Bilder från träningskvällen i Överstbyn

Igår kväll var jag och hundarna uppe i Överstbyn och tränade med Marika och Lisa. Där fanns agilitybana och så satte jag upp en rallylydnadsbana men jag och mina hundar höll oss mest med grundmoment på grusvägen eftersom det var mycket nytt att titta på. Kameran gick varm och här kommer en massa bilder:


Marika och Nanok


Lisa och Rikki


Flygande hund!

Lilla Kaela börjar få fint fokus när vi tränar. Hon har inte jättebra koll på var hon har kroppen, men vi fokuserar hellre på fokus än position med huskygänget. Söt är hon i alla fall! Hon gillar verkligen träning och godis och tycker att det är jätteskoj även om hon får kämpa en hel del med vissa saker.

Ännu en gång är jag så himla glad över min praktiska bil. Underbart att kunna åka iväg med alla åtta hundar på ett funktionellt sätt. Här är det Kaela som tränat klart.

Lilla Noomi var nog lite trött igår. När vi tränade var hon aningen disträ och för första gången nånsin så tog hon inte leksaken utan rusade förbi den och kikade på annat. Eftersom hon brukar älska att kampa med de så tror jag att hon helt enkelt var lite trött och ofokuserad av den orsaken.

Förutom att jag blev sjukt insektsbiten på benen och ryggslutet hade vi en väldigt trevlig kväll med hundträning och sen tacomiddag. Det blev inte så lång träningstid per hund men å andra sidan hade hundarna väldigt mycket att spana på från sin plats i bilen så de var ändå riktigt trötta och nöjda efteråt. Förutom lite gnäll och skäll i början när andra passerade nära dem så skötte sig gänget faktiskt riktigt bra med tanke på att det var ny miljö och några hundar som de inte känner så väl eller aldrig sett förut. Huskygänget känns snart civiliserat!

Noomi är rätt skön, visst vill hon titta lite på de andra men hon lyssnar bra på de saker hon kan och leker gärna med mig utan att bry sig så mycket om vad de andra gör. Det känns jättebra att vi har kunnat vara ute på mycket olika tränar i olika miljöer och med olika hundar så att det redan från början blivit något odramatiskt. Jämfört med många av omplaceringarna jag tagit är det ju ljusårs skillnad! De hamnade nästan i trance i såna situationer i början!

Snälla Marika tog en massa bilder med min kamera under kvällar så att också mina egna hundar och jag kom med på kort, och sen kom hon på den superba idén att ta ett gruppkort på huskygänget. Jag valde snabbt att lämna Noomi i bilen för 7 koppel, 150kg hund och 28 tassar kan vara krävande att hantera. När alla sköter sig är det enkelt, när det börjar trassla och alla vill åt olika håll vill man absolut inte ha en liten valp i mitten!


Så här började vi…ska bara hämta Rotax ur framsätet för Silva och Rossi löper så han får inte sitta med dem.


Lite mer akrobatik!

Giela löper nu och flörtar med ALLA hundar hon ser! Här är det gamla tant som har alla tassar i luften för bakom fotografen och pipleksaken stod snygga Rikki för att locka alla att titta åt samma håll. Toktant!

Sen blev det ett gäng bra bilder där i stort sett alla tittade åt samma håll. Kul att ha! Nån gång i framtiden får vi ta en bild med Noomi också men det får vänta. Att sätta dit henne nu medan jag satt ner tror jag hade fungerat bra, de andra bryr sig inte så mycket om henne, men OM kopplen börjat trassla så hade det kunnat bli alldeles för farligt och det är ganska onödigt att riskera att tappa ett gäng huskies när det finns andra hundar bara en kort bit bort.


Återtåg till bilen

Idag har vi ägnat morgonen åt en långpromenad med Veronica och Flinga. Giela, Kaela och Noomi var med. Vi gick lite över en mil och Noomi fick gå 3 lagoma sträckor och åka i ryggsäck resten av biten. Hon är duktig och gillar att ”vara med”.

Kaela har sett lite stel ut på sistone tycker jag så jag satte på henne och Giela varsitt Back on Track. Dessa täcken reflekterar kroppsvärmen och ökar blodcirkulationen och det är bra för både Kaelas och Gielas ryggar. Det såg nog lite konstigt ut när vi gick genom stan med två huskies i täcke, även om det inte var soligt ute idag så var det ju lite kvavt och inte direkt ”kallt”. Nåja, förhoppningsvis var det riktigt mysigt för ryggarna och det är ju viktigast även om passagen längs gågatan kändes lite knasig nu i mitten av juli.

Vi hade en härlig promenad och hann prata ikapp om tusen roliga saker. Underbart! Resten av dagen blir lugn för hela gänget, de som promenerat runt stan sover gott och själv ska jag diska lite, men först några timmar med min kära bok! Det börjar vara riktigt spännande nu!

