer två bilder från utställningen, inte på oss, utan på andra.

Efter utställning och lite mer agilitykik samt vitmålning av garagets insida ihop med sambon så jäktade huskisarna och jag ut i spårskogen en bit efter åtta på kvällen när solen redan var på väg ner. Vi gjorde nog ett nytt rekord, spåret gick på ett hygge i väldigt kuperad och varierad terräng, mest raksträckor och räta vinklar, kanske 400 meter? På en timme hann jag både lägga spåret och gå med alla 7 huskies – eller gå kanske är fel ord – det handlade mer om att jogga eller småspringa över stock och sten för att hinna med allt innan det blev mörkt. Hygget var täckt av stora fina lingon så lite färdkost hann jag ta med mig i farten också. Hela gänget skötte sig jättefint, taggade, noggranna, fokuserade och alldeles underbara förstås! Älskade små troll!

Idag hade jag tänkt ha en allmän fixarkväll men istället blev det en snabbresa för att hämta hem en begagnad frys på ca 300L som jag ska ha till ben och tilltugg, samt en hög agilityhinder som jag ska låna av en kompis. Efter helgens tävlingstittande började det verkligen suga i agilitytarmen igen – blev riktigt, riktigt sugen… tror det är dags för Noomi och mig att börja småträna på lite grunder och vissa valpvänliga hinder. Jag skulle behöva klona mig för att hinna med allt roligt!

Dessutom närmar sig dragpremiären. Min tanke var att köra en första gång nästa helg men jag tror inte att jag ska ta vagnen utan cykla med hundarna 2 åt gången för att ge dem lite lättare träning första svängarna innan vi lastar på vikt. Kaela ser fin ut i ryggen nu och den stora skillnaden tycker jag kom när vi började med Glucoflex III. Nu ska hon få laserbehandling ett antal gånger till (imorgon bl.a.) och förhoppningsvis fortsätter hon att se piggare ut så att hon kan dra igång dragträningen inte alltför långt efter de andra.