På spåret igen

Snön töar snabbt och översnöat bajs från vintern som gått tittar fram både här och där. Igår när vi hade godisregn i hundgårdarna blev det till och med så här tokigt…denna ville ingen äta! Klokt beslut av dem…!

I torsdags kväll var Mintu och Giela inne och fick testa vår nya leksak från Nina Ottosson, kan den ha hetet Dog Fighter kanske? Giela kan den sen tidigare men för Mintu var det första gången och han fick klura lite. Kanske enklare om man gör det tillsammans? I all sin enkelhet är dessa leksaker rätt roliga och mina hundar gillar dem. Denna köpte jag dessutom begagnad för en billig penning, men den såg helt oanvänd ut.

Dagen bjöd på soligt fint väder och jag lade ett viltspår med älgklöv, ca 200 meter långt skulle jag tro. Alla hundarna var noggranna och pigga och vi hade en riktigt trevlig förmiddag ute i skogen. Bitvis var snön lite väl djup men Lundhagskängorna tog mig torrskodd genom allt.

Rotax äter belöning

Kaela spårar

Mintu

Större delen av dagen gick dock åt till att fixa med min bil. Den fick en invänding städning men främst av allt så fick den ett ”nytt” avgassystem som förhoppningsvis klarar sig genom besiktning. Det gamla hade ju gått av…bokstavligt talat AV…Original kändes väl dyrt att kosta på min gamle Sven-Erik så det blev ett hopbygge av delar från Biltema. Tur att min älskade sambo är så duktig! Efter lite svetsande, bankande och kapande så var allt på plats lagom till middagstid. Efter dagens städning blev det dessutom ”sommarordning” bak i bilen, dvs. spårsaker, promenadsaker, första förband och lite annat som behövs denna tid på året.

Sen ska lite filtar in förstås också, detta är just efter dammsugning. Så himla nöjd över sambons burbygge i bilen som blev klart förra hösten – det blev kanon! Den enda detaljen vi ska ändra är hakarna som stänger dörrarna. Dessa kan hundarna lirka upp inifrån av misstag, och de kan även öppnas om de får en smäll från utsidan (t.ex. när jag ska sträcka mig in för att hämta nåt långt in och råkar trycka till burdörren med knäet). Vi känner oss i alla fall riktigt redo för sommarträning!

Hejdå kära vinter

Idag är det två år sen Gakkon vaknade och visade mig att något var fel, riktigt fel. Bara ett par timmar senare drog hon sina sista andetag och lämnade den här världen. Två år har gått och det känns både som en lång och en väldigt kort tid. Det är liksom fortfarande svårt att förstå att hon faktiskt inte finns kvar. Samtidigt har mycket hänt sen den dagen, Nalle och Rotax har flyttat in, jag har bytt jobb osv. ja helt enkelt en massa saker som ändå bevisar för en att tiden går. Jag önskar så att hon hade fått vara kvar hos oss. Jag hade så hemskt gärna velat se henne bli gammal i lugn och ro.

Våren verkar vara en tid när mycket händer i mitt gäng. Både Gakkon och Jacki gick bort under våren eller början av sommaren. Både Silva, Mintu och nu den lilla Cairnvalpen vi väntar på har flyttat in under våren. Nån slags ekvation där liv kommer och går.

Vintern är nu ”över” och släden ska snart få gå in i garaget igen. Trots bra snömängd och fina isar blev den här vintern ungefär en vecka kortare än vanligt för vår den. Sista slädturen körde vi för ganska precis en vecka sen, medan vi normalt sett borde ha kört den ungefär idag. Oväntat helt klart – men så blir det ibland! Jag hade nästan trott att vi skulle få rekordlång vårvinter med tanke på hur länge vintern höll i sig innan den väl gav upp. När väl plusgraderna kom så höll de i sig och med regn och blåst så töar det enormt snabbt.

I en kort sammanfattning får vi väl säga att vintern har varit riktigt bra för oss. Kaelas rygg har bråkat lite men fungerat bra med BoT-täcke och kort sele. I övrigt har vi inte haft några problem med skador vad jag kan minnas, och vintern har varit enormt snäll mot tassarna. En hel del isklumpar men de går ju enkelt att plocka bort. Inga blodspår i snön på hela vintern och det är skönt. Rossis operation blev ju ett avbrott för hennes del men i övrigt har vi kunnat köra mycket och fått många fina turer.

Det allra bästa är dock att Giela lärde sig åka släde och till och med började uppskatta det, samt att sambon nu har skoter så att vi kan åka ut tillsammans hela familjen på härliga turer. Ingen tidigare vinter har vi fikat så mycket som denna…och det blir ju så mycket roligare när ALLA kan följa och även ta sig ett par mil innan man funderar på att stanna. Vi har kört några svängar på 4+ mil men faktiskt inga längre än så. Tankarna på tiomilaturen gav jag ju upp när jag kände att några av hundarna inte riktigt har kropp för det, i alla fall inte den här vintern. Rotax t.ex. är ingen långdistansare på något sätt, men om vi får riktigt bra spår nästa år och alla känns fräscha – då kanske vi testar du istället!

Nu ska vi ut och försöka hitta en bar yta stor nog för att lägga ett roligt spår – och den här gången ska jag INTE glömma spårslutet – dvs. hundarnas frukost!