 

 

Fjällförberedelser

Imorgon ska vi ut på en liten promenad med full fjällpackning. Sambon har packat och förberett i flera dagar i ren iver. Jag har varit lite slö och inser nu att många saker är ”nånstans” här hemma. Kul att inventera lite! Vi har nog aldrig ”testgått” tidigare men egentligen är det ju faktiskt en jättebra idé, iaf om man bytt kängor eller ryggsäck osv. Vi åker ju inte förrän om 2-3 veckor men vi längtar!


Packning i soffan förstås, gul=Lars och röd=jag

Inventeringen gav en massa roliga saker. Hittade ett gammalt stift med militärsmink, dvs grönt och svart att kamouflera sig med. Stiftet hade torkat så pass mycket att det bildats ”glitter” på ytan. Testade på handen och det blev kammo men med glitter i! =)

Hittade även frystorkad mat från 1995, fösta förband som strålsteriliserades 1985, ja det fanns en hel del fynd i gömmorna. Blir jätteskoj att få testa nya ryggsäcken och jag hoppas att den känns lika bra som den var fin. Min gamla trotjänare ska få flytta hem till min syster och det blir nog också riktigt bra.

Igår shoppade jag loss på Naturkompaniet och skaffade lite vattentäta packpåsar, 2 par dubbla sockar som förhoppningsvis ska minska på mina ständiga skavsår, en träkåsa (något jag alltid velat ha) och så en regnponcho som jag tror kan täcka både mig och ryggsäcken (även om den redan har inbyggt regnskydd) samt lite mer käk så att man slipper använda vanlig regnjacka medan när man går.

Sambon verkar tycka att Giela ska få följa och jag tror nästan att det blir så. Hon slipper bära nånting i så fall och får bara mysa i fjällen. Giela älskar att vara till fjälls och sitter gärna och spanar ut över vidderna. Sen rullar hon ihop sig till en liten huskyboll och sover så gott. Giela är ju dessutom ganska tältvan så det vore smidigt på alla sätt. Dessutom skulle det ju kännas lite extra mysigt att vara till fjälls med en Giela och en Cairn igen, även om rollerna nu är helt ombytta. Även om Giela är pigg än så länge så fyller hon ju snart 13 och sanningen är ju att man aldrig kan veta om hon är i form för att dra till fjälls nästa sommar.


Trött Nomnom betyder att matte får packa helt ifred!

Om nån timme packar jag och hundarna in oss i bilen och åker mot Överstbyn där vi ska träffa två kompisar och deras hundar för lite rallylydnad, agility och annat skoj i eftermiddag och i kväll. Bra hundträningsväder ute med mulet väder och inte alltför varmt och dessutom bjuds det på middag med brudarna – perfekt sätt att fördriva en fredagkväll!

Rallylydnad för huskisarna med filmsnuttar och Noomis badpremiär

Igår kväll tränade vi rallylydnad här hemma och med färre störningar så gick allting förstås ännu enklare. Om man fokuserar på det positiva så såg det ut ungefär som i filmklippet ovan, dvs. några fina ljusglimpr här och var! Målet är inga perfekta sittanden eller positioner utan att hundarna ska kunna hålla fokus och sätta sig ungefär på rätt plats och ungefär i rätt riktning. Det räcker så bra för detta gäng.

En liten stjärna som sken extra klart igår var lilla Kaela, hon tycker att det är SÅÅÅ kul! Förhoppningsvis kan vi snart bjuda på längre klipp också när jyckarnas uthållighet börjar ta sig. Noomi fick lite utställningsträning och det gick väl sisådär… Hon är värdelös på att lyckas ta godis man ger henne i handen och tappar små bitar här och var, som sen utgör en fin störning nästa gång man passerar samma gräsplätt. Ikväll tränar vi på asfalt!

En annan rolig sak hände också igår. Giela hade simtid i Råneå men har börjat löpa och även om det sägs att det bara är en myt att livmoderinflammation beror av bakterier så började jag tänka tanken på att kanske låta Noomi simma istället. Hon gillar ju att plaska (läs: i vattenskålen) men har aldrig badat på riktigt eller simmat. Där inne är det ju varmt i luften och vattnet och det kändes som en bra start.

Efter lite hjälp så simmade lilla fjant och snabbt gick det! Hon hade grym styrfart! Att gå i själv var lite konstigt men att bli isläppt och sen få simma till ”bryggan” var riktigt skoj! Wow! Skräckblandad förtjusning med mest förtjusning liksom! Hon simmade sträckan på 1-2 meter kanske 7-8 gånger och tyckte att det var skitfränt och var blöt från topp till tå. Giela såg mest glad ut över att slippa… sötaste lilla tant. Senast i förrgår tyckte en man att det var två valpar jag hade med mig. Jo båda är snart 13, den ena snart 13 veckor och den andra snart 13 år.

