Löptikar <3

Löpen är verkligen smidiga nu med tre kastrerade hanar. Mina hanar har aldrig varit speciellt tokiga kring löp. De har ätit långsammare och varit lite pipigare när vi väl gjort saker, men i övrigt har det fungerat bra. Ändå är det skönt nu att kunna packa in hela gänget i bilen utan att behöva vara nervös. Hane+löptik får inte sitta i samma bur, men att ha dem med ett galler mellan känns helt ofarligt och samma i hundgårdarna och det gick ju inte tidigare om jag inte hade uppsikt. Skönt eftersom vi är mycket ute i skogen och spårar och vill ha alla hundar med!

Löptikarna däremot är ju lika knasiga som alltid. Giela har faktiskt varit lite svullen om vulvan denna gång, annars brukar hon ju numer ha helt tysta löp där man bara märker att hon blir snäppet flörtigare än vanligt. Flörtig har hon varit även nu! I förrgår när vi promenerade på stan med Veronica så flörtade hon med alla vi mötte. Kaela förstod inte riktigt Gielas reaktion och svarade första gångerna med att skälla ut hunden vi mötte. =/ Noomi är som tur var väldigt obrydd kring andra hundar och de andras reaktioner påverkar henne inte så mycket. Hon satt tryggt i sin ryggsäck och spanade in omgivningen.

Silva väckte mig i förrgår natt 3-4 gånger. Först med ett utdraget ensamt yyyl. Sen med små försiktiga ”voff….vvvvvoff….voff” till och från ur hennes hundgård resten av natten. Sambon verkade sova lugnt och jag tror inte att hennes små töntiga voffar nådde till grannarna men mig väckte de eftersom vi har vädringsluckan i köket öppen. Hon delade hundgård med Rossi men verkade ändå känna sig ensam.

Sista gångerna jag tittade ut och sa åt henne att gå och lägga sig (att bara ignorera är inte riktigt något alternativ med Silva för hon är fantastiskt uthållig och lugnar sig snabbare om man visar sig men berättar att hon INTE får som hon vill, vilket är att komma in eller få gosa lite) så satt Rossi, Rotax och Kaela också ute i morgonsolen och tittade in genom fönstret medan Silva sa ”voff….vvvvvoff…”. Kändes nästan som om de skrattade åt mig. ”Silva, gör det där roliga igen och se om hon vaknar…JA det funkade!” Som tur är så gör hon enbart så under ett kort tag när hon löper. Resten av året är hon normal. Hoppas ”normal” börjar igen NU!

Igår passerade vi i alla fall en liten milstolpte i Noomis liv. För första gången lämnade vi henne och Giela ensamma inne och åkte iväg från tomten helt och hållet. Vi var borta ungefär en timme för att handla och Noomi verkar ha sovit på skostället för där var en varm fläck när vi kom hem. Skönt att det fungerade så bra! Nu känns det enklare att ta upp min egen träning igen när det faktiskt går att lämna henne ensam inne ibland.

Noomi och jag fortsätter med samma moment som tidigare, att ”utställningsstå”, sitta vid sidan, ligg, stadga från liggande, samarbete kring leksaker/att bära saker och klossträning. Klossträningen har tagit några steg framåt och nu kan hon ta några steg med bakbenen fast det krävs lite ”hjälp” fortfarande. Att bara frishejpa fixar hon inte riktigt ännu för då glider de små tankarna iväg… Vi försöker även att träna på att trava vid sidan och titta mot mig men det är svårt när man är liten så vi tar det i små, små steg.

Rumsrenheten går det sisådär med. Efter urinvägsinfektionen så verkar hon tycka att det är mer OK att kissa och bajsa lite varstans, så vi får vara extra uppmärksamma för att hinna ut vilket misslyckas titt som tätt. Flera gånger har det även hänt att jag hunnit fram och lyft upp henne en halv sekund innan hon började bajsa, sådär nära så att man måste titta efter på golvet om det hunnit komma nåt liksom, så skyndar vi ut och när vi väl kommit ut så leker Nomnom i gräset, jagar en fjäril, hittar en pinne, hittar lite gräsklipp, lyssnar på en granne, ser en fågel… medan matte går omkring ute på gräsmattan stelfrusen eftersom hon jäktat ut utan kläder då det var ”så bråttom”….*s* Otroligt att någon så enormt bajsnödig plötsligt kan hålla sig i en halvtimme till utan problem så länge det finns störningar och roliga saker att titta på!

Avslutar med ett par bilder från senaste dagarna:

Ute på klubben träffade vi snygga Szune som Noomi gillar skarpt! Eftersom han är så mycket större så får de bara träffas under mycket kontrollerade former, men när det väl händer blir Noomi jätteglad.

Varmt att tänka en dag som denna

Mintu, mitt älskade hjärta

Mintu och Noomi börjar trivas bra ihop

Nu har alla hundar fått sina klor klippta och det är dags att sova för hela familjen. Hoppas bara att lilla Nomnom också tänker vara trött nu, eller rättare sagt, att hennes trötthet håller i sig ända in till sovrummet!