Filmer på Noomi samt tankar om Gielas ”valpdom”

Ni som följer oss på Facebook har redan sett lite av det som kommer här, men det får ni stå ut med! Först en bild på Noomi där nääästan all valppäls tagits bort. Eftersom sambon var borta försökte jag ta en bild med självutlösaren, det gick väl…sisådär! Söt är hon i alla fall, kamerans klickande var jätteintressant!

Tassarna och lite av benen kvar samt nån tofs här och där. Blir jättekul att få se henne i sin ”riktiga” päls sen! Idag anmälde jag oss till vår allra första utställning, Terrierklubbens utställning i Måttsund den 10/8! Förhoppningsvis hinner betalningen in i tid så att vi kommer med – var nog ungefär 17-18 år sen jag sprang runt i ringen senast så lite nervöst blir det – men skoj! Hennes uppfödare har lovat att hjälpa oss att snygga till frisyren i förväg och det känns tryggt.

Noomi och jag har börjat lite på ”stanna”. Jag har inte bestämt hur vår platsliggning ska se ut ännu så vi väntar med den biten. Jag använder ”plats” som kommando där, och ”stanna” betyder att hon ska stanna i den position där hon är. Efter att ha följt lite diskussion kring platsliggning förstod jag att det finns många olika sätt och metoder, men jag tror att vi tänker träna ganska likadant som jag gjorde med Jacki. Ordet ”plats” används enbart vid plats och därifrån blir det aldrig nånsin inkallning eller sånt, alltid belöning på plats. Gillar också att nästan överdriva störningsträningen, innan vi är klara så ska hon ligga tryggt även om jag springer framifrån och hoppar över henne, kastar bollar rakt framför hennes näsa eller gör tokiga lekinviter. Så här ser det ut just nu.

Så, en video från igår kväll. Noomi fick ett tokryck i vanlig ordning men nu fastnade det på film. Hennes kvällsryck brukar vara intensiva men inte lika ”tokiga”, inte tokspring utan mer bara BIT BIT BIT. Först tänkte jag att det inte skulle bli mycket sova av på en bra stund, men vips så slocknade hon under sängen.

Nu ikväll har vi börjat skapa intresse för spårpinnarna. Jag måste efterforska lite mer kring HUR en spårpinne ska hanteras, kanske nån snäll vän som kan förklara? I alla fall, vi började med att kampa lite med en pinne och det tyckte Noomi förstås var jätteskoj. Sen kastade jag iväg den en gång så att hon fick hämta den och mer kamp.

Efter det så kastade jag den när hon inte såg så att hon fick ”hitta” den i gräsmattan av en slump. Varje gång blev hon jätteglad, hämtade den direkt och kom till mig för att kampa en stund. Känns som en bra start – hoppas jag! Jag känner mig enormt lyckligt lottad med hennes stora vilja att ta alla roliga saker TILL mig och leka MED mig. Visst har vi tränat med fokus på det redan från start men att det går så bra nu är nog en kombination av det samt trevliga gener… =)

Slutligen en liten händelse från idag. Noomi åt sin mittersta måltid och Giela stod bredvid och tittade. Morgon och kväll äter de ju samtidigt men mitt på dagen är det ju bara Noomi som får mat. Giela kastade längtansfulla blickar jag och utan att riktigt tänka sa jag:
-Giela det är för att hon är en valp! Du fick också extra mat när du var liten!

Precis när jag sagt sista kom jag på mig själv. Det vet jag ju faktiskt inget om. Giela var valp hos en helt annan person. Hon var ganska precis 1,5 år när jag köpte henne och åt då helst makaroner enligt förra ägaren. Stressen och rädslorna gjorde hennes mage extremt känslig och hon fick lätt problem med den samt hade dålig aptit. Jag minns att jag fick med en halv säck torrfoder av ett märke jag inte minns. Billigare torrfoder går i alla fall knappast att gräva upp. Enligt tabellen skulle lilla Giela på 16kg äta 1 LITER varje dag! Hon som knappt ville ha en enda kula… =( Det bytte vi ut snabbt som attan.

Så nä, jag vet inte om Giela fick ett gott mål med mat mitt på dagen när hon var 3 månader gammal. Vet inte om hon fick kramar och mys och chansen att känna sig älskad och duktig. Nu ikväll fick hon några extra kramar min älskade Giela. Nåja, nu har hon ett stort gäng kompisar och även om hon inte är den som äter mest och snabbast så tömmer hon alltid matskålen och gillar att äta. När stressen och rädslorna gav med sig så blev även magen normal och nu tål den det mesta. Precis som en vanlig hundmage alltså.


Giela i mitten av sitt gäng

En trogen träningskompis inköpt

Igår köpte jag in en grej som jag hoppas blir en trogen träningskompis, en lydnadsväst från Hurtta. Flera av mina träningskompisar har denna väst och jag föll för antalet fickor, den stora ryggfickan samt kardborrebandet på axeln där man kan fästa belöningar. Förhoppningsvis blir detta en trogen träningskompis! Storlekarna var riktigt stora så det blev en XS. Tror att jag kommer att kunna ha en rätt tjock tröja under i alla fall sen när det blir höst.

Västen kommer med lite reklam och ”Bodens Brukshundklubb” på ryggen så jag får ge mig till tåls ett tag till innan den är tryckt och klar (jag känner mig ”övervänt” redan nu!). Alla fickor känns perfekt när man tränar en valp och vill kunna ha med sig en hel hög belöningar ut på plan för att kunna variera och belöna snabbt och skoj. En nackdel kan vara att den kändes rätt tjock och varm. Sommartid blir det nog lite svettig träning, men det kan vara värt en extra dusch när man kommer hem ifall den fungerar bra i övrigt.