Rallylydnad och Noomiträning

Efter en varm dag kom mörka moln men som tur var ytterst lite regn medan vi tränade hundar. Huskygänget fick köra en förenklad rallylydnadsbana där de flesta momenten innehöll varianter av ”sitt” som är kommandot de alla kan bäst. 7 skyltar + start och mål och en bansträckning som gick BORT ifrån de största störningarna. Hur gick det då? Efter förra veckans totala katastrof var detta en klar förbättring.

Eftersom många av hundarna inte lärt sig att sitta vid sidan eller andra bra grunder så blir det mycket ”följ godishanden” och inte vidare snygg träning, men idag var vi i alla fall snäppet snyggare än senast och det var inga lika många hundar som kändes som katastrofer. Mest katastrofal var nog Nalle. Trots att alla andra redan åkt hem hade han väldigt mycket att titta på och tänka på. Många av de andra var rent utav ”duktiga” och vi hade nästan ”flyt” korta stunder ibland. Nyttig träning är det för små trollen, och för mig med – kroppskontroll och munkontroll! Det är svårt att ”fulträna” på ett snyggt sätt med olika moment, olika hundar och störningar på det.


Silva skötte sig rätt bra idag

Noomi fick lite träning på inkallning med störning. Först när Therese tränade med sina hundar och sen när Therese stod med en pipleksak och pep åt oss. Hon hanterade båda delarna fint och kom ibland rusande för att leka innan jag ens hunnit ropa. På plan har hon fint fokus och lyssnar bra. Ute i vardagen är det lite mer ”valpöron” och jag kommer ofta på mig själv med att behöva tänka på vilka ord jag använder och att undvika att vara tjatig. Världen innehåller så många spännande saker för en valp.

Sen fick Noomi hitta ett par spårpinnar också. Detta var en ny gräsmatta med längre gräs så hon hittade dem inte lika enkelt, men det spelar ju ingen större roll eftersom vi bara hittar dem ”av en slump” än så länge. Hon tyckte fortfarande att de var jätteroliga att hämta men jag känner att vi måste hitta nya sätt att leka om de ska fortsätta vara sådär vansinnigt roliga. Tänk så knasigt, för några år sen tyckte jag folk var lite överdrivna när de bloggade om att hunden inte lekte med nog hög intensitet. Nu sitter jag här själv och känner att det faktiskt är riktigt viktigt. Visst tycker hon den är jättekul att leka med men jag vill ha GALEN, inte bara KUL!

Det känns så himla skoj att köra igång igen med lite mer seriös träning i lydnad, spår mm men det är också svårt och lite ovant på nåt sätt. Tur att jag har många snälla och duktiga träningskompisar nu när man är så ringrostig!


Noomi råkar hitta en spårpinne på sin promenad

Noomi fick även leka en stund med fina Liz. Hon är kring året gammal men lekte så lugnt och bra. Dessutom har hon ju en ruskigt vacker chokladfärg till sina blå ögon – supersnygg!


Söt valp – men lite jobbig och också!

Nu sover Noomi som en liten stock här hemma på soffan och alla andra hundar är ute och sover gott även de. Giela ville ut i hundgården och valde dessutom att bo med löptikarna Rossi och Silva. Jag vet inte om hon riktigt förstod vad hon gav sig in på för Silva vill tydligen att de ska leka snuskiga lekar och skäller uppfordrande! Jag låter oftast löptikarna bo tillsammans eftersom de oftast är synkade och gärna vill jucka på varandra. De som inte löper tycker oftast inte att det är lika roligt och risken för bråk är nästan minst om man gör så. Måste nog gå ut och rädda Giela snart, samt starta grillen!

Fjällen lockar

Idag fick storhundarna viltspåra och Noomi och jag lattjade runt lite i skogen. Vi har även tränat lite på spårpinnar samt ”stanna”. Just nu ligger det en lång spårpinne på bordet vid vår grillplats och under några av dagens kissrundor kommer den fram till Noomis stora glädje. Ska försöka filma henne imorgon! Testade lite i skogen idag med en kort spårapport och förutom att hon inte hade samma fina fokus (värmen gjorde att hon var lite trött förstås) så gjorde den korta pinnen att mattes hand fick många blödande sår. Lade ner en blodig spårpinne i spårlådan efteråt….*s*  Tror vi ska köra nån vecka till på gräsmatta innan vi tar ut pinnarna i skogen.

