Idag är det två år sen Gakkon vaknade och visade mig att något var fel, riktigt fel. Bara ett par timmar senare drog hon sina sista andetag och lämnade den här världen. Två år har gått och det känns både som en lång och en väldigt kort tid. Det är liksom fortfarande svårt att förstå att hon faktiskt inte finns kvar. Samtidigt har mycket hänt sen den dagen, Nalle och Rotax har flyttat in, jag har bytt jobb osv. ja helt enkelt en massa saker som ändå bevisar för en att tiden går. Jag önskar så att hon hade fått vara kvar hos oss. Jag hade så hemskt gärna velat se henne bli gammal i lugn och ro.
Våren verkar vara en tid när mycket händer i mitt gäng. Både Gakkon och Jacki gick bort under våren eller början av sommaren. Både Silva, Mintu och nu den lilla Cairnvalpen vi väntar på har flyttat in under våren. Nån slags ekvation där liv kommer och går.
Vintern är nu ”över” och släden ska snart få gå in i garaget igen. Trots bra snömängd och fina isar blev den här vintern ungefär en vecka kortare än vanligt för vår den. Sista slädturen körde vi för ganska precis en vecka sen, medan vi normalt sett borde ha kört den ungefär idag. Oväntat helt klart – men så blir det ibland! Jag hade nästan trott att vi skulle få rekordlång vårvinter med tanke på hur länge vintern höll i sig innan den väl gav upp. När väl plusgraderna kom så höll de i sig och med regn och blåst så töar det enormt snabbt.
I en kort sammanfattning får vi väl säga att vintern har varit riktigt bra för oss. Kaelas rygg har bråkat lite men fungerat bra med BoT-täcke och kort sele. I övrigt har vi inte haft några problem med skador vad jag kan minnas, och vintern har varit enormt snäll mot tassarna. En hel del isklumpar men de går ju enkelt att plocka bort. Inga blodspår i snön på hela vintern och det är skönt. Rossis operation blev ju ett avbrott för hennes del men i övrigt har vi kunnat köra mycket och fått många fina turer.
Det allra bästa är dock att Giela lärde sig åka släde och till och med började uppskatta det, samt att sambon nu har skoter så att vi kan åka ut tillsammans hela familjen på härliga turer. Ingen tidigare vinter har vi fikat så mycket som denna…och det blir ju så mycket roligare när ALLA kan följa och även ta sig ett par mil innan man funderar på att stanna. Vi har kört några svängar på 4+ mil men faktiskt inga längre än så. Tankarna på tiomilaturen gav jag ju upp när jag kände att några av hundarna inte riktigt har kropp för det, i alla fall inte den här vintern. Rotax t.ex. är ingen långdistansare på något sätt, men om vi får riktigt bra spår nästa år och alla känns fräscha – då kanske vi testar du istället!
Nu ska vi ut och försöka hitta en bar yta stor nog för att lägga ett roligt spår – och den här gången ska jag INTE glömma spårslutet – dvs. hundarnas frukost!
Nukutvi huskies, hundar & hästar 