Idag åkte vi som vanligt ut för att viltspåra. Det var väldigt torrt i markerna och blåste en del och hundarna var lite vimsiga och virriga, men med tanke på värmen i luften, den torra marken och vinden, så är de faktiskt förlåtna. De fick i alla fall trötta ut små hjärnorna en sväng och jobbade ändå på bra.
Rotax och jag
Rotax må ha lite lätt att ta till rösten ibland men han är en så himla härlig hund. Av mina 7 hundar är Rotax den som oftast får höra att han är ”ful”, och visst, han följer inte riktigt rasstandarden. Han är alldeles för grov och har helt fel vinklar för att orka springa långt, men han har ett väldigt stort hjärta och en fantastiskt personlighet. Folk som ser honom utan att tänka på rasstandard eller fysik tycker oftast att han är väldigt vacker, och det tycker jag också. Majestätisk på något vis! Jag är så otroligt glad över att han flyttat in hos oss, en riktigt härlig kompis som är väldigt rolig att jobba med.
Silva äter spårbelöning = frukost
Giela har nått målet!
Att spåra i Boden är inte riktigt som att spåra på normala platser. Idag var vi visserligen nära en skjutbana men såna finns å andra sidan i vart och vartannat hörn. Idag sköts det med både tyngre och lättare ammunition och hundarna får verkligen gratis skotträning. Jag skulle gissa att andelen skotträdda hundar faktiskt är mycket lägre i Boden än i resten av landet?
Ingen av mina hundar är direkt räff för skott men Rossi tyckte att det var en aning jobbigt idag när det var så pass intensivt. Hon fullföljde dock spåret och det blev en ”bra” upplevelse ändå. Kruxet med henne är att hon behöver väldigt många bra upplevelser för att glömma något som kan vara läskigt, så dagens träning gjorde nog varken direkt till eller från. De andra tittade lite eller jobbade bara på som vanligt. Här kommer en liten filmsnutt av Silva som går ett lite förvirrat och skakigt spår – glöm inte volymen! Det låter som om vi spårar oss genom ett krig men nej – bara en vanlig dag i em militärstad som Boden!
Efter det jäktade jag till Beijer för att köpa material till hundgårdsbygge imorgon (mer trallgolv) och sen jäktade Giela och jag till Råneå för simträning. Jag hade en vision om att hinna hälsa på en kompis längs vägen men istället var jag 10 minuter sen till Råneå…jäktig dag! Giela simmade i alla fall lugnt och klarade att simma runt bassängen rätt bra. På stället där bryggan upp brukar vara envisades hon dock med att stanna och försöka klättra upp på kanten – kanske den skulle komma ner och hämta henne om hon stirrade nog länge?
Älskade söta tant. Jag tänkte på det idag på väg hem därifrån. Hon var min allra första husky och fyller 13 år nu i höst. Förutom lite artros i ryggen är hon fortfarande väldigt pigg och fin både fysiskt och mentalt och tänk vilket resa hon gjort. När hon flyttade in var hon mager och eländig, magen slog bakut av minsta lilla problem, hon var livrädd för människor och speciellt karlar, klarade inte stadsmiljöer utan stora stresspåslag osv.
Det är så svårt att tänka tillbaka nu och minnas hur det faktiskt var. Nu älskar hon ju allt och alla och går hemskt gärna på stan och nosar i lugn och ro och magen är som en normal hundmage. Min älskade lilla Giela, draghunden som aldrig varit en duktig dragare, men vad gör väl det? Hon är en fantastisk liten tant och jag är så glad att hon fortfarande är med oss och fortfarande är så pigg. Hoppas vi har många härliga år kvar tillsammans att se fram emot. Hon är verkligen en genomgo och genomsnäll hund på alla sätt, så himla klok och härlig. =)
En annan rolig sak som hände på hundsimmet var att vi träffade Mintus moster Tiffany! Tiffany bodde hos Mintus uppfödare ihop med sina 3 syskon när jag köpte Mintu så det var kul att återse henne i hennes nya hem. Hon såg välmående och glad ut och blicken är så bekant, hon är så väldigt lik sina syskon och syskonbarn.
Tiffany, Mintus moster
Resten av kvällen har sambon och jag spenderat på fest med en massa kompisar – de flesta helt utan hund faktiskt! Riktigt trevligt men när de andra drog till Luleå på krogen så åkte vi hem. Det är ju en dag även imorgon… blir att snicka, träna hundar och så promenera med Veronica. Dessutom har jag en förhoppning om att hinna skriva lite på min bok. Vi får se vad dagens timmar räcker till.
Nukutvi huskies, hundar & hästar 