Idag har vi haft ett första ”planera fjällen”-möte. Jag, sambon och hans två systrar hoppas kunna dra till fjälls i slutet av juli. Packlistorna är redan på G och inventeringen av material lika så – längtar massvis! Nya ryggsäcken längtar efter att få packas full och jag längtar efter att få dela fjälluften med några av mina fyrbenta vänner. Planen är att åka upp mot Abisko och vara ute i 3-5 dagar ungefär, beroende på hur allt faller på plats. Trots att vi båda älskar att vara till fjälls så är vi dåliga på att ta oss iväg nu för tiden. Den stora orsaken är nog just antalet hundar här hemma. Det går inte bara att åka iväg hur som helst utan kräver en del planering.

Om planen går i lås så tänkte vi även ta med oss Noomi. Hon är redan van att åka ryggsäck och kommer inte att ha hunnit bli så vansinnigt tung. Vi kommer nog bara att gå ungefär en mil per dag så då blir lite extra last inte så hemskt tungt…i alla fall inte när man sitter hemma i soffan och tänker. Många tycker nog att det är lite vansinnigt att ta med en fyra månders valp till fjälls, men jag tänker som så att allt beror på HUR man gör det och vilka förutsättningar man skaffar sig för en sån tur. Ingen av oss har bråttom eller är någon superatlet så att anpassa turen för en liten extra kompis borde inte vara något problem.

Åtminstone en husky ska förstås också följa med. Tanken var två men sambon menade att det faktiskt kunde bli lite många hundar i tältet. Ja nån liten poäng har han kanske. VEM av huskisarna det blir kan jag inte riktigt säga ännu. Inte Nalle eller Mintu skulle jag tro eftersom de är starka och ivriga och på så sätt lite mer opraktiska att gå med. Sen beror det nog främst på vilka som fäller eller löper. Fällande husky vill vi nog inte ha i tältet. Inte löpande husky heller. Hunden måste ju även fungera bra med Noomi förstås.

En första tanke var att ta med Giela men hon kan nog inte bära något själv med sina gamla rygg, och ett tag tänkte jag att det kanske blir en nog så stor strapats för henne? Å andra sidan har hon inga problem med att gå en mil per dag iaf på ”platt” mark så med vårt lugna tempo borde det fungera bra. Vi får se helt enkelt vem som blir den lyckliga! Hade varit roligt att ta med Rotax just för att han blir så himla glad av att få lite extratid.

En annan sak som måste planeras är hundfoder. Eftersom Pondus hundfoder tyvärr förlorade sin fabrik i en brand tidigare i somras så blir vi utan färskfoder när frysen blir tom om några veckor. Deras nya fabrik ska stå klar senare i höst men vi behöver färskfoder redan under höstträningen. Fodax levererar i mitten av augusti och så finns ju även Vom och Hundemat men det känns bökigare att få tag i då jag inte är så sugen på att sambeställa med andra egentligen och inte heller vill betala onödigt mycket i onödan. Till dess blir det att handla några säckar torrfoder och sen pussla ihop mathösten på ett bra sätt.

Dags att sova, imorgon blir det mer hundträning!

 

 

Filmer på Noomi samt tankar om Gielas ”valpdom”

Ni som följer oss på Facebook har redan sett lite av det som kommer här, men det får ni stå ut med! Först en bild på Noomi där nääästan all valppäls tagits bort. Eftersom sambon var borta försökte jag ta en bild med självutlösaren, det gick väl…sisådär! Söt är hon i alla fall, kamerans klickande var jätteintressant!

Tassarna och lite av benen kvar samt nån tofs här och där. Blir jättekul att få se henne i sin ”riktiga” päls sen! Idag anmälde jag oss till vår allra första utställning, Terrierklubbens utställning i Måttsund den 10/8! Förhoppningsvis hinner betalningen in i tid så att vi kommer med – var nog ungefär 17-18 år sen jag sprang runt i ringen senast så lite nervöst blir det – men skoj! Hennes uppfödare har lovat att hjälpa oss att snygga till frisyren i förväg och det känns tryggt.

Noomi och jag har börjat lite på ”stanna”. Jag har inte bestämt hur vår platsliggning ska se ut ännu så vi väntar med den biten. Jag använder ”plats” som kommando där, och ”stanna” betyder att hon ska stanna i den position där hon är. Efter att ha följt lite diskussion kring platsliggning förstod jag att det finns många olika sätt och metoder, men jag tror att vi tänker träna ganska likadant som jag gjorde med Jacki. Ordet ”plats” används enbart vid plats och därifrån blir det aldrig nånsin inkallning eller sånt, alltid belöning på plats. Gillar också att nästan överdriva störningsträningen, innan vi är klara så ska hon ligga tryggt även om jag springer framifrån och hoppar över henne, kastar bollar rakt framför hennes näsa eller gör tokiga lekinviter. Så här ser det ut just nu.

