Noomis spårpremiär

Idag var det spårdags igen och jag tackade spårgudarna – mina hundar hade fått tillbaka sina nosar och hjärnor och spårade fint trots massvis med vinklar. Alla åtta (!) skötte sig fint och plötsligt kändes mygg och flygfän inte som ett så stort problem längre.

Mintu funderar

När Mintu kom när slutet av sitt spår och skulle passera vägen stannade han upp och började stirra på något på vägen. Jag förstod aldrig vad han såg men han var mycket koncentrerad och kunde nästan inte slita sig… ovanligt för att vara Mintu! Han stod så i säkert en minut! Nåja, han spårade vidare och fick sig en god middag.

Mintu, min älskade kloka kille

Mintu Mohikan

Mintu och de andra killarna ser just nu ut som mohikaner med lös päls överallt. Det är hög tid att ta fram storborsten och låta pälsen flyga! Rossi har börjat löpa och får bo i en helt egen hundgård och kanske är det därför jag tycker att energin och volymen har varit lite högre än vanligt senaste tiden? Även om killarna är kastrerade nu så påverkar ju löpen ändå gruppen till viss del.

Giela var sötast av alla idag. Tant var klart långsammast men hon hade näsan med sig och skötte sig fint. När vi kom fram till middagen tittade hon på mig med stora ögon. Färskfoderbiten var ju fortfarande frusen inuti och för Gielas gamla tänder är det obehagligt att tugga på kalla saker. Jag tog biten och bröt loss lagoma små munsbitar till Giela och hon såg så himla nöjd och glad ut när hon svalde dem en efter en. Om jag inte hade haft båda händerna fulla med slaktrens så hade jag så gärna fått hennes min på kort – söta söta älskade lilla tant!

Noomi fick sitt tredje spår idag. Jag skrev ”premiär” för det här var första gången hon förstod vad hon skulle göra. Hon har ju tjuvspårat slutet av de vuxna hundarnas viltspår 1-2 gånger och kanske var det då polletten trillade ner? De två egna spåren hon fått tidigare har inte riktigt fungerat, men så kan det ju vara i början. Nu fick hon ett vanligt personspår på 30-40 meter i terräng som jag tyckte var lätt. Liggtiden var nog lite över en timme för jag gick ut hennes spår just före jag spårade med huskygänget.

Innan hon gick på spåret passade hon på att slita i en tall

Nåja, lätt terräng tyckte jag, sen körde vi igång och jag insåg snabbt att blåbärsriset är lika högt som Nomnom. Hon bryr sig ju inte om det utan skuttar glatt framåt, men det blir ju lite svårare att hålla sig ”på spåret” när man har naturen emot sig förstås.

Nu har jag fattat!

Dock tyckte hon inte att leksaken var så himla frän utan fortsatte vidare i spåret. Jag tror att hon hellre hade velat ha något ätbart eller en älgklöv faktiskt. Vi lekte i alla fall en stund när jag påtalat att den fanns där och nu är starten avklarad, när en hund väl förstått meningen med spår så börjar ju allt det roliga!

Noomi passade på att tugga lite på huskisarnas älgklöv efteråt, mums!

Efter en lyckad kvällsspårning åkte vi hem till husse som hade lagat god mat till en utsvulten hundtränare. Mums för mig med! Imorgon blir det jobb och sen på kvällen är det dags för Kaelas akupunktur. Det blir första gången jag provar akupunktur på någon av mina hundar och det blir jättespännande att se om vi märker någon skillnad på hennes rygg.