Spår och annat med brudarna och myggen

Lilla Noomi är pigg och glad nu i igen och kissandet har faktiskt lugnat ner sig betydligt så medicinen verkar fungera! Hon ska ändå äta den i 3 dagar till, men den verkar smaka gott så det är enkelt fixat.

Idag har vi varit ute i skogen med ett gäng hundtjejer och spårat samt tränat lite annat efteråt. Myggen var som tokiga och osmart som jag var hade jag bara t-shirt, inget långärmat, ingen huva eller keps, inget myggmedel. Jag blev minst sagt rejält biten, men hundarna hade det nog rätt bra inne i bilen med myggnät överallt, lagom temperatur och även om några myggor smet in ibland så gick det inte att jämföra med svärmen utanför.

Giela har avslutat sitt spår, för att vara snart 13 år tycker jag tant är riktigt snygg!

Jag lade ett viltspår i terräng med ganska mycket blåbärsris och annat undervegetation, och det brukar försvåra våra spår rätt mycket eftersom vi kör med så extremt korta liggtider mellan varje hund. Vi fixade en ruta, en återgång och lite annat krux men de flesta var ändå rätt smarta och skötte sig fint. Mest vimsig var nog tant Giela som mest verkade vilja stanna och lukta på träd och kissa på stenar, i luuuuugn och rooo…Hon hade inte alls bråttom och verkade tycka att spåret kunde vänta lite, hon hade ju så mycket annat spännande att göra längs vägen.

Lilla Noomi låg i sin bur i framsätet och skötte sig så fint och sov lugnt för det mesta. Hon blev förstås jätteglad när det kom en massa nya människor som hon fick träffa! Det roligaste av allt var när Sofie tog fram en pinne och försökte rita ut spåret som hon planerade genom att rista märken i grusvägen… Noomi blev överlycklig över att någon ordnat en lek till henne och kastade sig över pinnen.

Rotax spårar

Mygg mygg mygg…överallt mygg…=(

Noomi fick ett eget litet viltspår, bara 15 meter långt, och samtidigt som hon var nyfiken så förstod hon nog inte riktigt vad det gick ut på. Hon hittade i alla fall fram till klöven och den kände hon igen – MIN KLÖV! Det kan ju ta ett par försök innan en ung hund förstår vitsen med att spåra ”på kommando”. En bra näsa tror jag att hon har för hon använder den ofta här hemma och verkar mycket noggrann och fokuserad då den åker i backen så vi testar nog igen om en vecka eller två.

Noomi och hennes fynd (dekorerat med lingonblad)

När alla spårat åkte vi ner till en plan där de andra körde lydnad med sina hundar. Jag satt ut konerna på rad för att kunna träna lite ”linförighet” på rallyvis med Rotax och han tyckte det var superskoj – men var lite distraherad av de andra ibland. Nåja, jag tycker han skötte sig jättefint med tanke på att han inte är så van att arbeta på det sättet med flera helt okända hundar omkring sig. Belöning med pipleksak var förstås en hit också! Värmen var dock påtaglig och efter en stund var Rotax jättetrött.

Snygga, kloka Rotax

Jag hann inte ta ut alla hundar men Rossi, Mintu och sen Noomi var med en sväng. Noomi är en härlig liten tjej. ”Kavat” beskrev någon henne som och det kan man nog säga. Hon studsar fram som om hon inte riktigt förstår att hon är pytteliten och hälsar glatt på alla som vill. Förutom flera tvåbenta bekantskaper fick hon idag träffa två nya hundar också.

Dobermannen Mila kom skuttande för att hälsa och Noomi blev överlycklig! Mila såg precis lika glad ut! Sen fick Mila träna på att ligga still och Noomi kunde bara sukta efter sin nyfunna kompis på avstånd.

Visst är hon fin! =)

Sen kom aussien Dansa och Noomi blev lika glad ännu en gång. Hon kråmade sig och lade sig på rygg och pussade och hoppade mot Dansas ansikte och krumbuktade sig. Hon är härlig att titta på för samtidigt som hon helt klart har en hel del ”terrier” i sig i många sammanhang så är hon väldigt kompetent socialt och har redan många olika språkverktyg i sin lilla kommunikationslåda när hon vill visa sig liten och snäll.

Tunga mot tunga

In i munnen ska jag!

Även om det inte känns som att vi måste socialträna speciellt strukturerat med lilla tjejen är det alltid bra med trevliga möten med snälla hundar av lite olika typ. Nästa gång hoppas vi kunna träna lite mer ”tillsammans” och inte bara titta på andra hundar, men först måste vi nog nöta in lite mer grunder här hemma, samt ta med godare godis för alla fina hundkompisar var enormt intressanta.

Sen ringde sambon och hade ingen nyckel att komma in med, så de andra hundarna fick nöja sig med ett spår i skogen, och vi packade oss hemåt. Väl hemma så verkade Noomi vara kvar i ”alla älskar mig” extra mycket och var på väg till hundgårdarna i högre fart än vanligt. Hon brukar bara strosa sakta, nu småsprang hon och jag fick springa lite själv för att hinna ta fast henne innan hon kom fram till gallret. Jag vet nämligen inte säkert ännu om hela huskyklanen kan hantera en så liten hund på rätt sätt när de är tillsammans, och hon verkar vara helt säker på att alla hundar är snälla och vill väl, bara man är snäll mot dem! Tänk om det var så enkelt!

Jätteskoj och nyttigt att komma ut bland folk och träna i alla fall och vi hoppas att det blir regelbunden gruppträning under resten av sommaren för både min, huskisarnas och Noomis skull. För en gångs skull såg Rotax faktiskt riktigt trött ut när jag lastade ut dem ur bilen. Inte bara trött som i ”ansträngd” utan trött så att ögonen såg alldeles trötta och extra nöjda ut. Mysigt! Det är nämligen inte så ofta man får se honom riktigt trött så här på sommaren. Nöjd – ja, men riktigt trött – inte lika ofta!

Imorgon kväll börjar valpkursen för Noomi och mig och det ska bli jätteskoj. Ännu mer nya kompisar att titta på. Dessutom har jag beställt skylthållare till rallylydnadsskyltar för att kunna träna lite mer strukturerat oavsett om vi är hemma eller på en grusplan eller asfaltplan, samt att jag gjort slag i saken och beställt en kamera som jag suktat efter sen förra sommaren. Canon EOS 7D + Canon 15-85mm IS (och nåt mer som jag inte minns att objektivet hette) är på väg hitåt snart! =D