Så, en video från igår kväll. Noomi fick ett tokryck i vanlig ordning men nu fastnade det på film. Hennes kvällsryck brukar vara intensiva men inte lika ”tokiga”, inte tokspring utan mer bara BIT BIT BIT. Först tänkte jag att det inte skulle bli mycket sova av på en bra stund, men vips så slocknade hon under sängen.

Nu ikväll har vi börjat skapa intresse för spårpinnarna. Jag måste efterforska lite mer kring HUR en spårpinne ska hanteras, kanske nån snäll vän som kan förklara? I alla fall, vi började med att kampa lite med en pinne och det tyckte Noomi förstås var jätteskoj. Sen kastade jag iväg den en gång så att hon fick hämta den och mer kamp.

Efter det så kastade jag den när hon inte såg så att hon fick ”hitta” den i gräsmattan av en slump. Varje gång blev hon jätteglad, hämtade den direkt och kom till mig för att kampa en stund. Känns som en bra start – hoppas jag! Jag känner mig enormt lyckligt lottad med hennes stora vilja att ta alla roliga saker TILL mig och leka MED mig. Visst har vi tränat med fokus på det redan från start men att det går så bra nu är nog en kombination av det samt trevliga gener… =)

Slutligen en liten händelse från idag. Noomi åt sin mittersta måltid och Giela stod bredvid och tittade. Morgon och kväll äter de ju samtidigt men mitt på dagen är det ju bara Noomi som får mat. Giela kastade längtansfulla blickar jag och utan att riktigt tänka sa jag:
-Giela det är för att hon är en valp! Du fick också extra mat när du var liten!

Precis när jag sagt sista kom jag på mig själv. Det vet jag ju faktiskt inget om. Giela var valp hos en helt annan person. Hon var ganska precis 1,5 år när jag köpte henne och åt då helst makaroner enligt förra ägaren. Stressen och rädslorna gjorde hennes mage extremt känslig och hon fick lätt problem med den samt hade dålig aptit. Jag minns att jag fick med en halv säck torrfoder av ett märke jag inte minns. Billigare torrfoder går i alla fall knappast att gräva upp. Enligt tabellen skulle lilla Giela på 16kg äta 1 LITER varje dag! Hon som knappt ville ha en enda kula… =( Det bytte vi ut snabbt som attan.

Så nä, jag vet inte om Giela fick ett gott mål med mat mitt på dagen när hon var 3 månader gammal. Vet inte om hon fick kramar och mys och chansen att känna sig älskad och duktig. Nu ikväll fick hon några extra kramar min älskade Giela. Nåja, nu har hon ett stort gäng kompisar och även om hon inte är den som äter mest och snabbast så tömmer hon alltid matskålen och gillar att äta. När stressen och rädslorna gav med sig så blev även magen normal och nu tål den det mesta. Precis som en vanlig hundmage alltså.


Giela i mitten av sitt gäng

En trogen träningskompis inköpt

Igår köpte jag in en grej som jag hoppas blir en trogen träningskompis, en lydnadsväst från Hurtta. Flera av mina träningskompisar har denna väst och jag föll för antalet fickor, den stora ryggfickan samt kardborrebandet på axeln där man kan fästa belöningar. Förhoppningsvis blir detta en trogen träningskompis! Storlekarna var riktigt stora så det blev en XS. Tror att jag kommer att kunna ha en rätt tjock tröja under i alla fall sen när det blir höst.

Västen kommer med lite reklam och ”Bodens Brukshundklubb” på ryggen så jag får ge mig till tåls ett tag till innan den är tryckt och klar (jag känner mig ”övervänt” redan nu!). Alla fickor känns perfekt när man tränar en valp och vill kunna ha med sig en hel hög belöningar ut på plan för att kunna variera och belöna snabbt och skoj. En nackdel kan vara att den kändes rätt tjock och varm. Sommartid blir det nog lite svettig träning, men det kan vara värt en extra dusch när man kommer hem ifall den fungerar bra i övrigt.

Heimlich på hund

Har ni testat det nån gång? Jag hade aldrig gjort det tidigare, förrän nu ikväll. Kaela kom in för sin akupunktur efter middagen och fick behandling med 10 nålar. Hon är väldigt lugn och duktig och verkade tycka att det var mysigt att bli ompysslad. Hon är ju sån Kaela, kräver inget men är tacksam för allt.

Sen låg hon och Noomi i soffan och tuggade på varsitt ben och så länge även Noomi hade nåt att göra så fungerade det jättefint. Noomi hade ett litet mjukt valpben och Kaela åt ett av Noomis oxhudsben, en 10cm lång rulle. Under tiden såg vi film och Noomi låg och myste i mitt knä i ena delen av soffan medan Kaela och hennes ben hade andra änden.

