Ju länge tiden gick efter veterinärsamtalet klockan fyra imorse, desto mer kändes det som att det var kisseriet som var problemet och att småbajsarna här och var bara var en bieffekt. När man är så liten kanske det inte är helt enkelt att skilja på vad man gör hela tiden?
Halv nio imorse var vi på plats hos veterinären. Nyvaken som jag var hade jag missuppfattat vilken veterinär jag pratade med, det var inte alls den jag trodde utan någon i Öjebyn så när jag svängde in i Gammelstad var de inte beredda, men vi fick ändå snabbt hjälp av Bosse vilket kändes bra.
Väntan
Som tur var gick det ganska enkelt att få ett litet kissprov eftersom hon gärna försöker kissa hela tiden, och det var mycket riktigt blod i. Bosse tittade på provet och såg spår av bakterier samt blod förstås, och trodde att det var en urinvägsinfektion. Det kändes helt klart som ett bättre alternativ än ”sak fast i tarmen” men lilla Noomi har det jobbigt ändå. Vi fick hämta ut antibiotika som hon ska äta i fem dagar och förhoppningsvis tar den kål på de elaka små bakterierna.
Efter det åkte vi direkt till Sävast för att hämta upp Sofie och Szune som skulle följa med när Giela skulle simträna i Råneå. Noomi fick vila i sin bur och medan Giela simmade fick hon ett ben att tugga på. I efterhand blev det kanske både bra och dåligt, hon var lugn och nöjd medan Giela simmade men det kanske blev lite kraftigt för lilla magen för sen ville hon inte riktigt äta när vi kom hem.
Detta var första gången Giela simmade utan Paulas assistans, men jag hade ju min personliga assistent Sofie som kunde hjälpa till så det blev en lyckad premiär ändå. Giela var för övrigt lite ”off” idag. När Noomi och jag var hos veterinären så ylade hon lite ute i bilen (väldigt ”inte Giela”), när vi skulle simma var hon inte så himla sugen och sen efteråt så skakade hon lite i bilen trots att det inte var direkt kallt ute. Kanske en dålig dag för tant bara?
Lilla tjejen dricker nu men är lite trött och sliten. Dock ingen feber och sen vi kom hem har hon bajsat två gånger, så den delen av systemet verkar fungera bra. Ett tag var jag lite orolig för hon verkade så trött, men samtidigt förstår man ju att det tar på krafterna att vara liten och ha ont. Nu gick hon i alla fall nyss upp och kissade en normalstor pöl som inte såg så ”blodig” ut och sen åt hon några bitar kokt kyckling med god aptit, så nu känner jag mig lite lugnare. Hoppas bara att det onda snart försvinner för det är så jobbigt att se lilla tjejen ha ont!
Huskygänget (förutom Giela) fick en rätt tråkig dag idag, men så är det ibland när nån i gänget blir sjuklig och måste pysslas om lite extra. Hoppas hon snart är piggare igen snart. Nu hinner ju rivmärkena på min fötter läka ihop till och med… =)
Nukutvi huskies, hundar & hästar 