Rallykatastrof

En sån katastrof! Dagen började fint, Noomi fick ett snyggt regntäcke från Hööks för under 100:- vilket kändes lagomt med tanke på att hon kommer att växa ur det. Bra att ha när vädret är ruggigt i alla fall eftersom lilla valp saknar täckhår just nu och underullen blir ju snabbt blöt och kletig av regn. Trimbordet fick sig en galge också så att vi kan ta avslutande delarna av Noomis valppäls lite enklare.

Dessutom hämtade vi rallylydnadsskylthållarna som jag beställt från rallyskyltar.se. De var riktigt fina, lätta och ändå rejäla! Har längtat efter dem länge! Efter en pizzamiddag drog jag och hundarna iväg med ett gäng som skulle träna och tanken var att låta alla huskies köra rallylydnad, de flesta för allra första gången. För att kolla av läget lite satte jag ut alla 10 skyltarna och försökte att välja lite varierade moment för att få se vad hundarna fixade eller hade problem med. Vi valde bort de svåraste momenten som innehöll kommandon som jag vet att hundarna inte alls kan.

Där började katastrofen. Giela och Rossi skötte sig väl rätt bra, men efter det gick det enbart utför. Speciellt killarna var helt bortkollrade. Nalle verkade vara på en annan planet! Visst, banan var lång och egentligen för svår för mina hundar. Jag hade inte väntat mig att nån av dem skulle fixa allting på en gång eller ens i närheten utan såg det mer som en rad av små moment att träna på efter varandra.

Hmm…istället verkade hela gänget totalt ha glömt ord som sitt namn, ”sitt” och lite andra ord som jag tycker att vi tränat nog mycket och i nog olika lägen/störningar för att det skulle ha fungerat bättre än det gjorde. Dessutom kände jag mig som en klumpig säl som försökte hantera koppel godis och visningshand samtidigt som jag mutade mig fram genom banan….snyggt!  Gjorde ju inte saken bättre att hundarnas koncentrationsförmåga verkade ha sjunkit till 1 sekund i taget! Suck!

Nåja, vi tog oss igenom med alla sju ekipage och det var inte snyggt nånstans på nåt sätt, men jag valde att se det mer som en ”check” av vilka moment som var svåra/lätta samt hur mycket de olika hundarna faktiskt fixade att jobba. Det optimala hade förstås varit att låta varje hund träna en kort stund och sen pausa men vi ville spara lite tid så varje hund fick ta banan en gång på direkten istället. Just idag kändes det som en extra kass plan…

Att gå runt sittande hund visade sig t.ex. nästan alla klara på en gång, momenten rörande följsamhet och transportsträckorna var däremot det svåra. Att just transportera sig är ju en rätt stor del av rallylydnaden… Blodsockret sjönk snabbt efter pizzan och när sista hunden var klar tänkte jag ”Detta vill jag aldrig nånsin göra om!” Jag lyckades hålla mig lugn hela vägen men det var banne mig inte så skoj…

Så, imorgon tar vi nya tag med en hälften så lång bana, inga sträckor rakt mot andra tränande ekipage (även om de är 50 meter bort) och en matte med bättre mat i magen. Förhoppningsvis blir det mindre hemskt, kanske rent utav KUL! Gonatt!