Kaela kom till slutet av benet och vips var det borta! Att sista biten försvinner snabbare är ju inte jätteovanligt, men nu såg jag hur hon kämpade med att svälja och sen försöka spy upp den igen gång på gång. Eftersom sånt oftast löser sig bäst av hunden själv, och den inte täppt för luftvägar eller liknande, så lät jag henne hållas men under uppsyn. Kaela fortsatte att flåsa och svalde, svalde och svalde.

Efter en lång stund så gjorde hon sen något mycket oväntat. Kaela, som är en hund som inte har så mycket personlighet på ett sätt, eller ja, hon är ingen sån som tar sin plats eller berättar vad hon vill särskilt ofta (annat än att bli kliad, hon vill alltid ALLTID bli kliad), kom klättrande över till min och Noomis sida av soffan och klämde sig in mellan mig och ryggstödet. Hon tryckte sin hals mot mitt huvud och höll sig kvar där alldeles nära i en väldigt onaturlig ställning Med örat pressat mot hennes hals hörde jag att benbiten fortfarande satt fast och att hon behövde hjälp. Där blev jag enormt imponerad av hur klok Kaela var. Eftersom jag hade Noomi i mitt knä så kom hon knappast dit bara för skojs skull utan hon förstod nog att hon behövde assistans. Varför hon däremot siktade just på mitt huvud med sin hals, ja jag vet inte om jag vågar tro att en hund är så klok, eller var det bara en slump?

Jag kände i halsen och jo, där satt biten, men den var stor och hal och väldigt svår att få grepp kring. Dessutom böjde ju Kaela undan huvudet när jag försökte rota i hennes hals så jag avbröt efter ett par försök eftersom jag var rädd att knuffa den längre ner och eventuellt mot luftvägarna. Saker i halsen vill man få upp – helst INTE knuffa ner. Efter lite snabb googling hittade jag en enkel beskrivning av Heimlichmanövern för hund. ”Ställ dig framför hunden. Lägg armarna kring hundens midja och lyfte hundens bakdel mot ditt bröst. Skaka hunden försiktigt”.

Kaela var väldigt snäll och medgörlig och efter ett par skakningar satte jag ner henne igen och kände efter i munnen. Vips hade biten glidit fram ett par centimeter och jag kunde greppa den och dra ut den. Den var säkert 4cm lång och riktigt slemmig. Slutet gott allting gott. Hoppas att kloka Kaela förstod varför hjälpen kom och att den där obehagliga som grävde långt ner i halsen var just hjälp. Pust! Lite puls får man allt även om det inte är livsfara på taket!

Träningskväll med gänget

I eftermiddags drog i ut för att viltspåra. Det blåste en stadig sidovind, och vi har sällan spårat i så pass blåsigt väder vilket mest är en slump. Hundarna verkade dock inte direkt påverkade av vinden utan jobbade på lika bra, eller dåligt, som vanligt.


Silva

Tant Giela spanar in en av alla kissfläckar. Det blev lite extra kissande idag för både Rossi och Giela löper ju. Med anledning av det så har nu hundgårdarna en ny tillfällig indelning: Rossi+Silva (=löptikarna), Rotax+Kaela och Nalle+Mintu. Det gick inte heller att ha alla huskies där bak som vanligt utan Rotax fick flytta fram och så fick löptikarna och Giela sitta tillsammans.

Att ha kastrerade killar är enormt skönt en sån här gång faktiskt. Att packa in 8 hundar i en bil och åka ut för att spåra hade känts betydligt mer vanskligt annars. Sugna hundar kan ju få ihop det även genom galler, och sånt känns ju i stort sett riskfritt i dagsläget. Killarna är lite intresserade av löptikarna, men knappt så att det märks.


Rotax åker kungligt

Direkt efter spåret åkte vi ut till Brukshundklubben för lite träning, främst för Noomis del. Vi träffade en massa kompisar, både träningskompisar, gamla bekanta och nya! Kul! Noomi fick träffa sin kompis Mila och blev förstås jätteglad!


Snygga Nova

Noomi fick några små pass där vi främst tränade på att komma när jag ropar trots störningar. Lilla Nomnom var riktigt duktig och det var ytterst få gånger jag behövde ropa mer än en gång. Vi lekte och kampade och leken är helt klart roligare än korv – hon älskar den! Sen när Noomi vilade fick jag en massa bra grundtips för agilityn av Pernilla. Helt enkelt bra grundövningar som vi kan börja med redan nu och ha stor nytta av senare i vår agilitykarriär. När vi ändå ska börja från scratch känns det lika bra att vara ganska grundliga och förbättra våra odds. Vill börja NU!

