Träningskväll med hårda spår och onsdagsträning

Husse reagerade idag på något som jag också reagerat på, men försökt förtränga lite. Noomis säng luktar blä! Jag vet inte om hon läckt lite kiss i sömnen eller vad det är, men den luktar illa! På nåt konstigt sätt tyckte jag att både den nya sängen (som här är nerstoppad i en tunna för tvätt) och de nya ventapadfällarna luktade illa redan från början så de kanske också har nån del i det hela, men tvätt blev det i alla fall.

Noomi är mycket fascinerad av vatten och blöter gärna ner sig på allehanda sätt. När jag försökte hälla ur tunnans vatten i avlopps så kröp hon in i tunnan och när jag skulle skrapa golvet ville hon förstås kampa med golvskrapan. Hon är rolig!

Huskisarna fick ett hårt viltspår efter middagen. Det visade sig fungera rätt bra eftersom det då ändå blir bara ”ett” spår att följa vilket känns tydligare när alla hundar ska gå samma sträcka. Några av dem fattade ju hårda spår redan från start när vi började i våras, t.ex. lilla Silva är noggrann och duktig. Killarna har lite mer bråttom och blir frustrerade. Rotax gick med nästan i backen första metern och tyckte sen att vi kunde rusa framåt med näsan i vädret eftersom han redan tagit ut ritningen. Han blev mäkta frustrerad när kraven var högre än i skogen och inte fick fortsätta framåt utan att jobba med nosen, men till slut förstod han meningen med det hela! Klart bästa hårda spåret för hela gänget hittills för alla förstod faktiskt vad de gjorde. Mintu smög fram långsamt, långsamt med näsan i backen till och med!

Nja okej, Giela var lite vimsig och ville hellre kissa på gräskanten så att alla snygga killar ska kunna hitta henne, men tant går i en klass för sig och får faktiskt nästan gör lite som hon vill…

Silva är noggrann och lugn

Jag har markerat ut min väg lite extra noga för att själv kunna veta vad vi gör även efter att fyra hundar gått förbi, men riktigt så tydligt som på bilden såg man inte spåret i verkligheten. Spårets längd var nog bara ca 30 meter men det kändes lagomt eftersom hårda spår än så länge är rätt ”nytt” för huskygänget.


Silva, en söt tjej som kan konsten att se ”trög” ut på bild!

När alla storhundarna spårat åkte vi ut på klubben för, mest för Noomis skull. Alltid kul att komma dit och träffa träningskompisarna också, efter en massa år i draghundsvärlden där man ofta är ensam (vilket jag inte alls har något emot heller iofs) är det skoj att ha träningskompisar som man träffar regelbundet och kan följa! Huskisarna fick sitta i bilen men de hade mycket att titta på som vanligt och det är faktiskt nyttig träning för dem att bara ”vara” på ett sånt ställe utan att låta allt för mycket. Idag var de aningen mer ociviliserade än senast men någon katastrof var det knappast.


Fina lilla Tweet


Rolex, en ny bekantskap!

Noomi skötte sig riktigt bra tyckte jag. Visst tittar hon fortfarande mycket på alla andra men det tycker jag är helt normalt. Hon tar kontakt spontant allt oftare, lyssnar nääästan varje gång jag ropar och leker intensivt och har skoj. Nu ikväll visade hon allt mer att hon börjar förstå meningen med att sitta vid vänster sida också. Av de valpar jag haft så har nog ingen varit så lättsam att jobba med bland andra hundar i så tidig ålder, men då har vi ju också övat en hel del på det förstås och sett till att bygga upp bra belöningar.

Vi har köpt en tunn lina på 5m som fick släpa i Noomis sele idag, dvs. hon är ”lös” men jag har en stopp när det behövs. Kändes helt perfekt att använda i denna situation med mycket störningar och en ganska pålitlig valp som man ändå behöver kunna stoppa ibland. Den trasslade inte alls så mycket heller och eftersom man har nödstopp är det enklare att våga slänga iväg leksaker 5-10m bort utan att vara rädd att hon ska försöka sticka till nån annan. Än så länge har det faktiskt aldrig hänt, leker vi så bryr hon sig inte alls om andra utan kommer direkt till mig med leksaken för att få kampa.

Däremot gjorde jag mitt vanliga misstag idag, jag tänkte ”oj så fint, jag ska baaara filma det där en gång, bara eeeen gång till” och vips hade Noomi blivit för trött och gjorde samma sak som för ett par dagar sen, sprang i full fart till sin repboll men passerade den och började spana ut över vidderna istället. Dumt av mig! Att det ska vara så förbenat svårt att lära sig att sluta i tid! Det är mitt största bekymmer…

Nåja, är riktigt nöjd med lilltjejens insats även om vi är på nivån superbasic fortfarande. Hon är riktigt rolig att jobba med faktiskt och det ska bli vansinnigt kul att kunna köra igång med lite moment snart.

På väg hemåt igen. Korgarna jag köpte igår fick snabbt olika syften – älskar dem redan trots att de är vansinnigt fula. Praktiska som tusan! Ovanpå buren har jag ju bara större förvaringsfack och dessa är både lagom stora och väldigt lättåtkomliga. Ingen har försökt tugga på krokarna på insidan ännu heller…*peppar peppar* Om jag har tur kanske de solbleks till att vara genomskinliga? =)

Vi kom hem till en fin kväll i solnedgången och städade lite hundgårdar, bytte vatten och serverade middag förstås. Mina älskade små fjantar, vilken lycka det är att vara omgiven av ett helt gäng underbara små kompisar.

Silva var för övrigt billig även natten som var! Hon tycker fortfarande att det är roligt att försöka väcka mig på nätterna och jag längtar innerligt tills denna del av löpet är över – jag vill sova! Om vi hade bott mitt ute i skogen hade hon ju kunnat få låta sig less, men så kan man ju inte göra när man har grannar. En hel natts sömn vore inte alls dumt!

Avslutar med en fin bild från ikväll på en av mina mest speciella, men kanske ibland förbisedda, hundar – min kloka ledarhund Kaela! Hon gör inte så mycket väsen av sig och tar inte så mycket plats så de som kommer hit på besök lägger sällan märke till just henne, men hon är väldigt klok och har ett sånt stort hjärta, min älskade lilla Koalabjörn. För mig personifierar hon på många sätt vad en hund faktiskt är. Hon är verkligen en sån som glömmer och förlåter, alltid tror att jag vill henne väl och alltid gör sitt bästa. Det finns liksom bara gott i henne gentemot människor hon möter. Helt enkelt en sån hund som aldrig kräver något men alltid är värd det bästa.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s