För 7-8 år sen ungefär så var jag less på lydnad – spyless! Draget kändes som det absolut roligaste och allt annat hamnade i skuggan. Visst är draget fortfarande vår huvudgrej, men det känns riktigt skoj att ha fått tillbaka suget att träna lydnad efter många års total frånvaro mer eller mindre. Nu vill jag köra igång träningen med platsliggningen direkt, och allt annat skoj!

Huskisarna var också trötta när vi åkte hem, även om de bara satt i bilen på BK så hade de ju mycket att titta på med alla kända och okända hundar som tränade och passerade. Gänget börjar faktiskt vara smått civiliserat. Rossi skällde lite på några hundar ibland men för det mesta var de faktiskt alldeles tysta i bilen. Lite yl och gnäll nån gång, men det är ändå en enorm förbättring mot för hur det har kunnat låta tidigare. Tror det blir mer spår+BK i framtiden av denna enkla anledning!

När vi kom hem rusade Silva in i Mintu och Nalles hundgård, dvs. den där hon själv faktiskt aldrig bor, och bökade och stökade inne i deras koja. Till slut var jag tvungen att gå dit och se vad hon gjorde och där inne hittade jag en död skata!

Jag vet inte alls vem som dödat den men det måste ju ha skett tidigare idag? Men i vilken hundgård, och av vem? Silva var den enda som verkade minnas fågeln men å andra sidan har hon ett jäkla minne när det gäller ”skatter”. Vi hade ändå varit hemifrån i 4 timmar!

Kan Mintu eller Nalle ha dödat den medan Silva stått i hundgården längst bort och varit avundsjuk och velat ha den? När vi sen kom hem såg hon sin chans och ruusade dit medan de andra kissade lite eller sökte en mysig sovplats. Inga fjädrar eller tecken på en fight i nån av hundgårdarna. Bara en död men ”oskadd” skata. Nåja, fåglar har dött i mina hundgårdar förut, men ingen så här stor. Skator ställer ju till med en hel del elände så att just en skata dog känns ändå inte så tragiskt i sammanhanget.


Mattes kvällsfika

Imorgon är det dags för Kaelas andra akupunktur och så ska vi väl klämma in lite mer hundträning nånstans. Känner att jag vill börja på tusen saker. Nu gäller det att välja ett par av de tusen så att vi hinner med det på Nomnoms små korta träningspass. Det lutar åt att påbörja platsliggningen samt att börja springa runt pinnar. Slalomet tror jag att vi ska vänta med lite till så att lilla valp hinner få lite bättre styrsel på knoppen.

Noomis första 12 veckor

Noomi har nu bott hos oss i lite mer än en månad och mycket har hänt. Lilla tjejen har vuxit en massa och lärt sig en hel del. Hon är verkligen en störtskön liten lirare! Därför tänkte jag göra en liten 12-veckorssammanfattning…!

Ett tips man ofta hör gällande miljöträning är de 12 sakerna! Det finns lite olika varianter men det brukar vara ungefär så här: när valpen är 12 veckor gammal ska den ha gått på 12 olika underlag, varit på 12 olika platser, träffat 12 olika personer och 12 olika hundar. Vi har inte arbetat mot detta medvetet men när vi nu passerat 12 veckor och räknar ihop så tror jag ändå att vi klarar oss rätt bra, få se bara hur bra mitt minne är… jag räknar det som hänt senaste månaden, inte hennes första 8 veckor.

Underlag: gräs, asfalt, grus, blöta stenhällar, klickgolv, gallerbro, trallgolv, sand, vatten, blåbärsris, soffa/säng, rottingmöbel, ja underlag beror ju lite på hur man räknar och tänker, men där klarar vi oss nog.

Platser: Vittjärv, Boden centrum, Luleå centrum, Brukshundklubben, valpkursen, Blaiken, ATG-kliniken, Djursjukhuset Gammelstad, Storforsen, Hundhälsan Råneå, Hundkapplöpningsbanan i Älvsbyn, skogen. Check!

Hundar: Giela, Rossi, Silva, Rotax, Kaela, Nalle, Mintu, Mila, Dansa, Szune, Hedda, Ziri, Tekla, japp det fixade vi!

Personer: Svärmor och svärfar, sambons två systrar + en sambo, mamma och pappa, en hög med träningskompisar, ja där passerar vi med råge!

Jag har längre tänk skriva en liten träningssammanfattning för Noomis del, väldigt mycket för min egen skull för att jag ska kunna minnas och titta tillbaka i framtiden. Var gjorde vi den första månaden förutom att träffa folk och hundar? Vi har än så länge mest bäddat in korta träningsmoment i lek och tränar bara ett par minuter vid varje tillfälle. Mycket med fokus bara på att skapa en bra lek och ha roligt tillsammans.

Utställning: Här har vi börjar träna in ett snyggt ”stå” där hon står helt fritt med svansen i topp byggt på förväntan. Använder ordet ”Stå” och tränar med omvänt lockande, dvs jag håller en leksak framför henne och när hon står rätt så kastar jag iväg den som belöning och sen kampar vi lite. Detta ger stor förväntan och hon står och sträcker på sig och är laddad, tycker det ser rätt bra ut själv i alla fall!

Ett tag ville hon gärna sätta sig så vi har fört in lite extra störningar. När hon står så trycker jag lite på rumpan så att hon måste hålla emot och medvetet stå upp och så givetvis en rejäl belöning när hon håller upp rumpan och står kvar. Vi är inte imål ännu men vi har en bra grund!

Lydnad: I lydnaden har vi bara börja med lite smådelar. Början till klossträning är gjord. Noomi vet nu att framtassarna ska upp på klossen men längre än så har vi inte kommit. Klossträning är ett sätt att lära hunden bakdelskontroll, dvs. att göra den medveten om hur den rör bakdelen så att den ska kunna använda hela kroppen t.ex. vid fritt följ när den ska gå snyggt vid sidan. Det finns många olika metoder men jag har alltid tyckt att klossträningen ser intressant ut så nu testar vi den! I klossträningen lär sig hunden att hålla framtassarna på en kloss/bok (eller liknande i lagom storlek) och roterar sen runt framkroppen genom att flytta bakdelen när man nått ända fram.

Vi har lekt in lite ”fotposition” och belönar att sitta vid sidan med kontakt uppåt. Ibland tar vi ett par steg där jag lockar med henne också, mest för att göra det till något positivt laddat, det blir nog inte så vi gör i fortsättningen.

Vi leker in en fartfylld inkallning men satsar än så länge bara på fart och allmänlydnadsdelen, dvs. att bryta det roliga man gör och komma direkt! Belöning med tennisbollar eller/och kamp. Ingångar och sånt har vi inte tittat på ännu, först bakdelskontroll!

En bra sak med Noomi är att hon älskar att kampa och hon kommer alltid med leksakerna och vill fortsätta kampa med mig. Även tennisbollarna vill hon att vi ska kampa lite med! Om hon vinner saken så kommer hon bara tillbaka – kampa mer! Detta är förstås jättekul och vi leker in lite grunder i apporteringen på så sätt. T.ex. att sitta vid sidan och hålla, och att hålla rejält samt släppa först på kommando.

På sikt så skulle jag vilja lära in en ny belöning, nämligen att Noomi har en leksak och att jag jagar henne. Jacki älskade den leken och den är ju både rolig och lite kittlande. Noomi har bjudit in till den leken ett par gånger här inne och jag tror att hon skulle tycka att det var riktigt skoj att kunna använda den mer. Eftersom vi har så bra samarbete kring föremål redan nu så skulle jag gärna införa även lite jaktlekar kring föremålen på det sättet. Det kan bli en liten ”jackpotlek” om hon nu skulle tycka att det var skoj – lite mer galet och spännande och nästan läskigt liksom! Dock mycket viktigt att kunna kontrollera på ett bra sätt.

Agility: Här har vi inte startat alls, men nu ikväll fick vi några riktigt bra grundtips av vår vän Pernilla. Nomnom ska få lära sig att springa runt en pinne, springa på rätt sida av mig när vi svänger och springer snabbt samt börja lite med tunnlar och att springa genom en allé av slalompinnar. Här ska vi börja med target också, dvs. att Noomi lär sig att springa till en speciell grej som vi kan placera ut och skicka henne till. Vi ska även träna upp att hand på halsbandet betyder att man ska tagga till och fokusera 100%!

Spår: Noomi har testat 5 (?) korta raka spår i lätt skogsterräng. 1-2 gånger verkade hon förstå grejen men annars har hon mest skuttat runt och hittat roliga saker. Vi lägger spåren på hyllan ett par veckor så att lilltjejen hinner mogna lite till. Än så länge är hon så pass liten att även lätt skogsterräng innebär mycket hoppande och skuttande vilket stör träningen lite. Jag har funderat på att börja med hårda spår men det blir så opraktiskt då de andra hundarna främst spårar i skogen. Vi behöver inte fler olika platser där vi behöver vara just nu!

Sådär, där har vi en liten sammanfattning. Vi har inte varit supernoga med grunder och sånt, det finns ju hur mycket som helst att göra på den fronten om man vill. Vi kör nog nån slags medelväg i slutänden, jag är alldeles för otålig för att harva runt med minidetaljer i precis allt vi gör.